2 augusti: 

Trots lyxen att sova inne i en hotellsäng, har jag sovit skitdåligt i natt. Måste hålla ett vakande öga/öra på Anna, och dessutom var kuddarna inte särskilt sköna. Fick riktigt ont i nacken av dem. Medan Åse och Anna gick för att äta frukost i restaurangen intog vi andra köket i Keron.

Vad gör man om man får en extra dag i Abisko, och vädret dessutom visar sig från sin fina sida? Finns bara ett bra svar på den frågan, ser till att komma upp på Njulla. Ett bra förslag, framförallt som man inte behöver gå hela vägen upp eftersom det går en linbana större delen av vägen. Dessutom är det 13 år sedan Fjällgänget senast var uppe på Njulla och varken Birgitta, Ulrika eller Kristina har varit där uppe.  Nåja, att alla kan åka lift är en sanning med viss modifikation. Eftersom jag inte vill åka lift med Bozz, så var det bara för oss att gå hela vägen upp till toppen. Det var en liten nätt stigning på ca 600m.  Med andra ord fick jag ge mig av i god tid innan de andra gick upp till liften.

Frukost i Keron

Min lilla uppvärmningsvandring upp till toppen av linbanan

Det blev en rikligt varm o svettig vandring för Bozz och mig. Solen gassade på för fullt i uppförsbacken och dessutom gick vi helt i lä av berget. Tur jag hade tagit med vatten! Ju högre upp jag kom ju mer spanade jag på stolarna som närmade sig toppen, men jag hann upp i god tid innan resten av Fjällgänget kom åkandes. Hann nästan börja frysa lite genomsvettig som jag var, för här uppe blåste det ordentligt! Tur att det fanns varma kläder i ryggsäcken! Lite komiskt var det när de andra kom upp, för lika snabb som jag varit med att förstärka klädseln, var de att börja ta av sig alla varma kläder som de haft under liftturen.

Varmt o svettigt för både Bozz o matte. Han var lite sur för att jag inte tagit med vatten till honom……
med andra ord så fick vi dela på min flaska

Linnéa på väg mot linbanestationen

FILM:    Ankomst med linbanan

  

Att stå uppe vid linbanestationen och titta ut över Lapporten med angränsande dalar är häftigt. I dag höjdes dramatiken i utsikten tack vara de mörka molnen som låg över porten.  Bara de håller sig där så gör det ingenting, vi vill ha sol!

Leden upp till toppen påminner en hel del om sista biten upp till Jakobshöjden i Grövelsjön. En mycket vältrampad bred ”stig” som leder uppåt. Ser inte så jobbig ut, men den är bitvis brantare än man tror. Jag som börjat vid foten av berget upplevde stigningen som klart jobbig. Rasten, där vi förstärkte kläderna ännu mer när vinden ökade, kändes därför synnerligen välbehövlig.

Vilopaus straxt under toppen

 

Och så några bilder från toppen:

På Njullas topp, 1164 m.öh.

Panoramabild från röset

Som vanligt betydligt lättare att gå ner, även om det fick bli lite serpentingåend för att spara knäna. Men det kanske var fikan nere vid linbabestationen, Aurora Sky center, som hägrade …. Här blev dock väldigt besvikna, det enda som fanns att köpa var färdiginplastade Delicatokakor, några muffinsar och dylika onyttigheter. Vi som hade sett fram mot nygräddade våfflor!

Tji våfflor, men det smakade helt ok. Extra gott med något varmt att dricka!

Fin vy från fikabordet var det i alla fall

Bozz och jag slapp att gå ensamma ner, för då var det fler som gjorde oss sällskap. Det blev en fin nerstigning bland videsnår, blåbärsris och stenar, och när sen regnbågen kom över Torne träsk gick vi o njöt.

Nu hade vi tid till att stanna till och beundra de fina målningarna i tunneln under vägen samt Kungsledenstarten lite mer. Extra kul att se att det inte klottrats på väggarna ännu.

Tillbaka vid tältplatsen blev det en snabb rivning av tälten (hann precis få ner dem innan det kom en kort skur) innan vi flyttade in i vår förbokade stuga. De här stugorna är verkligen härliga att bo i, men kanske skulle ytterdörren vara lite bredare….. Den var alldeles för smal när Piff o Puff samtidigt skulle gå in genom dörröppningen.

Dusch, härlig bastu och sen började festen….. Den medhavda, och av Åse passade, skumpan skulle nu drickas upp. Här ska det firas födelsedagar, sammanlagt firade vi 275 åt, fördelade på en 75-åring, två 70-åringar och en 60-åring. GRATTIS Linnéa, Åse, Anna och Eva!!

Vet inte om det är åldern, men vi lyckades faktiskt inte knäcka alla fyra flaskorna ……. Här får det bli bättring till nästa gång. En bidragande orsak var kanske middagstiden, för idag skulle vi njuta av en trerätters middag inne i restaurangen. Inte helt fel att avsluta vandringen med lite röding tartar, renfilé och glass med hjortron. Även de som åt annat var nöjda, även om portionerna inte är av Låkktatjåkkas storlek.