Eva

       

Eva föddes i Göteborg 1961. Eftersom pappa Bengt var officer vid flygvapnet och strax efter blev förflyttad till Luleå och F 21 blev det där hon tillbringade sina första levnadsår. Det var här i Norrbotten som kärleken till Norrland och skidåkning grundlades. Somrarna tillbringades på familjens sommarställe i Hjuvik utanför Göteborg.

I april 1968 blev det en ny förflyttning för pappa Bengt, och den här gången hamnade familjen i Halmstad.

Eva har alltid haft ett stort intresse för idrott och då främst bollsporter.Hon har ägnat sig åt fotboll, handboll, basketboll, tennis mm. Den mest framgångsrika karriären var dock vid bordtennisbordet, där hon nådde juniorlandslaget.Sedan skoltiden har det dock bara blivit idrottande på motionsnivå,men det bor fortfarande en liten tävlingsdjävul i henne.

Under hela skoltiden fanns det bara ett mål för idrottstokiga Eva, hon ville komma in på GIH och bli gymnastikdirektör. Men 1980 ändrades de här planerna när Försvarsmakten bestämde sig för att i samband med den nya befälsordningen öppna dörrarna även för tjejer. Efter mönstringen, där konkurrensen bland de över 800 sökande var tuff, fick hon glädjebeskedet att hon antagits. Sin militära banastartade hon som en av de 30 första värnpliktiga tjejerna som fick göra värnplikten, och ryckte in i Uppsala sommaren 1980. Efter att ha skaffat familj påbörjade hon sedan OfficersHögskolan i Halmstad 1984, och tog examen som fänrik inom STRIL (Stridsledning och Luftbevakning)1986. Arbetsplatsen blev en bergsanläggning under jord nere i Skåne

En stolt pappa Bengt sätter på fänriksgalonerna 1984 

 

Trots att hon nu jobbade nere i Skåne var det aldrig tal om att lämna Halland och Haverdal där hon nu bodde tillsammans med sin familj, maken Sjunne och de två barnen Helena och Kristina (1989 utökades familjen med sonen Fredrik). Valet blev att påbörja ett långvarigt pendlande på ca 26 mil tor till jobbet.

I 21 år jobbade hon i Hästvedaberget som luftbevakare och bevakade Sveriges gränser "dygnet runt, året runt". Efter att ha satsat på familjen blev det 2003/04 dax att läsa vidare till kapten. Efter ett slitsamt år borta från familjen,blev det befodran i juni 2004.

Tillbaka i berget återupptog hon luftbevakandet men nu med en sidouppgift som idrottsofficer. Det var i denna rollen som hon fick ett närmare samarbete med stabsplutonen där Magnus ingick. Samarbetet gick ut på att stabsplutonen på olika sätt stöttade Eva vid genomförandet av olika former av idrotsaktiviteter som tex att transportera ner nyköpta speglar på 2x3m till gymmet längst ner i berget,som hon höll på att inreda.Ett projekt som har gått till bergets historia.

 

I början av 2007 lämnade hon berget för nya utmaningar på F17s Frivilligsektion i Halmstad. Nu var det slut på långpendlandet, och det här var ett jobb Eva verkligen trivdes med. Mycket tid ute i skog och mark och utbildning av framförallt ungdomar. Lite av den här verksamheten finns under rubriken ungdomsutbildning.

Under ett utbildningspass i Halmstad.

Inget roligt varar ju för alltid, så vid en ny omorganisation av försvaret 2013 var det bara att åter krypa ner under jord i det skånska bergrummet och återuppta luftbevakandet av Sveriges gränser.

 

När Magnus gick hem med förtida pension 2006, uprätthölls en fortsatt kontakt via internet. Det hela utvecklades till ett nytt möte i juni 2007 och resten är, som man säger, historia. Allt sedan dess har hon indoktrinerat honom med hur nyttigt det är att röra sig på olika sätt.


Som till exempel genom att vandra i Dalafjällen på sommaren.


Eva är mycket intreserad av friluftsliv och tillbringar ett par veckor varje år i fjällvärlden. Den första fjällvistelsen kom 1990 i Grövelsjön och sen dess har hon genomfört ett antal fjällvandringar med familjen. Sonen Fredrik var bara tio år när de gick Kungsleden från Abisko till Kebne för första gången. Efter det har det blivit flera turer, både sommar och vinter, med Fredrik och dottern Kristina.

Grövelsjön har sedan första besöket blivit ett ställe dit Eva med familj i olika konstellationer åkt till varje sommar. Det var föräldrarna Maj-Greth och Bengt som lurade iväg familjen till Grövelsjön, och sen dess har det blivit minst ett besök där varje år. Till Evas stora glädje, lyckades hon sommaren 2007 även sälja tanken på fjällvandring till Magnus. Efter en härlig vecka i Dalafjällen, har det sedan blivit många nya turer där uppe.

Startskottet för att genomföra en längre fjällvandring på somrarna gick 2002, och sedan dess har hon tillsammans med några goda vänner från lottakåren vandrat varje sommar. Hon har bland annat varit på Kebnekaises topp fem gånger och passerat Treriksröset vid två tillfällen.

 

Den svenska fjällvärlden är en plats som Eva stortrivs på, och gärna åker till flera gånger /år

Det största ögonblicket i Evas fjälliv var den 6 sept 2000 när hon tillsammans med Kristina och den då
11-åriga Fredrik  besteg Kebnekaise.
Då var toppen 2 111 möh.


Ingen vet egentligen HUR det gick till, men i augusti 2008 lyckades hon med mycket envishet locka upp Magnus till Norrland för att göra ett försök att bestiga Kebnekaise. Och hon är envis........

2008-08-23 Var VI där!!!!

Detta var Evas femte lyckade bestigning på lika många försök.

 

   
Eva har alltid tyckt om djur, och när hon fyllde 10 år lyckades hon tjata till sig sin första egna hund, boxerkillen Pontus. När hon skaffade en egen familj var det därför ett självklart inslag i familjelivet att det skulle finnas en fyrbent vän. Efter familjens två schäfrar ville hon prova en annan ras, så nu gjorde Sankt Bernhardskillarna Baloo och Zeus entre i familjen. Därmed var familjen utökad med 180 kg hund..... Det här var två profiler som båda hade sin speciella charm, men där Baloo verkligen skrev in sig i Evas hjärta som favorithunden nr ett.


  
Baloo och Zeus.Två dräglande vakthundar som varken släppte besökare in eller ut. Baloo var den mest typiska S:t Bernhardshunden. Stor och muskulös med en vikt på över 80 kg. och han bar sin konjakskagge med stolthet

Ingen av dessa charmknuttar är tyvärr längre en del av familjen

 

I stället har det kommit ett yrväder i form av shäferkillen ATLAS
  

 

Åter till Evas stora idrottsintresse. Att genomföra mandomsprovet "En svensk Klassiker"
var länge ett mål, och 2003 genomförde hon sin första klassiker. Sedan dess har det blivit ytterligare fyra st. Men sedan 2010 nöjer hon sig med att "bara" åka ett par lopp i Vasaloppsveckan varje år samt försöka simma Vansbrosimningen.
 
  

 
När familjen flyttade ner till Halmstad var Eva 7 år, och då fick hon sin första kamera, en Kodak Instamatic. Detta satte igång ett stort fotointresse,och idag är kameran en självklar del av henne när hon ger sig ut i skog o mark.Favoritmotiven är isbjörnar på Svalbard, men i brist på dem duger den svenska naturen i allmänhet och fjällvärlden i synnerhet gott.
 


 
 
       

Tillbaka till STARTSIDAN