8 juli

Nu är vi inne på en välkänd sträcka som vi gått många gånger, och vi kommer nu att lämna Kungsleden.

Etappen inleds med en uppförsbacke. Det är inte särskilt brant, men pulsen kommer ändå att gå upp ganska högt. Senast blev det ett par andhämtnings (och fotostopp) i backen.

Fotopaus i backen från åren 2006 samt 2017

När vi kommit upp är det en fantastisk vy bakåt över hela dalgången där Kungsleden går. Vi passerar den lilla fjällsjön Lassajaure, och fortsätter sedan sakta utför på lättvandrat, och vältrampat underlag in i Laddjuvagge.

 

Att vi nu är inne i en högalpin terräng med flera toppar runt 200m, märks på omgivningen. Bergen blir högre och brantare, vilket är extra tydligt när vi kommer in i passagen mellan Singitjåkka och Skárttoaivis.

När vi passerar nedanför Toulpagorni blir marken slät, och området liknas ibland vid ett dansgolv eller fotbollsplan.  Men säg den glädje som varar. De sista kilometrarna till fjällstationen blir terrängen stenigare, och leden går lite på skrå. Här finns även ett par små bäckar som vi skall passera.  En bra riktpunkt är masten med den röda lampan i toppen som ligger vid fjällstationen. Leden passerar nu förbi ”Lillberget” som är en liten knalle där urberget går i dagen. Härifrån kan man få en skymt av Sydtoppen vid fint väder.

En härlig och välkomnande syn

För att fira att årets vandring nu nästan är avklarad kommer vi att äta middag i matsalen den här kvällen. Men innan dess blir det en skön bastu och en stund framför brasan i Gammelstugan.

Kvällen avslutas med förberedelser inför en ev topptur i morgon…….