Redan klockan 0800 var det lektionsstart idag. Vi inledde dagen med information från fjällräddningen. Lena Nilsson från Dalapolisen startade med att informera om hur fjällräddningen är organiserad, och hur den fungerar. Som medhjälpare hade hon en ”riktig” fjällräddare i form av Arvid. De varvade information med några berättelser ur verkligheten, och som avslutning visades en film om laviner. Sen var det dags för ungdomarna att få se vilka prylar som fjällräddarna har med sig.

Vi lovade Lena att lägga ut intressanta länkar om bl a fjällräddningen. Så fort vi kan kommer vi att lägga ut dem längst ner på denna sidan. Vi rekommenderar att ni läser dem, för det är bra information till alla som vistas i fjällen, såväl sommar- som vintertid.

   

När fjällräddningsinfon var slut intog vi uthyrning, för nu skulle här hyras ”riktig” skidutrustning. Det här var ett moment som tog tid. Skidorna var den enkla biten, medan pjäxorna tog desto längre tid. Men till slut var alla utrustade med civila skidor och stod uppställda och lyssnade på Anders som var vår guide i fjällvärlden idag.

På ett långt led gled vi så iväg ner mot vår övningsbacke. Det  kändes lite konstigt att åka omkring i uniform och en lysande röd toppluva på huvudet, men nu hade Anders som åkte längst fram en chans att se sin kökarl. Den här gången gick backen utan minsta lilla missöde. INGEN ramlade, och på rekordtid var vi nere vid Grövelsjön.  Men den här gången åkte vi inte ut på isen, utan Anders valde att åka på bon över Grövlan.

Att det är mycket lättare med riktiga skidor märktes verkligen när vi började klättra uppför fjällsluttningen mot norska gränsen. Den här gången var det inga problem med att saxa uppför, och det kladdade inte fast någon snö under skidorna. Metrologerna hade lovat att snöfallet skulle upphöra framåt dagen och at solen skulle titta fram. Slutade snöa gjorde det men någon sol såg vi inte röken av. Däremot kände vi av en kall vind när vi kom upp över krönet. Anders ledde oss in bland några raviner där vi tog paus för lunch. Här satt vi och hade det mysigt, och det var verkligen uppskattat att vi inte hade kök och grönpåse med ut. Idag hade de fått göra sina egna lunchpaket att ta med ut, så nu smaskades det på köttbullar, pannkakor, ägg, smörgås mm.
Efter lunchen fortsatte vi upp mot gränsen och gränsskylten. Anders hade fått stränga direktiv av mig att absolut INTE passera skylten så vi hamnade i Norge, så det blev halt framför skylten där det stod” Riksgräns NORGE.”

   

Det blev ett populärt inslag, och skylten fotograferades flitigt. Vi lyckades, tack vare Anders, att få till ett gruppfoto, men jag kan inte visa bilden ännu eftersom den sitter i hans kamera. Lovar att lägga in den senare. Vi fick även lite information om renstaketet som skiljer norska och svenska samebyars renhjordar åt.

Anders ger lite områdesinformation.

Vi fortsatte vår skidtur genom att följa staketet norrut.  Perfekt tyckte jag, så får eleverna se staketet på nära håll. Anledningen till min glädje är att på deras kursdiplom är det en bild på just det här renstaketet.

Rotekörning längs med renstaketet, med tätkarlarna Anders och Rasmus

På bara några minuter försämrades vädret så snart var det bara vitt runt omkring oss. Utmärkt, för nu fick eleverna se den omtalade snabba väderförsämringen, som vi talat om hela veckan, på riktigt. Hoppas de förstår vårt tjat om hur viktigt det är att alltid ha med karta och kompass. Vi skidade vidare, och vek snart av åt vänster för en lång härlig nedförsbacke ner mot bron över Grövlan. Men nu gjorde sig de trötta benen påminda, och en och annan vurpa gjordes. Snön var lös så de fick jobba för att komma upp, men på de här skidorna gick det betydligt lättare att kravla sig upp.

En lång härlig nedförsbacke ner mot sjön. Här drogs ledet ut ordentligt,och snart var det ett par hundra meter mellan mig och Anders.

Tillbaka på fjällstationen lämnades skidorna in och sen påbörjades avrustningen. Till vår stora glädje gick det riktigt smidigt, och alla jobbade på bra. Förlusterna på prylar som anmäldes till mig var inte många, och det är jag tacksam över. Nu återstår det bara att se om serviceförrådet är av samma åsikt när det gäller förluster.

I kväll har vi njutit av en underbar avslutningsmiddag, Grövelsjöbuffén, och efter det momentet var alla dömätta. Därefter delade jag ut soldatprovs märken för väl genomförd fjällmarsch. Som avslutning på kvällen visade vi bilder från isvaksbadet samt ett bildspel som summerade veckan. Här bjöds det på många glada skratt och kommentarer.

Ett glatt, men trött gäng ,tar tillvara de sista timmarna tillsammans innan tapto.

Men all frisk luft och motion den här veckan i kombination med god mat har tagit ut sin rätt. Utan att någon behövde säga nått, reste sig alla och gick för att lägga sig i god tid till tapto.

Länk till Dalarnas Fjällsäkerhetsråd           (Länken öppnas i nytt fönster)