Resesammandrag av sommarvandringen

2003 var året när vandringsgänget tog en liten paus. Lena skulle måla fönster, Lisbeth var på lottautbildning i Uppsala, Katarina kunde inte osv. men istället gjorde Linnéa entré på våra sommarvandringar. Hon var med oss i vintras på resan till Jokkmokksmarknad och Icehotel, och nu ville hon testa fjällvandring. Så det var en liten men naggande god vandringsgrupp, bestående av Linnéa, Fredrik och undertecknad, som i mitten av juli styrde kosan mot Jämtland.

Vandringsroutten var i år: Storulvån – Geten - Helags- Sylarna – Storulvån, med inplanerade toppbestigningar av Helags och Sylen.

När vi kom fram till Storulvån var det ganska mulet och regnet hängde i luften. Första etappen på 20 km gick till Gåsenstugan. Största delen av vandringen gick på en mindre grusväg, och det var absolut inga stigningar. Efter lunchen försvann alla molnen och solen började skina värmande. Detta var något den sen skulle komma att göra under hela turen. De sista 4 km upp til stugan var e enda lång uppförsbacke .Så det var tre svettiga vandrare som kom fram till stugan Tur det fanns en slang med kallt fjällvatten vi kunde tvätta av oss i! Men först något gott att dricka……

0

Det var ganska mycket folk i stugan och de idiotförklarade nog ganska snart vår lilla grupp. Eftersom sträckan var lättgången hade vi dragit med en massa onödiga saker till första kvällen. Fredde gick och bar på e engångsgrill, jag på en stor flintastek och Linnéa på en tetra vin. Snacka om amatörer! Det blev lite antiklimax när vi skulle tända grillen, givetvis rakt utanför fönstret till samlingsrummet i stugan, där nu alla hängde i fönstret och glodde. Den förbaskade grillen ville inte ta sig. Fredde fick gå bort till stugvärden för att fråga om han hade tändvätska, och kom tillbaka med rödsprit OCH stugvärd. Det här spektaklet ville han inte missa! Nu lyckades i alla fall Fredde få eld på eländet så nu var det bara at slänga på köttet. Men att försöka grilla en stor köttbit på en liten engångsgrill är dömt att misslyckas. Den här proceduren tog över en timme, och sedan var vi helt eniga om att grillat kött smaka bäst när det är lite rött inuti…… Men det smakade mums!

Nästa dag blev det stort ståhej i köket när någon fick syn på en renflock i en kikare några kilometrar bort. Det här måste alla se, och givetvis måste de lilla grabben som gick tillsammans med de två tokiga damerna, få uppleva en renflock. Fredde var dock måttligt intresserad, och avböjde artigt men bestämt at titta på de svarta prickarna. Han ville bara äta sin frukost i lugn och ro. Men tjatet fortsatte, och tillsist brast det för honom när han med hög stämma förkunnade att han INTE ville, "Jag har sett renar, jag KÖRDE ren i vintras." - Därmed var den diskussionen avslutad.

Nästa dags mål var Helags, och vi hade en fin vy över Helagsmassivet redan vid Gåsen.

De såg ju ut att vara en behaglig tur de 19 km mellan stugorna. Det var det säkert också om det inte varit 30 grader varmt. Puhhh, suck och stön. De var alldeles för varmt för att vandra omkring med en tung ryggsäck på ryggen. Men efter ett antal raster och många drickastopp för att doppa kåsorna i bäckarna kom vi fram till Helags. I och med detta bytte vi Jämtland mot Härjedalen för ett par dygn. Jag hade beställt boende i den gamla mysiga ursprungsstugan, men Linnéa tyckte att vi skulle bo i det nyare huset, och så fick det bli. Vi skulle ju i alla fall bo här två nätter eftersom vi skulle upp på toppen nästkommande dag.

Ännu en varm och solig dag, så vi beslöt raskt att hyra dagstursryggsäckar. Fredde och jag delade på en, så den var väl inte fjäderlätt, men betydligt lättare än vanliga säcken. Svetten lackade, men som tur var är det väldigt lättgånget. Nedanför oss fans en stor stensamling där ord och meningar skrivits med stenar. En häftig syn!

Ju högre vi kom desto maffigare blev vy bort mot Gåsenstugan. Det fanns lite moln på himlen, och deras framfart gav ett fint skuggspel på fjällvärlden under oss. Bestigningen av själva toppen fick vi göra från ”baksidan”, och det var en behaglig tur upp.

Väl uppe var det toppröset som gällde. Nu var det dags att inviga Linnéa i vad ordet toppchampagne innebär. Det smakade jättebra, trots att temperaturen i den lilla svarta flaskan var betydligt högre än den borde vara.

På 1797 m höjd utbrast vi: HELAGS SKÅL!

Efter att ha stärkt oss med innehållet stannade vi kvar en bra stund på toppen och bara njöt.

När vi väl bestämde oss för att gå ner, så gick vi ner på motsatta sidan som uppmarschen. På det här sättet blev dagsetapp i form av en hästsko. På den här sidan fick vi bla traska över et par snöfält, och som ett brev på posten kom det en snöboll i nacken. Avsändare?

Ja sonen såg ju väldigt oskyldig ut…..

Vid middagen på kvällen, var det bara att konstatera att solen inte varit snäll
under dagen, den röda färgen i ansiktet hade blivit mer intensiv.

Nästa etapp var till Sylarna 19 km bort, och nu vandrade vi tillbaka till Jämtland. Solen gassade och inte ett moln fanns på himlen. Trots att det inte var särskilt kuperat var vi rejält trötta. En av höjdpunkterna med fjällvandring är det kalla vattnet i bäckarna, men nu var vattnet varmt. Inte särskilt upphetsande när tungan hänger nere vid knäna.

Framme vid Sylarna anmälde vi oss snabbt till toppturen dagen efter. Kändes lite bättre att gå upp med guide eftersom jag inte hade en aning om bästa vägen upp, och det är brant.

Vi var ca 15 st i gruppen som satte kurs mot Syltoppen. Ganska snart var det ett brett snöfält som måste passeras, men idag blev det inga snöbollar. Efter snön väntade en liten klättring innan det var fikadax. Härefter vandrade vi på en stenig kam, och kunde roa oss med att se på ett riktigt renrace nedanför oss. Här fanns ett stort, brant snöfält, och en massa renar. De startade högt upp och sen satte de full fart nerför snöbacken. Väl nere så gick de upp och startade en ny nerfärd. Kanske ett sätt att svalka sig eller bli av med myggor.

En bit innan själva toppen passerade vi Norgegränsen. Gränsen var utmärkt med en kungasten.

Den sista biten upp till toppen gick fort, och snart höll Fredde i toppboken med toppkoden.
Ännu en dag där vi kommit oss upp en bit! Storsylen är 1762 möh, och vi hade avverkat en stigning på ca 700m.

Idag blev det faktiskt ingen skumpa, utan vi nöjde oss med kaffe och smörgås på toppen. Den lilla svarta flaskan fick vänta tills kvällen.

Nedstigningen gick betydligt fortare, men vi var rejält trötta och varma när vi kom ner. Den svalkande duschen hägrade. Besöket i bastun blev däremot rekordsnabbt. Nacke och axlar kokade av all sol så det var INTE skönt med en bastu!.

Kvällen tillbringade vi med att slappa vid fjällstationen, och natten med att irritera oss på renens förbaskade bjällra runt halsen. Kunde inte den j-a renen lägga sig ner och vara stilla någon gång!?!

Vandringens sista etapp var de 20 km tillbaks till Storulvån. Fortfarande varmt och soligt, så det var verkligen skönt att ta ett uppfriskande(?) bad i en liten sjö.

Vi var tillbaka vid Storulvån vid tretiden på eftermiddagenoch vi kännde oss riktigt stolta över oss själva.

Det här hade vi gjort bra!

Efter dusch, bastu och stretching var Fredde tvungen att även det här året ge sig i kast med klätterväggen.

KLANG KLANG sa det när han slog i topp-

klockan innan han skrev in sig i toppboken.

Den här traditionen får han gärna vara ensam om i familjen, för det är riktigt högt.

Efter någon timme på fjällstationen satte vi oss i bilen och påbörjade hemresan. Vi släppte av Linnéa i Östersund, där vi åt en mäktig middag på Kebabkungen.

Fredrik och jag kom fram till vårt mål, Gopsängarna vid Spjutmosjön, där vi sov över i bilen.

SLUT.

Åter till STARTSIDAN