3 September:   Hemresan

Nu var vi oåterkalligen framme vid slutet av vår vandring. Lägenheten skulle städas ur, och vi skulle hitta alla våra prylar. Det första gick snabbt, men det har varit en vandring som har kännetecknats av tappade prylar. Dock har vi så småningom hittat allt!

Packning på för sista gången

Vi var ute i god tid och stod och pratade med personalen på Värdshuset ganska länge. Nu blev vi lite oroliga eftersom de var väldigt frågande till om det verkligen gick en buss vid niotiden till Tärnaby. En snabb koll av biljetterna och jag blev lugnare.  Jodå det går en buss…. Givetvis bad vi henne om att ta en gruppbild, och den finns här ovan, vandringens sista.
Sen var det, det där med bussen. Inte kom det någon buss… Och att försöka nå bussbolaget en lördag gick bara inte. Det var bara telefonsvarare. Men efter att ha stått och frusit i 45 minuter kom det faktiskt en buss som det stod Tärnaby på. Men han ville inte ta med oss.  Tiden vi fått på våra biljetter gällde först om en vecka. Vi skulle få vänta 1,5 timme till. Men det tänkte vi inte alls göra. Går bussen till Tärnaby så SKALL vi åka med. Det var bara för chauffören att inse att han hittat sina övermän, så han gav upp och släppte ombord oss. Och det där med att vi skulle lösa nya biljetter sa han bara en gång….. Dessutom satt det redan en stackars tjej på bussen som hade lika felaktiga biljetter.
Framme i Tärnaby var det bara att försöka ringa SJ för att kolla vad som gällde. För min del var det lugnt, SJ var vänliga och vi skulle komma med våra bussar längs vägen. Men Linnéa hade större problem och blev kopplad runt Sveriges alla kommunkationsbolag SUCK!!
Detta strul krävde absolut en förmiddagsfika. Fram med köken, och tack till den goa tjejen från bussen som bjöd på pålägg som hon var och köpte.

  

Efter någon timme var vi framme i Storuman och det var dags att säga hej då till Linnéa. Nu var det bara att hålla tummarna för att hon skulle komma hem hyfsat i tid.

Vi andra besökte Storumans inneställe och käkade lunch. Det var onekligen en intressant timme tillsammans med Storumans ungdomar.
Efter kebabtallriken var det bara att hoppa på bussen och försöka hitta en skön ställning. För nu skulle vi sitta här i drygt fyra timmar. Samma långtråkiga väg som för en vecka sedan (det var faktiskt samma väg en stor del av sträckan).
När vi kom fram till Östersund vid 20-tiden hade vi tre timmar att slå ihjäl. Det blev bara att ge sig ut i den regniga kvällen för att hitta något ställe att äta på. Det var faktiskt inte så lätt, men efter ett tag kunde vi äntligen beställa varsin sallad.

Klockan 2315 kom äntligen nattåget så nu var äntligen vår långa väntan slut. Nu var vi riktigt trötta efter en hel dag på bussar och allt strul som varit.

Full fart mot Göteborg!!!!!!!