Den här skidturen blev betydligt jobbigare än jag tänkt mig. Den största orsaken till detta var snön, som absolut inte var samarbetsvillig. Det var inte bara vi som haft problem, utan även andra, mer vinterfjällvana har svurit över underfrysning och bakhalt. En viss tröst i allt vårt slit.
Att ge sig iväg ut i fjällvärlden så här sent på säsongen är alltid ett lotteri. Vissa år finns det gott om snö, och andra ser det ut som det gjorde i år. Men detta är i och för sig en del av tjusningen med vårvinterskidåkning.
Det blev absolut inte så mycket fotograferat som jag planerat. Orsaken var dels att det inte var läge att lämna spåret för att ge sig ut på fotoutflykter vid rasterna, och dels vädret. Men några bilder av skiftande kvalité blev det i alla fall.
Lite lärdomar har jag dragit under veckan:
- Vallningsfria skidor har absolut sina fördelar. Ska kanske ta mina vallningsfria nästa gång, eller….
- Stighudarna var räddaren i nöden men bör bytas ut mot de lite dyrare i Mohair. De har den fördelen att de glider, så då slipper man ta av och sätta på hudarna i tid o otid.
- En dag ute i spåret tar längre tid i verkligheten än vid planeringsbordet.
- Med ryggsäck på ryggen är inte balansen så bra……
Kommer jag att ge mig på det här igen och bjuda in till en ny tur?
JA, absolut! Men då blir det nog åtminstone någon vecka tidigare.
