Ännu en dag med en kort etapp. MEN det här kommer att bli vandringens jobbigaste och tuffaste kilometerar. Jag har själv aldrig gått leden, men hört mycket talas om den. Det är en mycket stenig (men fin) förbindelselänk mellan Stuor Reaiddávággi och Kungsleden, eller närmare bestämt mellan Nallo och Tjäktja. Dalen har sitt namn från Sielmmatjåkka, som vi kommer att se på höger sida under vandringen. Det är en etapp som vi kommer att avverka io sakta tempo och med största försiktighet. Om vädret är för dåligt kommer jag att stryka etappen och vi går mot Sälkastugan istället (kanske via Unna Raitas)
I brist på egna erfarenheter bygger jag beskrivningen till största delen på på Claes Grundstens beskrivning. Grundsten klassar leden som svårighetsgrad 7 – 8 på en tiogradig skala, så det är ett pass vi inte bara springer över. Bilderna har jag fått från en god vän, Brita Edberg som är en duktig naturfotograf. Den enda bilden jag är skyldig till är den sista.
Turen börjar direkt med en uppförsbacke upp mot Sielmavágge, stenigt, men än så länge inga direkt rullande stenar. Vi kommer även att passera ett litet vattenfall, och det är här någonstans man bryter av om man vill bestiga Nallo. Vänder vi oss om kommer vi att se Nallostugan långt nedanför oss. Framför oss ser vi i princip bara sten på vår väg upp mot sjön 1078