10 juni: 

Sista vandringsdagen, och nu skulle vi upp och vandra på Långfjället. Grundtanken var att vi skulle åkt båt till Sylen och sen vandrat över Långfjället tillbaka. Men väderprognosen gjorde att jag avstod det alternativet. Ångrade det lite på min morgonpromenad, för det såg fint ut, med blå himmel över Salsfjället. Men där fanns ju även lite moln……

 

Nästan hela gänget var med, så det blev trångt vid fikabordet på gårdsplanen vid gruppfotot. Dagens tur kallar jag för ”Evas irrfärd på Långfjället”. Det blir vädret och fysiken som kommer att styra hur vi går, så inget är planerat i förväg.

Dagens tur:

Frågorna på naturstigen engagerade gänget, så det gick ovanligt fort upp till samevistet. Ordentlig läsning på infotavlan och så givetvis lite fotande innan vi fortsatte upp till den övre kåtan. Och vilken tur, här fanns en fotograf….. Vad ingen av oss då såg, mer än Bozz, var att lille Plupp tittade ut från kåtan.

Frågorna på naturstigen engagerade gänget.

   

Vädret var fortfarande fint även om det blåste lite grann. Fattade nu beslutet att gå upp via kärleksplatsen, där vi stannade en stund. Utsikten mot Sjöhöjden och Salsfjället var fin, och Linnéstigen framhävdes verkligen med sin betydligt ljusare färg (”Vita stigen”). Nu fick vi en överblick över hela sjön, och dess bananaktiga form gick inte att ta miste på.

När vi lämnade kärleksplatsen fortsatte vi snett uppför och fick snart bra betalt för den lite jobbiga stigningen. Nu blev det en liten paus där vi satt och bara njöt av den fina utsikten.

Efter att ha vinklat av upp mot Jakobshöjden blev det lite stenigare, men fortfarande väldigt lättvandrat. Dessutom lättorienterat, bara att ta sikte på masten som syntes ibland. Väl uppe på toppen var det bara att konstatera att vi verkligen inte var ensamma. Lyckades i alla fall få en kort stund själva vid toppröset, innan vi började leta lunchplats.

Blev en ganska lång lunch, där vi bara satt och njöt och beundrade utsikten. Var kul att kunna peka ut var vi gått under veckan, och de flesta dagsetapperna syntes i alla fall bitvis härifrån.
När vi lämnade Jakobshöjden följde vi Långfjälletåt norr. Till att börja med var det ganska slätt, men ganska snart kom vi fram till de djupa ravinerna och ”hålorna” som finns ovanpå fjället. Vi irrade runt med kurs norrut men de mörka molnen fick oss att börja vända tillbaka. När regnet kom? Givetvis när vi skulle stanna för att fika….

FILM:    Vandring på Långfjället

Nu blev det bara ytterligare en kort och intensiv skur, men det sänkte temperaturen ordentligt. Kändes riktigt höstlikt uppe på fjället ett tag. Men snart värmde solen gott i ansiktet igen, och vi fick vår efterlängtade fika.

FILM:    Regn på Långfjället

För att hålla oss på höjd så länge som möjligt och undvika myggen i skogen fortsatte vi efter kåtan att vandra naturstigen. Blev även nu en del intressanta diskussioner vid frågorna. Att den kastrerade rentjuren heter Härk ställde inte till några större problem, men frågan om avstånd och skala på Fjällkartan utlöste en livligare diskussion. Det är bara att konstatera att hjärnan nog var lite trött vid det laget. Tur att solen värmde skönt medan vi diskuterade nollor…

Dusch och lite småpackning innan det var det dags för avslutningsmiddag i restaurangen. Det är bara att konstatera att jag saknar Erik i köket och Anders som serverar. Det där med service och information finns tydligen inte längre. Ja, ”den där Coronan” ställer till en hel del men…… För att göra en lång historia kort så var i alla fall jag fortfarande hungrig efter en tvårätters middag…….

Raberpaj i samma storlek som en tändsticksask. Men efter att ha klagat fick jag åtminstone en extra portion….