När vi gått 100m passerar vi ett renstaket, och sen lutar det bara uppför. I den här backen blev det ett par andhämtningsstopp förra gången 2007. Då vek vi efter ett tag av åt höger för att följa den gamla sträckningen av Padjelantaleden. Nu skall vi fortsätta på den nya dragningen dvs gå rakt fram vid stigförgreningen. Vi har gjort den tyngsta stigningen, och nu håller vi oss ungefär på samma höjdkurva ett par kilometer framåt. Däremot kommer vi att passera några småjokkar som vi lätt bör forcera. Den första jåkken, Viertjtajågåsj, är den största och där finns ett enkelt vadställe. Men här kan lika gärna ligga snöbryggor över området (på gott och ont).
När Vatenjaure, som vi hela tiden haft på vänster sida smalnar av och jåkken Vuojatädno (om namnet låter bekant så är det den stora jåkken med den långa träbron efter Akkastugorna) börjar, börjar även marken att slutta nerför, och underlaget är mest rished. Kanske ser vi även dagens stora bro i fjärran….
Längs med leden kommer vi till en liten höjdrygg, och här kan det vara lämpligt att ta en liten utsiktspaus och se oss om omkring. På andra sidan jåkken ser man en sameby, längre bort sjön Sallohaure och givetvis syns Akka. Nu väntar en nedförsbacke som först är brant innan den avtar i lutning. Nu kommer vi fram till en sträcka där det är högväxt och massivt videsnår innan vi är framme vid dagens utmaning – broarna. Vi kommer nu att fortsätta på den västra delen av Padjelantaleden, över Vuojatädno, och fortsätta på Nordkalottleden. Så var det då broarna.. Först väntar en lång och stor hängbro över till ett litet näs. Här ska det finnas fina rastplatser så nu blir det kaffepaus! Efter kaffet måste vi ju ta oss från näset och då väntar nästa bro över Vaggå. Här är det en lång träbro vi ska traska över. Siw- tänk på hur bra det gick över bron efter Akka för två år sedan. Det här blir inga problem!
