SLUTSUMMERING – SAREK 2019: 

  
       
 
SAREK 2019 - en jobbig vandring men samtidigt helt fantastisk i en storslagen natur. Det har varit en vandring som verkligen sög all energi ur oss, men samtidigt en vandring jag absolut inte vill ha ogjord. Det här blev vår tredje vandring i Sarek, och det känns som att jag lyckats i min planering med att stegra svårighetsgraden för varje gång.  Att sätta ett betyg i antal kängor för svårighetsgrad/jobbigt är inte svårt i år heller.  Antalet kängor i år blir
  
     
 

        ,

        

  
     
 
Min första tanke var att sätta tio kängor, dvs full pott, men efter lite funderande så stannade beslutet på  NIO och EN HALV . Rapadalen är en jobbig vandring, men det finns betydligt svårare delar av Sarek, så varför så många kängor?
  
     
 

Det här är min motivering:

  • Vädret: Även den här sommaren har det varit FÖR fint väder. Det tar på krafterna att gå på 1000 meters höjd i stekande sol, inga moln och absolut ingen vind.

  • Terrängen: Den var som svårast och bökigast de dagarna de var fruktansvärt hett, och min termometer visade på 32 grader på skuggsidan av ryggsäcken. Det var framförallt dag två med etappen över Gierdogisjtjåhkkå med sin stenblocksterräng som knäckte oss.

  • Vaden: Det var mycket vatten i jåkkarna, och vadet över Lulep Vássjájågåsj tog både fysiskt och psykiskt på gruppen. Att det finns en viss rädsla för vad i gruppen är tydligt, och blir det då en incident så blir spänningen inför kommande vad större.

  • Snávvávágge. Jag behöver nog bara nämna det namnet så förstår alla vad jag menar

  • Blocksten. Har varit en hel del vandring/klättring på blockstenar, och det är ingen favorit hos många i gänget. Tar dessutom på krafterna att gå över.

  • Gruppen.  Det är en helt underbar grupp att leda, där alla verkligen ställer upp och hjälper varandra, samt alltid håller humöret uppe. Som jag tidigare sagt, aldrig något gnäll. Medelålder i gänget ligger på 60 år, och då drar Kristina, med sina 36 år, ner siffran ordentligt. Med tanke på medelåldern så är det här en tuff vandring som tar på kroppen med tanke på punkterna ovan.

Men om det nu var så jobbigt, varför satte jag då inte betyget tio kängor? Den enda anledningen till att jag inte gjorde det var faktiskt vädret. Jag klagade på det för att det var för fint, men hade det regnat och blåst delar av sträckan, så hade det varit en faktor som gett den sista halva kängan. Det hade inte varit roligt att hoppa på blöta stenblock eller gått i Snávvávágge i regn.

  
     
 

Reflektioner och lärdommar:
Det spelar ingen roll hur mycket och hur ofta man fjällvandrar, man lär sig alltid något nytt på varje tur. Eller gör misstag som man förhoppningsvis lär sig något av. Efter att ha varit hemma ett par veckor och smält alla intrycken, så är det de här reflektionerna som jag tar med mig från årets vandring.

  • Underskatta inte solens styrka. Ta med ett solskydd med hög skyddsfaktor

  • Ha alltid med Resorb att dricka på kvällen. Ger en bra återställning av vätskebalansen och innehåller viktiga mineraler och salter

  • Ta med något att tugga på som är salt. Eller ta med rent salt och salta lite extra i maten när det är så här varmt. Kroppen behöver salt, och fyller man bara på med vatten så sköljer man bort viktiga ämnen i kroppen. Ta gärna en brustablett med C-vitamin till middagen. Även den innehåller viktiga ämnen för kroppen

  • Att ha en liten hopvikbar ryggsäck med är jättebra om man vill göra en toppbestigning. Väger inte mycket och tar nästan ingen plats. Men underbart skönt att slippa bära på den stora säcken vid avstickare.

  • En Sarekvandring med tung packning kräver kängor som är gjorda för att bära tungt. Resultatet kan annars bli att man trampar igenom och får ont i trampdynor och tår.

  • Det är väl värt den extra vikten det innebär att bära på en lina. Hade inte känts bra att vada främst Lulep Vássjájågåsj utan den. Och det hade mycket väl kunnat sluta med vådliga bad i jåkken.

  • Torrskodd. Denna underbara vadarsko har verkligen hjälpt oss. Med tanke på hur lång tid det tog för flera av oss att ta sig över Lulep Vássjájågåsj så hade resultatet utan Torrskodd blivit kalla och avdomnade fötter/ben där det mycket väl kunde slutat med kramp. Och då hade det bara slutat på ett sätt. Dessutom en otrolig tidsvinst vid varje vad/vattenövergång.

  • Har nu gjort min andra vandring med vattenlunga, och är även denna gång positiv. Det har varit kanon att kunna gå och sörpla lita vatten vid behov. Blir ett jämnare vattenintag än om man stannar och då dricker mycket. Enda nackdelen är vikten. Min ryggsäck vägde 25 kg när vi lämnade Aktse, och till det kom då en full lunga på 2 liter, dvs två extra kilon. Kommer de närmaste åren att fortsätta med min Camelbak, men hur det blir på Gröna Bandet återstår att se…

  • Garmin in Reach, min nödsändare känns trygg att ha med. En extra säkerhet även för de där hemma. Att man kan skicka extra meddelanden gör den mycket bättre än den förra sändaren SPOT. Dessutom upptäckte jag nu vädertjänsten….

  • Genomför en utbildning hemma i hur man får upp informationen på kartsidan som tar emot informationen från sändaren, och som länken hänvisar till.

  • Gör magen revolt går det åt mer toapapper än beräknat…..

  • Kakao……. Den absoluta räddaren för dåliga magar (så länge man inte spyr). Tack för ditt tips Anna!

  • Blev ett bra och klokt val att skippa Bástávagge med sina vad. Ett lugn infann sig i gänget när vi inte hade fler vattenhinder att ta oss över.

  • Jag borde ha gjort en bättre förberedelse på reservvägen ut ur Sarek. Bla kartrekat stenblocksetappen bättre.

  • Jag måste vara mer vaksam på gruppens fysiska status hela tiden. Bör nog också påtala inför nästa vandring hur viktigt det är att säga till i tid när trötthetsväggen kommer, eller när något börjar kännas fel i kroppen.

  • Det känns som att det även är dags för en repetition i hur man packar en ryggsäck, och framför allt HUR vikten skall fördelas i den.

  • Jag har i princip använt alla mina kläder, tumvantarna undantaget, men det finns absolut åtgärder att göra för att få ner vikten på ryggsäcken.

  • Ett vinnande koncept för just vikten var att tömma ut innehållet i torrfoderpåsarna och vanliga fryspåsar. På bara tomma förpackningar sparade jag in nästan 3hg…….

  • I år valde jag min ”lätta” systemkamera och sparade på så sätt in ett kilo. Men…… jag är inte nöjd med kvalitén på bilderna. De hade blivit så mycket bättre med min riktiga kamera, även om jag inte kan zooma lika mycket med den. Men det är klart, det är vad/vem som finns bakom kameran som avgör resultatet….Nästa år blir det dock Nikon 860 som får följa med.

  • Att ha ett golv i absiden är absolut att föredra. Blev mindre fuktigt. Ett vinnande drag!

  
     
 

                                          
En räddare i nöden för några av oss. En ordentlig tejpning/uppbyggnad gör att resterande vandring blir lättare.


   
     Torrskodd. Värda varenda gram och krona!                      Kakao, kommer hädanefter alltid att finnas i packningen
                                                                                            FOTO:  Från internet: Pixabay (gratis bild)

  
     
 

För egen del så kände jag av att träningmilen i kroppen inte varit så många innan avfärd, men trots det så kändes det ok. Visst, det fanns tillfällen när benen var supertunga, men konditionen var nog ändå hyfsad. Mest glad är jag över att knät höll. Det är lite ömt och känns lite svullet, men jag har inte behövt koppla in pannbenet i år.
I och med den här bloggen och bildgenomgången från vandringen är det dags att lägga Sarek 2019 till handlingarna. En vandring som jag kommer att komma ihåg med mycket glädje trots att det blev en liten utmaning. Till de i gruppen som tyckte att det här var en riktigt jobbig tur och börjar fundera på framtiden kan jag bara lugna och säga att någon så här jobbig vandring inte finns på schemat i framtiden.

Nu ser vi framåt mot 2020 och vandringen i gränslandet i midnattssol. En tur där vi kan lämna många kilon hemma eftersom vi kommer att gå en stugtur.

  
     
 

 Jag hoppas alla hänger med, och att vi kanske kan bli ännu fler.

  
 
 
 


Även detta året blev det direkt från Sarek till Grövelsjön. Utbildningen av nästa generations fjällvandrare fortsätter. I år blev det tyvärr bara två barnbarn som kunde följa med, och här är Thea och Hugo tillsammans med mommo Eva på Jakobshöjden

  
 


Även nästa generation hund skall vänjas vid fjällvärlden. Atlas, med sina nio år är gammal o van vandrare,
men för yrvädret Bozz, 8 månader, var det första besöket i fjällen.

  
     
 

TACK för att ni har läst och följt vår Sarekvandring genom den här bloggen. Skriv gärna en kommentar om hur ni upplevt berättelsen eller ni som var med, hur NI upplevde vandringen.

 (Använd helst inte ”privat meddelande” funktionen)

  
     
   
 
 

På återseende i Narviksfjällen i en gränsvandring 2020!
Eva
       
       
       
 

Tillbaka till STARTSIDAN