Dagbok GRÄNSVANDRING 2013

Gruppen: Med facit i hand var det bra att vi inte var fler än tre st i vår lilla grupp. Med tanke på alla stenar och klättringar så hade det varit svårt att hålla ihop en större grupp. Valet att satsa på två tält och inte trycka ihop oss i mitt tremanstält var också helt rätt. Det hade blivit väldigt trångt samt bökigt med all blöt utrustning.

Dagsetapperna: De flesta dagsetapperna i år var för långa. Det är bara att konstatera att de inför framtida tältturer med full packning inte skall vara längre än max 13km. Detta kommer att innebära att deltagarna får mer vila och inte tänjer på sina gränser varje dag. Alla kommer med andra ord att må bättre, och det blir mer tid för social samvaro på kvällarna.

Tempot. Vi bör sträva efter att öka vår medelhastighet något. I min planering brukar jag räkna med att vi går med 1,8 km/h, raster inräknat. För att vi inte skall få så långa vandringsdagar utan kan kosta på oss både fikapauser och längre raster, bör tempot inte understiga 2 km/h I år hade vi tex en snitthastighet på 1,2 km/h när vi tog oss upp i Caihnavaggi……. Behöver jag säga att punkten återknyter till den fysiska träningen?

Mental förberedelse: Att fjällvandring är läkande för både kropp o själ skriver jag under på till 100%, men det kändes inte riktigt så för mig i år. Med tanke på det jobbiga året jag har bakom mig, och all den energi som det tagit från mig borde sommarens planerade vandring skjutits upp ett år, och vi skulle valt en enkel stugtur i år. Det krävs en betydligt större mental förberedelse inför en sådan här tur, än vad jag orkade med i år.

Träningsvandringar: Saknade även de träningsvandringar jag orkade/hann med att genomföra inför Sarekvandringen. Att succesivt vänja kroppen vid en tung ryggsäck ger en betydligt angenämare vandring. Så det är bara att gå och köpa på sig 26 kg mjöl redan nu inför nästa sommar!

Fysträning: Träningen ÄR viktig för att få en behaglig vandring. Konditionen fanns där i år, men inte benstyrkan och uthålligheten i benmusklerna. För alla i gänget, utom Linnéa som redan är vältränad, vill jag rikta uppmaningen att påbörja en ordentlig styrke-och konditionsträning I GOD TID (god tid = senast i januari, men helst redan nu).
Eftersom det verkar omöjligt för mig att få ner vikten på packningen, återstår bara en sak att göra. Träna upp kroppen till att tåla och orka med 27 kg på ryggen under tuffare förhållanden. Bara att bita i det sura äpplet! Kommer att starta upp träningen inför nästa år på lördag. Målsättningen inför nästa års vandring är även att det här årets sex överflödskilon skall vara borta. Om inget annat så kommer muskelfästena vid knäna att bli glada för det.

Maten: Att jag själv gick i ”för litet kaloriintagsfällan” retar mig fortfarande. Detta är ju något jag tjatar om varje år, och inför varje militär övning med fysiska påfrestningar. SLARVIGT!! Oberoende om jag är hungrig eller ej så är det ordentliga måltider som gäller! Det är inte bara när man bantar som det är viktigt att räkna kalorier, och det är inte för inte som en dygnsportion/stridsportion består av över 5000 kalorier. Inte bara för min egen skull utan för hela gruppens. Det märktes bla på tempohållningen förra året vilka som fuskade vid lunchen, och antingen delade på en torrfoderpåse alt valde en enklare måltid.

Utrustning: Efter de första dagarnas regnande och all blöt utrustning det renderade i kan jag bara konstatera att man inte skall packa ner för få antal strumpor. Torra fötter är A och O för att må bra och slippa problem med fötterna. Kommer därför att rekommendera minst 4 par till nästa år, då vi inte har några torkmöjligheter.

Ryggsäcken: En annan viktig del i utrustningen är att den är rätt, och rätt anpassad för den vandring vi genomför. Regnskyddet måste vara utprovat och passa en väl packad ryggsäck. Undvik alla konstiga spännanordningar utom spännband. Och framförallt så måste ryggsäcken vara tillräckligt stor. För en tälttur på över en vecka rekommenderar jag en säck på minst 65 L, helst 75. Bara för att säcken är större behöver den inte packas full. Men en för liten ryggsäck innebär att mycket av det som skall få plats i ryggan spänns utanför, och påfrestningarna på dragkedjorna i en överfull liten säck blir ganska stora.

Säkerhetslinan mm: En extra liten detalj till packningen som väger ett drygt kilo. Linnéa o jag bestämde i år att kommande vandringar skall linan gå som en stafettpinne inom gruppen, dvs alla skall bära den (skall också få plats på ryggan). De starkaste i gruppen har den i början, men alla skall dra sitt strå till stacken. Ännu har den inte behövts, men jag vill absolut inte lämna den hemma. Detsamma gäller för batterier till GPS och SPOT-sändaren. Förra året fördelade jag ut dem, och det kommer jag att fortsätta göra i fortsättningen.

REFLEKTIONER