Det närmar sig: 

 

Idag är dags att köra igång med den riktiga vandringsträningen. Lagom till att årets första riktigt varma vårdag anlände, träffades vi hemma hos mig för att ge oss ut på en vandring på ca 1 mil. Tanken med dagens pass är att alla skall känna på att gå med ryggsäck igen, samt vilket tempo jag kommer att kräva för alla i sommar. Med andra ord ligger jag rätt med min träning? Tanken är inte att ryggsäcksvikten skall vara på max, men den skall ligga på ca 12 kg.

Åse, Eva, Katarina, Anna och Atlas är klara för att ge sig i kast med milslingan i Haverdals naturreservat.

Det blev ett bra pass som innehöll ett antal strapatser. Upp och ner i sanddynerna, samt en toppbestigning av Lyngadynen (vårt egna Kebnekaise..).

Efter lite fika hade jag en noggrann genomgång av träning, kost, och framförallt de olika delsträckorna.

12 – 30 April

Nu är jag uppe i fyra ryggsäckspass i veckan, som varierar mellan sex och åtta kilometer, men där sanddynerna är ett stående inslag. Gladast över de här nya rutinerna är nog Atlas. Till detta kommer minst tre konditionspass och minst lika många styrketräningspass på gymmet. Målsättningen är klar – det skall bli en lätt och behaglig vandring,med ett hyfsat tempo så vi kan kosta på oss många lite längre pauser.

      

Har gett upp försöket med att pusha på deltagarna med träningen. Antingen tränar de så mycket att de inte hinner redovisa det, eller så tränas det inte…. Och är anledningen det sista alternativet så är det självmarkerande, och då kommer jag att bli oerhört besviken.

Men jag fortsätter med några gemensamma vandringspass.

3 MAJ:

 

Kristina, Åse, Lisbeth och Anna tillsammans med Thea och Hugo. Klara för start!

Det blev ett bra pass, där tempot var högt. Nackdelen var givetvis underlaget – asfalt till 95%. Det slet onödigt mycket på benhinnor, knän och höfter. Det tog oss ganska exakt en timme att knata runt, vilket är helt godkänt med tanke på vikten och kängor på fötterna.

5 MAJ:

Så är det dags för sista gemensamma träningspasset. Även denna gången kör vi en vandring i Haverdals naturreservat, men nu är den planerade sträckan ca 16 km. Upp och ner i sanddyner, upp på ”Kebnekaise” samt ännu mer pulsande i sand på stranden. En bra genomkörare i rena sommarvärmen.

En liten men naggande god skara. Åse, Eva och Lisbeth trotsade sommarvärmen för att svettas under ett par timmar.

Efter vandringen käkade vi våfflor med hjortronsylt, allt för att få lite fjällkänsla.

Efter att ha tillbringat en fotokursvecka i Mullsjö, kändes det som att kroppen behövde en sista genomkörare med packning. Till Atlas stora glädje blev det en drygt 8 km lång runda, och nu var ryggsäcksvikten uppe 27,5 kg. Vad skönt det skall bli med den riktiga vikten på vandringen, som jag hoppas hamnar under 22 kg…. Men taktiken har varit att vänja kroppen vid tung packning, så blir den så glad när allvaret börjar. Det kändes helt OK, och nu är jag så väl förberedd det bara går, och ser verkligen fram mot att komma iväg.
Men säg den glädje som varar. När jag kom hem högg det plötsligt till i hålfoten, kramp trodde jag, och sen dess har jag haft jätteont vid varje steg. Men det är ju några dagar tills vi skall börja vandringen i Finland……..
Nu, så här i sista minuten, fick jag äntligen mitt beställda myggmedel. Lärdomen från förra året när vi gick i Sarek var att ”USS622 och Sjö och Hav” är bäst mot mygg. Min favorit var den förstnämnda, men i år var det svårare att hitta någon återförsäljare. Men nu känns det bra, är rustad för kriget mot eventuella myggor!
Nu är det hög tid att fixa de sista personliga förberedelserna. Fötterna fick ett härligt fotbad, med avslutande filning. Skönt! Resten av kroppen fick en ordentlig genomkörare med massage på en dryg timme, så nu är hela jag, bortsett från vänsterfoten, klar för vandring. Tvätt och impregnering av Gore Tex jacka/byxor samt att ge Fjällräven byxorna en sista strykning med impregnering.  Sist men inte minst så var det då kängornas tur. Det skall absolut inte bli någon upprepning av förra årets kängincident, så de granskades noga. Som avslutning tvättades de av och fettades in noga.

Efter att ha gått igenom packningen en sista gång återstod det bara att väga eländet. Skulle målvikten på 22 kg hålla? Tycker jag har hållit mig till det nödvändiga ganska bra, men fem extra kamerabatterier mfl kameraprylar väger ju onekligen lite grann…..och så givetvis lite flytande medicin för att förgylla middagarna….

Det här gick ju bra! Klart under 22 kg………

Till detta kommer bara drygt 2 kg kamera runt halsen, men den vägrar jag lämna hemma!

Nu återstod det bara en sista titt på checklistan:

• Tågbiljetterna med, -  CHECK
• Vouchern för Pältsa, - CHECK
• Närmast anhöriglista. En med och en hemma till Magnus -  CHECK
• Vandringen inlagd i SPOT, och alla som ska ha meddelanden inlagda – CHECK
• Voucher för hyrbilen med , - CHECK
• Mailkornversationerna med Kilpisjärvi med (för säkerhets skull), - CHECK
• Kamerabatterierna laddade , CHECK
• Rätt minneskort i kameran,  och flera med i reserv, CHECK
• …………… check

Allt verkar vara i ordning så nu hann jag sätta mig ner och skriva ner mina  mål/önskningar med årets vandring:

• Att komma till Treriksröset två gånger, första och sista dagen
• Att få se Treriksröset i sol, åtminstone en av gångerna
• Komma upp på följande toppar:

               Pikku-Malla, Pältsa och Saana

• Bra väder när vi går genom Isdalen, så vi verkligen kan njuta av den mäktiga naturen som det skall vara där
• Att alla har tränat upp sig så vi kan hålla ett bra och jämt tempo hela tiden och komma fram tidigt till stugorna.
• Att gruppen kan hålla ihop under etapperna

Slippa skador och sjukdomar, samt strul med utrustningen