Vaknade i morse av att det mesta i tältet var fuktigt, Trodde först att tältet läckte eftersom det regnade, men insåg sen att det måste vara kondens. Lyckades somna om, och nästa gång jag vaknade hade det slutat regna. Men det var ett helt annat landskap som mötte mig när jag stack ut huvudet genom tältöppningen. En fuktig dimma hade svept in oss i sitt grepp, och ytsikten mot Njulla var obefintlig. Ja dvs det fanns ett tunt svart streck , det var allt man såg av berget.
Hade gett gänget sovmorgon i dag eftersom vi ”bara” skulle gå nerför och sen var det Kungsleden hela vägen till målet. Eftersom det var för fuktigt att sitta i absiden och riskera att få kontakt med tältduken fick det bli frukost utomhus.
Nu lyfte dimman över Njulla för en kort stund, och då såg vi att det låg ett tunt lager med nysnö över fjället. Vilken skillnad på när vi var där i måndags! Hos oss kunde vi se hur dimman kom svepande och drog sig allt längre upp i dalen, och hade det här varit i går tror jag inte det blivit något besök i Nissonvagge. Men det kunde ju alltid ha blivit ännu en lektion i att navigera efter kompass.
På pricken 0930 var alla klara att ge sig av, det var bara jag som ville ha en gruppbild med vita Njulla i bakgrunden genom dimman. Orkade inte böka med stativ, så det fick bli ett foto på endast deltagarna.
Det blev en behaglig vandring nedför från Tältlägret till Kungsleden., och i dag var det Anki som fick gå först. Givetvis med fotostopp, och då var gruppen inte nödbedda att ta en liten andhämtningspaus. Benen var lite ömma sen gårdagens myr-och stenvandring uppför. Men humöret var på topp, och det pratades redan om den kalla ölen som väntade när vi kom fram…..
Vy mot Njulla
När vi kom ut på Kungsleden slogs vi återigen av kontrasterna. Rena E6an att vandra, men oerhört lätt och skönt för våra trötta ben.
Passagen över Nissonjohkka är inga problem här nere vid Kungsleden, det finns en stor stålbro. Nu var det i och för sig väldigt lite vatten, så här hade det gått lätt att vada över.
