| |
30 juni
|
|
| |
|
|
| |
En natt med många timmars söm gjorde att jag nästan kände mig lite pigg i morse. Men den känslan försvann snabbt när jag började röra på mig och plocka ihop alla prylarna.. Och framförallt när jag tittade upp mot stigen som ringlade sig uppför berget framför oss. Känner inte för att plåga kroppen i en ny kraftansträngning uppför….
Lisbeth knackar på och frågar lite försiktigt hur min glömda tvättlapp ser ut. Hon får en beskrivning och ser lite konstig ut. Sen försvinner hon och kommer snart tillbaka med tvättlappen.-”Den gav jag till Katarina….hittade den i natt när jag letade magnet ”
Återigen, det mesta av det som vi ”tappar bort” på våra vandringar kommer tillbaka….
Med tanke på att vi hade en lång etapp framför oss var det skönt att vi kom iväg tidigt, redan vid 0730. Och så var det då den lilla uppvärmningsbacken. Jobbigt och svårt att få in tillräckligt med luft i mina sargade luftrör. Men bara att bita ihop och flytta det ena benet framför det andra. |
|
| |
|
|
| |
|
|
| |
|
|
| |
Nu var det tack o lov inte bara jag som tyckte att backen sög musten ur kroppen, så det blev ett par korta pauser på väg uppför. En tröst var att det kändes som att vi gick åt rätt håll. Backen vi gick nerför i går såg ut att vara jobbigare (framförallt längre) om vi gått åt andra hållet. Hellre brant men kort än långa sega backar.
När vi klarat av den värsta stigningen kom vi fram till området med små jåkkar. De andra gångerna har det bara varit att skutta över här, men nu syntes det att snösmältningen kommit igång. Den största jåkken, Vierttjajågåsj strömmade ordentligt, och det tog lite tid att hitta ett bra vadställe. |
|
| |
|
|
| |
Anna tar sig över jåkken. Vi hittade ett bra ställe, så vi behövde inte ta av kängorna
|
|
| |
|
|
| |
Här upplevde jag en klart frustrerande situation när Anna skulle gå över. Jag gick över först och rekade och sen kom resten. Anna blev dock lite sen ut i vattnet och tappade bort hur vi gått. Att då stå på en klippa ovanför henne och försöka styra henne rätt när man inte kan prata var inget kul. Hjälpte inte heller med visslingar då hon inget hörde pga forsen. Slutade med att jag fick kasta en sten framför henne för att påkalla uppmärksanhet. Sen kom hon i alöla fall rätt!’
Nu hade vi en härlig sträcka framför oss med fina fjällhedar, så nu gick vi bara o njöt |
|
| |
|
|
| |
|
|
| |
|
|
| |
Det här blev en sådan där dag med fjällvandring när den är som bäst. Vi höll ett jämnt och bra tempo (2,4 km/timmen), och gjorde inga onödiga stopp, vilket gjorde att när vi kom fram till en fin liten kulle efter att ha passerat igenom ett rengärde vid 10-tiden, kunde vi kosta på oss en längre kaffepaus. Nu ljög jag visst lite. Det blev ett litet fotostopp innan när vi stötte på en större renhjord. Nu har vi väl snart tusentals bilder på renar, men det var inramningen med sjön i bakgrunden som gjorde det så fint. |
|
| |
|
|
| |
Inte att förglömma är att det är vi som är gäster i samernas och renarnas land
|
|
| |
|
|
| |
 
Inte alltid så lätt att kliva ner från en 50 cm hög snökant och träffa rätt på en hal och delvis trasig spång…..
|
|
| |
|
|
| |
Vi tog oss fram de kvarvarande kilometrarana till broarna genom videsnår, men de var som tur var inte särskilt höga. Däremot var det inte skönt att gå barbent eftersom grenarna rev ordentligt på benen. |
|
| |
|
|
| |
|
Nu såg vi tydligt den första stora, längsta bron. En vanlig klassisk stålbro, dock bland de längsta i fjällvärlden. Innan bron stod den här vägskylten, och reservvägen till Kisuris lockade absolut inte. Betydligt längre. Men blir det problem vid broarna så får det bli Kisuris…. Hoppas i så fall att Åse kommer ihåg den alternativa vägen jag meddelade henne. Så hon inte drar ett larm om vi inte kommer till Vaisaluokta, utan hamnar i Akkastugorna stället. Bredvid brofästet stod två ryggsäckar fint uppställda bredvid varandra, men inte en skymt av några människor. Vi diskuterade livligt mysteriet med de försvunna vandrarna. |
|
| |
|
|
| |
Den första bron innebar inga problem, och här är jag övertygad om att även Siw tagit ett djupt andetag och tagit sig över. Visst svajade den lite, men det kändes stabilt. |
|
| |
|
|
| |
 
Den första stålbron och den efterföljande lilla träbron
|
|
| |
|
|
| |
Efter stålbron hittade vi en jättefin lunchplats ute på näset, och nu var vi rejält hungriga. Solen gassade, vi hade kommit ner i lä och livet lekte. Då kom det en ensam vandrare som snabbt vände bort blicken när han snubblade över vårt lättklädda tjejgäng. Visst Lisbeth, linnéa och Katarina hade sina färgglada mössor på sig men i övrigt var det ganska avklätt…. Eftersom han var helt klädd i svart döptes han omgående till ”The man in black” Fortsättning om honom följer…
Vi såg några helikoptrar flyga över i närheten av oss, och vi undrade om Åse satt i någon av dem. Vi gissade att hon fått stanna en extra natt i Stalo eftersom alla helikoptrarna var upptagna med kalvmärkning.
Det var verkligen svårt att slita sig från platsen, men vi hade ju faktiskt 7 km kvar att vandra, så det var bara att beordra packning på efter en dryg timmes rast.
Nu väntade först den lilla träbron, som var en typisk ” Padjelantabro” Två plankor att gå på och bara stålvajrar som var fästa i träfundamenten. Här tänkte jag mycket på Siw….. |
|
| |
|
|
| |
|
|
| |
|
|
| |
Det blev lite gunganden men alla kom glatt över, och nu var det bara den sista av broarna kvar. Det här var den klart värsta. Återigen en typisk Padjelantabro, men denna var mycket längre än den förra. |
|
| |
|
|
| |
|
|
| |
|
|
| |
|
|
| |
Alla överlevde broarna även om det på flera håll inte var med någon större glädje de gått över. Du är inte ensam om att inte tycka om de här broarna Siw. Är nog bara jag som tycker det är roligt när det svajar ordentligt.
Nu sluttade det sakta uppför, men det kändes knappast eftersom det var så lättgånget. Däremot märktes det att det varit mycket snö i markerna, för det var ordentligt blött på stigen. Och det gick inte att gå runt vattensamlingarna. |
|
| |
|
|
| |
 
Hoppas kängorna fortfarande är välinsmorda
|
|
| |
|
|
| |
Nu hittade vi ytterliogare sex ryggsäckar utan ägare, men de här låg kringslängda. Mysteriet med alla försvunna vandrare tätnade. Kanske en titel på en roman?
När vi kom upp på fjällplatån Skädda, sög det återigen i kaffetarmen, och vi hade råd med en längre rast. På med köken för vattenkokning och fram med lite smått o gott ur ryggsäckarna.. Här satt vi jättefint i värmen och utsikten gick inte att klaga på även om det nu inte var sjöutsikt längre. |
|
| |
|
|
| |
 
Katarina med Akka i bakgrunden En utslagen färdledare
|
|
| |
|
|
| |
|
|
| |
Det kändes som hit men inte längre, var vad min kropp orkade med idag. Det tog verkligen emot att starta och gå igen. Nu var det ju inte så långt kvar till stugan, men det var två långa kilometrar. Lättgånget och mycket spänger, men det kändes nästan som om febern steg igen. Plötsligt hör jag ett hojtande bakom mig, och när jag vänder mig om ligger Katarina på myren och simmar. Tur att det inte var särskilt blött just där? Vad hände? Hon hade gått i tankar och inte märkt att spången svängde…. Det var kanske inte bara jag som var trött….
Nu hörde vi i alla fall det mäktiga dånet från vattenfallet i Sieberjåhkå så nu kan det inte vara långt kvar. |
|
| |
|
|
| |
 
Bron över till Katjaurestugan Kutjaurestugan
|
|
| |
Att få ett glas saft av stugvärden är alltid lika uppskattat.
|
|
| |
|
|
| |
När vi installerat oss skulle de andra gå ner till jåkken för att tvätta av sig. Så även jag, men jag vände tvärt när jag såg vilken nedförsbacke det var. Kommer alltför väl ihåg backen upp från bastun i Stalo. Det här har jag inga krafter kvar för att göra. Tyvärr, för det var tydligen en väldigt fin badplats, men givetvis hade ingen med sig en kamera ner. Jag fick nöja mig med en kärringtvätt vid stugan. |
|
| |
|
|
| |
 
En ren delikatessmiddag. Vi andra var inte det minsta avundsjuka på Lisbeth och Linnéa som delade på en 20 cl vintetra……. En C-vitamin tablett upplöst i vatten är minst lika gott……
|
|
| |
|
|
| |
I kväll har jag fått en ordentlig massage av Lisbeth i min onda svank och det var otroligt skönt. Som avslutning lite zoonterapi på fötterna. Tydligen reagerade jag starkt på de punkterna som motsvarar hals och lungor……
Blev sen en tidig kväll för mig igen. GOD NATT!!
|
|
| |
|
|
|
| |
En typisk STF-säng med tiullhörande praktisk hylla!!!
|
|
| |
|
|
|
| |
|
|
|
| |
|
|
|
| |
|
|
|
| |
|
|
|
| |
|
|
|
| |
|
|
|
| |
|
|
|
