SLUTSUMMERING: 

Vandringens svårighetsgrad

        

Lika lätt som det var förra året att sätta ett betyg på vandringen har det varit i år. Skillnaden är att förra årets vandring var lätt och endast kom upp i 2 kängor (Sydtoppen oräknad), medan året vandring varit tung och jobbig.  Grundat på vädret som gav oss en hemsk värme, de långa etapperna, underlaget samt att den innehöll bestigning av Nordens två högsta toppar samt höjdvandringen Besseggen blir den slutliga svårighetsgraden satt till .............. NIO KÄNGOR av 10 möjliga. Hade det varit en tälttur hade det blivit full pott på kängorna.

Det känns lite fel att ”klaga” på vädret när vi inte har fått en droppe regn på oss, men det har bitvis varit olidligt varmt under vandringen. När det inte blåser något och det inte finns ett enda litet moln på himlen som kan ge en kort stunds skugga är det jobbigt. Men att bestiga Galdhöpiggen iklädd endast linne/uppvikta byxor, och stå på den höjden och tycka att det är varmt, kommer jag nog aldrig mer att få uppleva. En fantastisk känsla!

Så var det det här med reflektioner och förbättringspunkter. Blev ett par stycken i år:

 

• Jag tar på mig en stor del av att etapperna blev längre än jag uppgett i etappbeskrivningarna.  Borde tagit fram kartmätaren och verkligen mätt hur långt det är mellan hytterna, och inte bara litat på en norsk internetsida. Har sedan vi kom hem varit inne på DNTs hemsida och där med hjälp av deras mätverktyg mätt avstånden, men hur många gånger jag än mäter får jag t.ex. första dagens etapp till 18,3 km. Fortfarande långt från verklighetens 23,96km…..

• De vandringstider som anges på kartorna bygger helt på norsk turvandring med endast en lätt dagsäck på ryggen och lätta vandringskängor på fötterna. Vid vandring med full ryggsäck är ett bra riktmärke att fördubbla de angivna tiderna.

 

• Lita inte på norrmän!  Deras uppfattning om hur långa sträckorna är stämmer inte, alternativt så är de norska kilometrarna längre än de svenska…… Har nu mätt hur lång grusvägen mellan bommen och Glitterheim är, och den är INTE 7 km. Sträckan är minst 8,6 km. Hade jag fått den uppgiften hade vi valt att hyra cyklar.

• Med de första tre punkterna i beaktande så blev dagsetapperna för långa

 

• DNT har inte samma system som sin systerorganisation STF när det gäller att ge service till vandrare som kommer efter att receptionen stängt för kvällen.

• Enda gången vi stötte på någon mygga var på natten sista biten ner till Glitterheim

 

• Samtliga klarade av att skydda sig från solen, så vi slapp brända kroppsdelar. Bra!

• Vid planering av toppturer under en vandring är det bra att ha en liten, ihopknycklingsbar, ryggsäck med för just bestigningarna

 

• Samtliga var glada över inköpen av broddar. Vandringen längs Glitterbrean kändes trygg samt att det underlättade vid Galdhöpiggbestigningen. Dessutom sparade vi tid på att alla vågade gå i normal takt

• Vet inte hur jag tänkte när jag planerade in två så häftiga toppbestigningar som det nu blev dagarna efter varandra. Varför la jag inte in en vilodag efter Galdhöpiggen?

 

• Borde jag ha rekat alternativa transportnedel mellan stugorna om något skulle inträffa? Kanske….. Nu hade jag bara konstaterat att det fanns vägar fram till alla hytterna utom Gjendebu och Memurubu. Vilket inte innebär att det går bussar….

• Tidhållningen varje morgon var i år kanonbra. Var kanske bara ett olycksfall i arbetet förra året.

 

• Att ta med varma och tillräckligt mycket kläder. Även om det är 30 grader varmt när man packar måste det finnas med både någon form av fleecejacka och en varm mellanlagerjacka/tröja. Tunna vind/skaljackor i all ära men de ger ingen värme. Måste bli bättre till nästa års tälttur i SAREK.

• Området vid Gjende blev perfekt med tanke på att även Siw o Åse kunde följa med och njuta av några fina semesterdagar, varvat med att träffa på oss andra

• Jag testade för första gången att vandra med en Camelbak på 2 liter. Det var helt suveränt, så det kommer jag att fortsätta med.

Testade detta redan under vandringsträningarna hemma, och då blev jag direkt varse att hållaren för slangen på min Fjällräven ryggsäck inte var anpassad för en slang från Camelbak. Den var för trång och gick sönder direkt. Har därför fixat en egen anordning med hjälp av en karbinhake och det har varit perfekt. Gäller bara att kontrollera att locket bär ordentligt stängt så det inte läcker i ryggsäcken.  Lite bökigare att fylla på under dagarna, men som sagt helt suveränt!  En lunga på 2liter var precis lagom stort.

•  Ännu en vandring där jag inte lyckas få gruppen att förstå att det är mycket varmare att bara ha en BJ på överkroppen än en tröja/linne. En bomullströja är det som svalkar bäst, men det är ej att rekommendera här. Men ta inte av er på överkroppen!!!! Dessutom är solen farlig……
  
  
• Börjar snart känna mig som en teknikfreak på mina vandringar, men i år hade jag en ny teknisk pryl. Nödsändaren av märket SPOT, som jag använt sedan 2012, var i år utbytt mot Garmins In Reach sändare.  Den skall vara säkrare och dessutom kan jag nu få fram mer meddelanden till de som vill ha. Det visade sig bli ett väldigt positivt byte. Jag är supernöjd med sändaren, och jag har bara fått positiv feedback från Magnus, Kristina och Fredde som var några av mottagarna av meddelandena. En stor vinst var att även de kunde skicka meddelanden till mig. Fick tex på detta sättet veta att Sverige vunnit sin match och gått till kvartsfinal i fotboll VM. Nu kommer det att kännas ännu mer tryggt när vi ger oss ut i SAREK m.fl. ödsliga platser.

HUR informationen sett ut  kan ni se på länken nedan. Ni måste zooma in området, och det går att zooma så ni kan få ut info från varje delsträcka. För att kunna läsa meddelanden tryck på det blå ”kuvertet” som finns längs med den blåa linjen.

Som vanligt hade jag ett antal personliga målsättningar inför vandringen. Hur blev det i år, gick jag i mål med alla? Nej, inte i år heller. Nu blev det 50% av punkterna som blev grönmarkerade (se förklaring till de röda punkterna).  Men jag siktar på 100% nästa år!

Vad är det som har gjort hälften av punkterna röda?

• Det var endast vid två tillfällen gruppen inte höll ihop under vandringen. Första gången var när jag skickade iväg två förlöpare till Leirvassbu för att försöka rädda middagen åt hela gruppen, så det räknar jag inte in. Andra tillfället var när det blev kallt på Glittertind och det återigen blev en förpatrull, den här gången en spontan sådan. Det är den som gör punkten rödmarkerad
• Här är det stackars Katarinas förkylning som gör punkten röd. Inget man kan göra något åt, men som tur var eskalerade den inte.
• Vädret var fint, FÖR fint. Blev bara jobbigt av all sol och värme. Men vädret ska man ju klaga på varje år……………
• Hytterna var i stort mysiga och trevliga, men kvalitén på rummen var starkt skiftande. Även om jag valt det billigaste alternativet och inte förväntat mig någon lyx, så blev det några bottennapp ( se betygen på hytterna nedan)

Jag är väldigt förtjust i de obemannade hytterna i norra Norge, Mysiga, välutrustade och framförallt billiga. Nu har vi bara nyttjat DNTs bemannade hytter samt några privata, och resultatet av detta är inte lika positivt.  Att de har ett annat system där boende och mat går hand i hand är som det är och det är bara att acceptera, så det tar jag inte upp. Men här kommer några spontana teflektioner på de olika hytterna vi nyttat. Har betygsatt dem med kängor, där fem är högst.

Inte särskilt mysigt, men med en fantastisk personal som verkligen visste vad service är. Dåliga rum, som var alldeles för små Rummen innehöll två våningssängar,men där fanns absolut inte plats för fyra ryggsäckar ( ska i så fall vara norska dagsturssäckar). Fanns dessutom bara ett eluttag placerat ovanför en av sängarna, i rummen. Trångt duschrum där det var tropiskt varmt och ingen ventilation. Fanns endast bra kranar till att fylla vattenflaskor från inne på herrarnas tvättrum (ja jag smet in dit för att fylla både flaska och Camelbak). För få toaletter. Mycket god middag, där vi verkligen blev mätta. Dock upplevde vi frukosten som mycket spartansk med torrt bröd.

  Spiterstulen:                

Bra rum, där vi fick plats med utrustningen. Bra duschutrymmen och toaletter. Mycket dålig service och personalen i receptionen var stressade och var hårt hållna av ägarna.  Ett subjektivt minustecken, för mig som har TELIA, var att det endast var Telenord som fungerade,. Borde man kanske satt upp en lapp om vid receptionen. Att ta dyrt betalt för WiFi är dåligt år 2018. De som nyttjade matsalen gav bra betyg åt maten, och där var tydligen personalen bra. Dåligt att ha alla torkrum låsta och inte vara flexibla när det kommer en desperat gäst med blöta kängor.

  Glitterheim:

Går ej att betygsätta, men frukosten var god och variationsrik. Dock fanns det mer att önska av personalen i receptionen. Ex ange rätt avstånd!

  Memurubu:                

Mysigt ställe som låg helt underbart.  Kvalitén på sovsalen var väl inte den högsta, men det som drar ner poängen är mögellukten. Annars kan man inte begära så mycket av en sovsal. Rent o fräscht i övriga byggnaden. Fin plats utomhus med bord o bänkar där man även kunde laga egen mat.  Semesterfirarna gav köket klart godkänt, och servicen var bra.

  Gjendesheim:                

Bra standard på rummen, kanske lite trångt med fyra stora ryggsäckar. Fräscht och fint, lite av hotellkänsla. God mat, och här blev vi också ordentligt mätta Frukosten bra med varierande innehåll.. Bra personal, och fin service. Det som ger ett litet avdrag är den korta duschtiden man fick för en duschpolett.

Den här gången räckte det inte med att bara borsta av dem med en rotborste, utan det fick bli både borstning, vattentvätt och rengöring med Niki Wax före infettningen. Men nu är de klara för nästa fjälläventyr. När det gäller utrustningen är jag supernöjd med de nya kläderna från Stellar Equipment. De visade sig vara mycket funktionsdugliga, och framförallt har jag sparat in en hel del vikt.

Sommarvandringen 2018 i Jotunheimen har gett oss en fantastisk upplevelse. Jobbigt och svettigt, men vi har fått uppleva ett Jotunheimen som visat sig från sin bästa sida. Hit kommer jag garanterat att återvända, och då hoppas jag få med mig familjen upp på både Galdhöpiggen och Besseggen. Om tre år känns det som att Linus, Thea och Hugo är mogna för ett norskt fjälläventyr, och då hoppas jag att även deras föräldrar och morbror hänger på.

Det enda jag saknar med årets vandring är att det inte blev några bad i de härliga fjällsjöarna vi gick förbi. Men nu är det bara att ladda för nästa års vandring, som åter tar oss till SAREK. En tälttur där vi skall ägna största delen av tiden åt Rapadalen, både på höjd och nere i dalen.  Beräknad vandringstid blir i början av augusti.  Mer info om den turen kommer under hösten på hemsidan.

En trött färdledare tillsammans med en Atlas som är sur över att han inte fick följa med, trots att han också träningsvandrat flitigt. Men nu laddar jag för Grövelsjön och en veckas vandring tillsammans med familjen.
Och då får min vandringskompis följa med.

Som avslutning vill jag bara återigen tacka mina härliga vänner i Fjällgänget för en fantastisk vandring. Ni är bästa gänget! Jag hoppas vi ses i SAREK nästa år……..

Med de här orden tar berättelsen om sommarvandringen i Jotunheimen 2018 slut. Jag hoppas ni som har läst bloggen uppskattat läsningen om vårt fjälläventyr, och skriv gärna någon rad i gästboken.