ETAPP 1 (31 juli)

  Kartskiss (Öppnas i nytt fönster)

Det här blir en lång dag, som inleds med att vi vaknar på Lapplandståget, för att i Gällivare byta till buss mot Ritsem. Den här turen har vi gjort en gång innan, och då var vi ganska sega när vi kom fram till STF Ritsem. Nu skall vi dessutom ta på packningen nästan med en gång och börja vår vandring mot Sarek.
Väl framme i Ritsem skall vi ta båten över Akkajaure och hoppa i land vid Änonjalme. Några tidtabeller för tåg och buss finns ännu inte, men jag räknar med att vi är här ca 1430.

Dagens etapp är en bekant sträcka för de flesta av oss. Vi gick här 2007 när vi avslutade vår Padjelantavandring. Då, med betydligt lättare ryggsäckar, tyckte vi att vi gick sträckan från rätt håll…….

  

Årets vandring inleds med en liten pulshöjare. När vi skall gå upp från bryggan väntar en ca 40 m hög backe som bla går förbi serveringen. Här finns en chans att köpa glödkakor och rökt fisk. Nu väntar en vandring på spänger i björkskog, och här är det blött. Efter drygt en och en halv kilometers uppvärmning är vi framme vid Akkastugorna. Men den här gången stannar vi inte till här utan fortsätter genom den ganska täta skogen mot älven Vuojatädno. Jag är ledsen Siw, men nu väntar två broar, en liten och beskedlig, och en större och framförallt längre. Vi passerar över Vuojatädno på den sistnämnda, som är en hängbro med högt spann. Under oss har vi då en mäktigt forsande älv. Vi tar oss över bron innan vi kostar på oss en lite längre rast. När vi kommit hit har vi gått ca 3km och jag bedömer att det kommer att ta oss 2-3 timmar.

 

Vi fortsätter på Padjelantaleden, och går ca en kilometer mellan älven Vuojatädno på höger sida, och det mäktiga Akka massivet på vänster sida .Vi går på en väl upptrampad stig,och marken runt oss består mest av fjällhedar med lite ris.

När älven viker av kommer vi in i gles skog. Skogen har tyvärr drabbats hårt av fjällbjörkmätaren, och är därför mer död än levande. Nu är vi framme vid vårt första vägskäl. Den närmaste och snabbaste vägen in i Rouhtesvagge är att här bryta av från Padjelantaleden, och ta sikte på dalen. Men detta alternativ innehåller ett större vad, så mitt beslut är att fortsätta följa Padjelantaleden för att betydligt senare vika av in mot Rouhtesvagge. När vi passerat skogen så är vi framme vid dagens slutmål – ”rastplatsen” vid Jåkkjåkken. Här fikade vi 2007, och då såg det ut så här.