De sista förberedelserna

 
       
 

Invägt och klart, saknas gör bara säkerhetsrepet och stativet som skall vara överst på ryggsäcken. Sista träningsrundan på den nu så välkända sanddynsrundan. Svettigt och varmt, men Atlas vill ivrigt vidare.
 
       
       
 
28 juli – 1 augusti:
 
 

I år slog jag rekord. Ryggsäcken är färdigpackad och invägd och det är bara den 28 juli. Hela fem dagar innan avresan….. Krävdes ett par ompackningar innan jag blev nöjd, och allt kändes bra. Som vanligt är det att hitta rätt plats för knäckebrödet som är det svåraste. Väger lite, tar hyfsat mycket plats, men är ömtåligt. Föredrar onekligen att äta hela mackor istället för smulor…. Även i år blir det Wasas färdigberedda knäckebröd, som bunkrades upp under vasaloppsveckan. Både Kristina och jag slipper vikten av kaviartuben, kanske inte så tung men psykologiskt lite mindre vikt.
Resultatet av ryggsäckspackningen?  26,5 kg och till detta kommer kamera med tillbehör på ca 2 kg. Nu känns det ganska bra att jag har träningsvandrat med drygt 28 kg den senaste månaden. Kristina hamnade runt 20 kg, så jag kan nog smussla över något till henne….. Blev även en sista testrunda med full packning. Bilden ovan är från denna sista turen på sommarens hittills varmaste dag. Klart dålig timing, vilket även en varm o trött hund tyckte. Han ville bara ner till havet, men jag skulle absolut pulsa upp o ner i sanddynerna.  Tror han tyckte att människan, och framförallt matte, är ett konstigt väsen.

Nu är det ”bara” den personliga utrustningen kvar att gå igenom. Fjällrävenbyxorna skall tvättas och impregneras efter konstens alla regler. I ärlighetens namn är jag ganska trött på ”impregneringstvålen” och strykjärnet. Lätt att göra men tar tid.  Då är det betydligt enklare med Gore Tex jackan och byxorna. In i tvättmaskinen med specialtvättmedel, och sen är det bara att spruta på ny impregnering. Testade en ny metod i år.  Klädde på Kristina kläderna och sen sprutade jag.
 
     
 

Ett klart vinnande koncept tyckte i alla fall jag som stod för sprutandet. Vet inte om Kristina instämde helt….
 
 

 

 
 
Även tältet fick en översyn och avspolning. Räknar inte med samma kanonväder vi hade förra året, så bäst att förbereda tältet för regn. Blev således en impregnering även av tältduken.
 
 
 
 
   
 
     
 

Det absolut sista som åtgärdades var kängorna. De kontrollerades noga, och nya skosnören sattes dit. I år fick de bli röda, allt för att matcha mina byxor… Vården tog över en timme - borstade, tvättade, impregnerade och gummidelarna silikonsprutade – noga skall det vara. Men risken för att en officer och polis skulle fuska med något så viktigt som vården av kängor är obefintlig.  Inga blöta fötter här inte. Att behålla fötterna torra är nästan det viktigaste under en vandring. Blöta fötter = skoskav = AJJJJ!
Lyckades även få tag i båtföraren i samebyn vid Pietsaure, som gav det glädjande beskedet att det var telefontäckning på Sareksidan vid Sluggas fot. Bra att veta om vi nu väljer det här alternativet. Nu är han i alla fall förvarnad om att fem st kanske vill åka båt den 11e.

En viktig sak återstod, att sätta in Kristina till 100% på hur vi ska gå, och rita in rutten på en extrakarta som hon skall ha. Med tanke på min utbrända hjärna så vågar jag inte lita på mig själv just nu. Bäst att ha en Co Pilot som kan hojta till om jag orienterar fel.
 
 
 
     
 
Och när kängorna var klara var alla förberedelser klara. Nu kunde vi ägna de två kvarvarande dagarna hemma åt födelsedagar. Den 29 firade vi mamma som fyllde 88 år, och den 1 augusti firade vi Hugos 1-årsdag.
 
     
 

Grattis Hugo!              

Helst hade jag velat starta resan några dagar tidigare för att vi skulle få några dagar hemma innan ryggsäckarna packades om för Grövelsjön, men att hoppa över de här födelsedagarna var inte att tänka på. Men nu har vi laddat med ettårs tårta, så........

 

SAREK – Here we come!

 
     
     
       
 

Gå vidare till nästa sida

   
       
 

Tillbaka till STARTSIDAN