| |
VINDELFJÄLLEN sommaren 2011 |
|
| |
En reseskildring skriven av mig som färdledare och ansvarig för planeringen. Berättelsen är helt subjektiv och bygger på mina upplevelser. Jag hoppas ni skall finna glädje i att läsa om vårt äventyr i Vindelfjällen. |
|
|
| |
|
|
|
| |
Förberedelser:
|
|
| |
|
|
|
| |
Årets sommarvandring gick av stapeln i Vindelfjällen mellan Ammarnäs och Hemavan. Med andra ord den sista (eller första, beroende på var man startar) delen av den 45 mil långa Kungsleden. När Fredrik och jag startade vår resa på Kungsleden 1999 var målet att inom tre år komma fram till Hemavan. Men nu blev det ju inte så. Det blev andra utmaningar i fjällvärlden istället. Och en av anledningarna till att det blev så kom jag raskt ihåg. Att resa upp till Ammarnäs på ett smidigt sätt går inte! Jag undersökte alla möjliga transportsätt, tåg, flyg + helikopter, buss egen bil med eller utan chaufför……..
|
|
| |
Efter ett antal nya gråa hårstrån och ett par sammanbrott över SJ och deras smidighet samt servicetänkande, blev resultatet slutligen tåg till Östersund och sedan en lite bussresa på drygt 7 timmar….. Suck – pust – stöööön!!!
|
|
| |
I år var året då en 9 årig tradition skulle brytas. Nu har uniformen fått ge vika för de mycket mer funktionella civila vandringskläderna. En av vinsterna är att packningsvikten blir mycket mindre. Nackdelen är att vi inte utmärker oss lika mycket som innan. Alla i fjällvärlden har ju haft koll på militärtjejerna!
I år skulle det inte göras några dumma misstag, som tex förra årets miss när ryggsäcken vägdes. Kommer fortfarande med fasa ihåg hur tung den var……. För att få ner ryggsäcksvikten bestämde jag mig för att köpa en ny rygga, och dessutom var det nu onekligen dags att ta farväl av ett par trotjänare – mina älskade Meindl kängor från 2004. |
|
| |
Tack För lång och trogen tjänst. Det har blivit drygt 600 mil tillsammans i fjällvärlden sedan 2004
|
|
| |
|
|
| |
Det fick bli en heldag för Magnus och mig i Göteborg med besök på Naturkompaniet. Att köpa kängor brukar innebära minst ett par timmars provande, så vi hade beväpnat oss med mycket tålamod. Men det blev bingo med en gång! Så fort jag satte ner fötterna i Lundhags Syncro var jag fast. Givetvis var det den dyraste kängan av alla, men det var bara att bita i det sura äpplet. Mina gamla Meindl hade nu fått en värdig ersättare. Nu var det bara att åka hem och börja gå in kängorna. |
|
| |
|
|
| |
Hallandsleden 18 juni: |
|
| |
Som ett led i förberedelserna samlades vandringsgänget en lördagsmorgon för att gå ca 2 mil på Hallandsleden. Av oss som genomförde Vindelfjällsvandringen var det Lisbeth, Anna och jag som tog vara på tillfället att låta vandringskängorna komma ut lite. Dessutom fick vi förstärkning av Katarina och Siw, som tyvärr inte kunde följa med oss till fjälls i år. |
|
| |
|
|
| |
|
|
| |
|
|
| |
Trots att vädret inte visade sig från sin bästa sida gav vi oss glatt i kast med att följa de oranga ”duttarna” som markerade var Hallandsleden gick. Men precis som när jag var ute och rekade i maj var markeringen urdålig för att inte säga att den saknades helt på vissa ställen. Det hela slutade med att vi fick gå ett antal kilometer extra och nu har full koll på vad det innebär att gå i en cirkel utan att ha koll på läget…….
Ett par timmar senare än beräknat kom vi i alla fall fram till målet vid Simlångsgården, där Magnus väntade med en middag. Renskav med tillbehör tillagade på Muurikkan. Smaskigt!! |
|
| |
|
|
| |
En rolig dag tillsammans med glada vandringskompisar och en dyblöt hund. Vi var alla överens om att även inför nästa år försöka få till en träningsvandring. Och då behövs det nog ännu mer eftersom då väntar Sarek med mer packning inkl tält.
För mig innebar dagen en bra test på de nya kängorna och ryggsäcken. Jag blev även varse att jag behöver impregnera om regnjackan och byxorna så den ursprungliga funktionen i Gore Tex kläderna återuppstår.
För min del blev det lite mer test av kängorna under vår vecka i Grövelsjön i mitten av augusti. Här blev det ett par småtuffa vandringar med två toppbestigningar, så nu kan jag verkligen säga att kängorna är ingångna.
|
|
| |
|
|
| |
|
|
| |
Under vår vecka här uppe fick jag ett lätt panikslaget mail från Anna som meddelade att hon stukat foten rejält och kanske inte kunde följa med om en vecka… Hon fick lite glada tillrop och tips, och nästa mail var lite mer positivt. Det kommer säkert att lösa sig till det bästa!
När vi kommit hem från Grövelsjön hade jag fyra dagar på mig att mentalt ställa om till Vindelfjällen, och få hjärnan att tänka stor packning. Dessutom hade fjällvistelsen med all tydlighet visat att min jacka fortfarande inte höll tätt. Ny impregnering och nu en test i duschen av jacka och byxor. Verkar fungera……
Kartan måste bytas i min GPS, mat till turen och tågresan inhandlas, fötterna få en liten översyn och ett härligt fotbad, nya strumpor och ytterligare en Icebreaker T-shirt inhandlas mm. Efter ett antal timmars letande var det dessutom bara att konstatera att jag slarvat bort bottenplattan till mitt lilla Gorillastativ till kameran, så det var bara att åka in till Sim Sala Bim och köpa ett nytt. En klart onödig utgift på ca 500 kr! Men en absolut nödvändig ”bra att ha pryl”………… |
|
| |
|
|
| |
|
|
|
| |
|
|
|
| |
|
|
|
| |
|
|
|
| |
|
|
|
