2 SEPTEMBER
Gruve 7 och Björndalen

I morse såg det verkligen ut att vara kallt ute. Solen lyste med sin frånvaro, det var mulet och blåste lite. Gårdagens vattenpölar var nu belagda med en tunn isskorpa. Brrrrr!!!!!!

Vi hade bestämt träff klockan 0945 för att ge oss av ut i Adventdalen och upp mot Gruve 7.  Men innan jag träffade de andra skulle jag genomföra en liten minnesstund för mamma. Hemma i Söndrums kyrka skulle det vara själaringning klockan 0930, och det kändes både fel och konstigt att inte vara med där. Men det löste vi på ett annat sätt. Magnus var i kyrkan och ringde upp mig när det började. Så nu stod jag här i en snödriva på Svalbard och tittade bort mot kyrkan samtidigt som jag via telefonen lyssnade på kyrkklockorna i Söndrum. Den känslan går verkligen inte att beskriva. Minnena forsade verkligen över mig, och ett av de starkaste var från vårt senaste besök i Orsa Björnpark 2009.

  
Kombinationen med minnen från Björnparken och kyrkan hemma berörde mig djupt.

När Anders kom med minibussen satte vi full fart upp mot Gruve 7. Nåja, full fart var det ju onekligen inte, och det var vi glada för. Vägen ut i Adventdalen är inte precis asfalterad så det guppade ganska bra. Och när vi sen började klättra uppför Breinosa så blev det onekligen lite spännande. Nu var det snö på vägen och bussen och Anders fick verkligen jobba för att ta oss upp. Men till slut stod vi vid vägs ende och det var bara att gå ut i kylan. Nu befann vi oss ovanför de stora parabolerna för norrskensmätning.

  Och kallt var det! Men ett väldigt speciellt landskap. Nysnön på de mörka topparna hade förvandlat landskapet så det kändes som om vi promenerade runt i en svartvit värld. Konstig känsla!

       
Harriet fick utgöra färgklicken i landskapet.                                                                         

Det var först när vi vände blickarna, och objektiven, ut mot Isfjorden som det kom fram lite färger. Marken nere i Adventdalen lyste i rött och gult, men annars var det sparsamt med färger. Något som verkligen fascinerade oss var alla mäktiga linjer som bergen format i landskapet. Här kunde man verkligen tala om diagonaler!

Det var bara att konstatera att jag valt helt fel kläder för förmiddagens utflykt. Det var ruggigt kallt här uppe och snart hade både fingrar och tår domnat bort. Det fick bli upptining via ”händerna i armhålan metoden” när vi hoppade in i bilen igen. Måste absolut bli en klädförstärkning till eftermiddagens tur!

Vy ut mot Isfjorden

Det var minst lika spännande att åka neråt. Hoppas däcken är i gott skick!

Nu var vi både frusna och hungriga så det blev inga längre fotostopp i dalen.  Men vi var bara tvungna att stanna och titta på när en flock med Vitkindad gås tog en liten ispromenad. I alla fall ungarna såg väldigt konfunderade ut över underlaget.

NU ville vi komma inomhus och tina upp lite. Blev ett besök på Fruene, där vi tog varsin stor macka. Gott, men jag tycker fortfarande inte att det är ett prisvärt ställe. Men den varma chokeladen med vispgrädde smakade gott, och livsandarna började så smått återvända.  Varma, mätta och belåtna gav vi oss sen ut för att shoppa varma förstärkningsplagg. Jag tror att alla inhandlade ett par varma och fotoriktiga kombinationsvantar och sen investerades det även i varma fleecetröjor, och Harriet hittade en jättefin stickad norsk tröja.  Tror bara det var jag som inte köpte någon. Men nu var gänget rustad för den arktiska kylan! Som avslutning på vår lilla shoppingtur blev det ett besök på Nordpolet, för lite destillerade drycker måste ju tas med ut till sjöss. Höll dock på att bli tvärstopp för mig som inte hade någon fysisk flygbiljett att visa upp, bara en digital på mobilen. Och utan en flygbiljett att stämpla gick det inte att handla något. Jag erbjöd honom att stämpla mobilen, men skämtet uppskattades inte. Det var bara att ringa till Fredde som löste det genom att jag fick sätta upp flaskan på hans spritkort. Så har vi då lekt leken att sonen ”langar” till mamma….

Inför eftermiddagens tur hade jag förstärkt upp klädseln med den varma parkasen och lånat Freddes varma kängor. Här ska inte frysas mer idag! Nu körde vi ut mot flygplatsen och Björndalen. Kom ihåg hur dålig vägen var i somras när jag cyklade där, och den hade absolut inte blivit bättre. Att bilens fjädring kunde varit bättre konstaterade vi snabbt. Vi körde så långt ut i dalen vi vågade, men till slut såg vägen riktigt dålig ut så där blev det stopp. Det var i alla fall lite längre än vad jag trampade i somras. Då var det riktigt grönt o fint och fullt av blommande trift(?), men nu var det ganska grått. I och för sig skiftade gräset i lite höstfärger, men det inbjöd inte till något längre stopp.

När vi på återvägen passerade Vestpynten (fyren) tvärbromsade Anders plötsligt. Framför oss satt en Storlabb på vägen, och han verkade absolut inte rädd. För den stora fågelkännaren Eva var det bara en stor brun fågel, men de andra var överlyckliga och skulle ut och fota den. Jag nöjde mig med en bild från bilen…..

När jag cyklade den här vägen i somras hade jag ju stora problem med närgångna fåglar, och främst då den rödnäbbade tärnan. Nu var de betydligt mer fredliga och vi kunde faktiskt gå ur bilen utan att bli anfallna. Häckningsplatserna med de små konstgjorda sjöarna var fullbelagda av måsar och jag tror att det var den tretåiga måsen.

När vi passerade hamnen såg vi att Origo hade kommit in och nu låg för ankar ute i fjorden. Det var verkligen ingen stor båt! Skall jag ut och guppa omkring i den?!!!! Tur jag har gott om sjösjukeplåster! Men trots sin litenhet såg hon riktigt mysig ut.

M/S Origo

Efter att ha slappat hemma någon timme var det dags att gå över till KROA och träffa resten av gänget som ska med på expeditionen. De flesta av deltagarna hade kommit nu på eftermiddagen, och nu väntade en välkomstmiddag.

Anders Geidermark hälsar oss välkomna till Better Moments Svalbardsexpedition 2015.

Det var verkligen kul att träffa alla. De flesta kommer från Norden, men det fanns även deltagare från övriga Europa och Ryssland. Stämningen var hög redan från början, så det kommer helt klart att bli en trevlig tur! Anders gick igenom den tänkta rutten, och den innebar att vi skulle ge oss av norrut. Sen kommer det att vara upp till isläget och vädret hur långt norrut vi kommer och hur färdvägarna kommer att bli.

En god tvårätters middag med den lokala ölen. Sannerligen ingen dålig avslutning på dagen!