Etappen är klassad som lätt, och ska enl Claes Grundsten inte ta mer än 3-4 timmar…..Dagen inleds med snäll vandring i tämligen slät terräng. Men det är delvis blött och dessutom skall ett antal videsnår passeras. Efter ca 3 km kommer vi fram till Jiegnáffojåhkå och nu är det dags att kyla ner fötterna lite. Jåkken består här av ett antal små vattenförande småflöden som mynnar ut i Stálojåhkå, vilket gör den lättvadad. I det övre vattendraget finns en liten holme med en björkdunge, och de här björkarna är de västligaste belägna träden i dalen. Nu kommer vi under resten av dagen att ha Stálojåkha som följeslagare på vår vänstra sida.
Efter vadet har vi fina plana gräsängar framför oss, så hade vi tältat hade det här varit en perfekt lägerplats! På ängarna skall det finnas gott om smörblomma och den lilla blåklockan.
Men säg den glädje som varar. Nu blir det återigen dags för videsnår samtidigt som vi kommer att få vandra en kortare sträcka i kuperad terräng. Med andra ord svettigt och risk för mygg om de nu har vaknat . Leden går nu nedanför fjället Jållevárres (1 113 möh) nordbrant. På andra sidan av jåkken finns ett stort klippblock, Stalostenen, och enligt sägnen skall här ha bott en Stalojätte i det tre meter djupa hålrummet som finns i blocket. I dalen framför oss finns det mäktiga rester från istiden i form av stora grushögar samt en lång rullstensås utefter jåkken. Vid rullstensåsen finns det också stora terrassytor och dödsgropar.
Vi kommer så småningom fram till en kal höjd och har då nästa jåkk framför oss, Viejejåhka. Om vi då lyfter blickarna i jåkkens riktning ska där finnas ett vattenfall. Men vi skall fortsätta framåt och gå nerför den korta backen, ner mot bron över jåkken. (Har ingen aning om hur bron ser ut Siw, men det löser vi!)
Efter bron väntar ett blött parti där vi skall passera ett kärr. Ett populärt tillhåll för våtmarksfåglar! Nu väntar dagens sista pulshöjare i form av en kortare uppförsbacke. Väl uppe på höjden lönar det sig att vända sig om och titta tillbaka mot Sulitelmamassivet. Både den svenska Stortoppen (1 875 möh) och massivets högsta topp – Suliskongen (1 908möh) syns bra härifrån. Vi passerar snart stigkorset där Padjelantaleden från Kvikkjokk kommer. Här bör ni känna igen er från 2007 när vi gick där.
Av dagens etapp återstår det nu bara en nedförsbacke, lite ängsbjörkskogsvandring och sen är vi framme vid BRON med sina djävlar och demoner som vaktar den.. Där är samma träfigurer som förra gången, men nu är jag övertygad om att vi fixar övergången betydligt snabbare än då
