26 April:  Sälka – Singi: 

Det här blev en dag som jag inte kommer att skriva särskilt mycket om. Inte för att det inte hände saker, utan för att det inte blev många bilder tagna.
Hyfsat väder när vi vaknade, och efter att ha fått stugvärden att agera fotograf gav vi oss ut på etappen mot Singi. Om vi nu såg den blåa himmeln vid starten så försvann den snabbt och ersattes av moln innehållande fryst nederbörd i form av snö. Och vad det innebar hade vi för länge sedan lärt oss – problem med skidvallning och underfrysning. Men här fick vi även njuta av en helt underbar skidåkning i någon kilometer fram till renstaketet. Medvind, lagom mycket utför och konstigt nog härligt glid. Att vi befann oss inne i dimman pga snön gjorde inget. Nu var styltorna under skidorna glömda! Men säg den glädje som varar. Leden ledde nu ner till videsnår och vattenpölar,så därifrån var det ingen kul färd ner mot rastskyddet vid Kuoperjåkka. Det blev ju inte roligare, i alla fall inte för mig, då jag ett par hundra meter från jåkken inledde badsäsongen 2018. 
Följde så fint i Lisbeths spår, och tog ut avståndet väl till en vattensamling- Men det som höll för henne höll inte för mig. Plask, och så låg jag där, med högerskidan ordentligt fast under isen i sörjan. Men med lite hjälp från mina vänner så kom jag både loss och så småningom upp, dock rejält nedkyld. Tur att stugan låg nära!
När vi kom dit satt redan killarna, som passerat oss för någon timme sedan, i den och de fick sig ett gott skratt vid anblicken av mig. Ännu roligare fick vi när vår tyske vän kom till stugan i samma tillstånd som jag, och meddelade att han gått ner sig i en vattensamling…..

Nåja, med torra kläder och varm mat så återvände livsandarna snart.

Ser ut att bli en bra dag i dag med.

  

  
”Och snön faller ned tiddelipom”, som Nalle Puh sa

  

Varma och torra gav vi oss av efter en dryg timmes lunch, och nu hoppades vi på en problemfri sista del av etappen. Sliriga spår, delvis sönderkörda av snöskotrar, men vi tog oss ändå fram utan större incidenter. Allt gick faktiskt bra ända tills sista backen innan Singi. Bara tio minuter innan vi kom dit körde en grupp med samer upp för backen med sina skotrar. Resultatet blev en sönderkörd backe, utan tendens till spår. Bara att ta det lugnt och gå på skrå ner. Men Linnéa ville testa att åka och det slutade med att hon låg i mitten av backen och hennes ena skida for iväg och fortsatte nerför…. En tidskrävande backe, men fram till Singi kom vi utan fler incidenter.

  
Framme vid Singistugorna möttes vi av stugvärden och hans kramgoa nallebjörn Simba

Och våra små trollvänner väntade på oss här också…… Men man måste tro på dem för att kunna se dem.

Här fick vi bo i rummet som ligger i stugvärdsbyggnaden. Det tog inte lång tid innan rummet såg ut som ett tonårsrum, prylar hängandes och liggande överallt. Prio ett för mig blev att hänga upp alla blöta kläder på tork, och även de andra behövde torka utrustning. Efter materielvården smakade det utmärkt med lite fika. Stugvärden bjöd på negerbollar (eller som han sa chokladbollar), där bäst före datumet gått ut. Men istället för att sälja dem billigt bjöd han alla gästerna på dem. Gott gott och nu flög blodsockret upp ordentligt.

    

    

Kvällen ägnades åt massage. Nu hade vi samlat på oss en hel del ömma muskler, så snart spred sig en doft av liniment i stugan.