8 juli: 

Besseggen- en kamvandring med smala partier som varje sann norrman skall ha gjort åtminstone en gång i sitt liv.

Besseggen är en av de mest kända vandringssträckorna i Norge, och enligt alla norska turistsidor så besöks etappen dagligen av flera hundra personer i starkt varierande ålder. Så det här skulle väl även Lisbeth, Linnéa och jag fixa!

Har sovit som en stock hela natten och när klockan ringde vid sextiden kände jag mig riktigt utvilad. Benen var dock inte utvilade, utan gårdagens sprint från Glitterheim till bommen kändes verkligen. Lisbeth o Linnéa gick ut och kokade gröt, medan jag avnjöt mina knäckemackor i omklädningsrummet till duschen.  När fötterna var tejpade och vattenflaskor/säckar fyllda var det bara att slänga på sig den för dagen så lätta ryggsäcken.  Bra, vi höll nästan tiden och kom iväg klockan 0808.

  
Nja, färdledaren tycker inte att vi behöver följa rekommendationerna på utrustning fullt ut. Vi skippar pannlampan och vantarna,
och tar bara med lite lagom med mat, dvs mackor.

  
Åse var uppe och önskade oss en god tur, medan de övriga föredrog kudden.  Med stora steg gav vi oss iväg på vandringens sista äventyr.

Vilken härlig morgon, och bara vi som var på G uppför grusbanken mot fjällen bakom hytten. Men säg den glädje som varar. Bara efter 15 minuter började vi bli omsprungna, och sen var det rena lämmeltåget uppför backen.  Ska vi gå i kö hela dagen?

Vad är detta? Fy farao vad mycket folk!

Det var bara att rätta in sig i ledet och kämpa på uppför. När benen protesterade gällde det, lite överdrivet, att slänga sig ut från stigen för att inte bli omkullsprungen. Men efterhand som vi kom allt högre upp glesnade ledet av. Många försvann framåt i fjärran medan resten spred ut sig på det nu breda fjället.

Vy ner tillbaka mot Memurubu.

Ännu så länge ligger vi på rätt sida av tidsgränsen. Smart att ha de här skyltarna, det ger en liten hint om hur man ligger till tidsmässigt. Och så är sträckan angiven i kilometrar, må vara att det är norska kilometrar!

Framför oss hade vi nu en helt fantastisk upplevelse med att klättra upp och ner på leden över fjället fram till kammen. Vi passerade ett par sjöar innan vi kom till den så omtalade smala passagen.  Ska inte förstöra upplevelserna av en sådan funderbar och häftig dag som denna med en massa ord, utan låter bilderna tala för sig själv. Är en hel del bilder, men det var svårt att plocka ut dem eftersom det idag fanns många foton att välja på.  Ber om ursäkt för ljudet på filmerna, men det blåste bitvis en hel del.

Förmiddagsfika vid den första av sjöarna som vi passerade, Björnbolttjönnarna.

Gjende lite på sniskan

När vi kommit upp på den här höjden såg vi båten nere på sjön, med de andra ombord. Linnéa började vifta med sin gula jacka, och Lisbeth ringde Anna för att påkalla uppmärksamhet. Men det tog tid innan de trodde sig se oss. Tre små prickar på stora Besseggen.

FILM:   Besseggen

Vid nästa sjö vi passerade stod en skylt om att vi nu avverkat 4 km och inte borde ha hållit på mer än 4 timmar. Fortfarande på rätt sida, men nu började marginalen till tiden att krympa.

Trots 2 liter vatten i lungan i ryggsäcken, gäller det att passa på att tanka upp med lite sjövatten.

Och så några tillbakablickar på vägen vi gått.

 

När vi kom upp på nästa krön såg vi det omtalade smala partiet som avslutas med den branta kammen. Men vad besviken jag blev! Här var ju inte smalt. Hade förväntat mig att mellanrummet mellan sjön Bessvatnet och stupet skulle vara max två meter, men här var det ju jättebrett. Kontrasterna mellan den intensivt blå Bessvatnet och den turkosa Gjende 400 m längre ner, häftig. Förstår att detta är ett populärt fotobjekt och finns med i alla broschyrer om platser att se i Norge.  Innan vi kom ner till sjökanten väntade dock en hyfsat brant nedförsbacke med rullstenar.

FILM:   Besseggenkammen

  
Enklare väg? Nej absolut inte, Nu var vi ju på G, och kammen såg spännande ut.

Innan vi började ge oss i kast med kammen som reste sig framför oss förstärkte vi klädsel. Nu hade det börjat blåsa lite, och en inte alltför avancerad gissning var att det skulle bli betydligt blåsigare på vår klättring uppför.

Det var faktiskt inte så farligt att klättra uppför kammen.  Vad man inte såg nerifrån var att det fanns små avsatser med jämna mellanrum som var perfekta för en andhämtningspaus och för att inte tala om fina fotoplatser. Det var nog tur, för desto högre vi kom desto mer bergsklättring blev det. Men det var aldrig svårt att hitta bra placeringar för händer och fötter.

FILM:   Vy från kammen

Med kammen avklarad så var vi uppe på Veslefjellet och det var färdigt med stigningar för dagen. Vi hade klarat av 10 km och nu var det bara 4 kvar, och det nedför.  Nu bredde en stor stenig platå ut sig framför oss med ett jättetoppröse på. Lisbeth fick känslan av att hon var i Kina, medan jag fick associationer till Salsfjällets nordtopp. Givetvis måste jag göra en sista liten bestigning och klättra upp på rösets topp.

Äntligen lite flack vandring, över Veslefjellet, vilket kändes jätteskönt. Fortfarande relativt mycket folk trots att klockan nu sprungit iväg.

FILM:   Besseggenplatån

Men säg den glädje som varade. Det var inte helt enkelt att ta sig ner resten av biten till Gjendesheim. Återigen är jag glad över att vi gått från rätt håll med tanke på hur terrängen såg ut. Dessutom den tråkigaste etappen sett med foto- och utsiktsögon.

  

Väl nere vid den nu så bekanta hamnkiosken måste Besseggen tröjor inköpas. Linnéa tog pendlarbussen upp till parkeringen för att hämta saker i sin bil medan Lisbeth o jag ägnade oss åt lite shopping, innan vi gick upp till Gjendesheims Turisthytte.

Väl framme möttes vi av Åse som gav oss en stor kram, och resten av gänget satt i stuen och väntade på oss. Härligt att se dem igen. Åse bjöd sen på en kall öl.  Tack snälla Åse, den smakade himmelskt!  Och ett riktigt stort tack till er som tog en vilodag, och som tog ner våra stora ryggsäckar till båten och sen släpade upp dem hit.

  

  

Skål, det här har vi gjort bra Linnéa! . Alla tre höjdarmålen - GALDHÖPIGGEN, GLITTERTIND OCH BESSEGGEN  uppfyllda!!!!

Kvällen avslutades med en härlig tre rätters middag. Även om åsikterna var delade om paprikasoppan till förrätt, så smakade rödingen utsökt