6 juli: 

 
       
 

I år är det nog rekordtidig avresa, vilket jag skyller helt o hållet på SJ för. Har inte vågat boka in oss med för kort väntetid varken i Göteborg eller Stockholm. Har ju varit gott om förseningar det här året – nedfallna ledningar, kontaktproblem, växelproblem mm. Klockan 0750 träffades gänget vid Halmstad central. Tror det var första gången som det regnade när vi inledde vår resa.

 
 
 
 

Nu är vi samlade (nästan) allihop för första gången i år. Saknas nu gör bara Linnéa som ansluter i natt.  Katarina, Åse, Eva, Lisbeth, Anna och Siw
 
 

 

 
 

Helt enligt tradition blev det första samtalsämnet vad resp ryggsäck vägde. Och det märktes på vikterna att vi lämnat tält, sovsäck och liggunderlag hemma.

Första etappen upp till Göteborg gick fint, och vi rullade in helt enligt tidtabell. Kors i taket! Här smakade det gott med lite fika i väntan på Stockholmståget. Det blev även inköp av div skvallertidningar, som skulle träcka hela resan upp till norra Finland.
 
     
 
  
Att ta en selfie och få med alla sex på den är inte så lätt. Katarina gjorde i alla fall ett hyfsat bra försök innan vi hoppade på Stockholmståget.
 
 
 
 
Vi höll även tidtabellen i Stockholm, så nu hade vi två timmar att slå ihjäl innan sista tågetappen skulle börja. Det var lite för tidigt för att äta middag, så återigen blev det kaffe som blev vår räddning.
 
 
 
 
  
 
 
 
 

I år har vi lärt oss av våra tidigare misstag. Norrlandståget är jäääättelångt, så det gäller att knata fram ordentligt på perrongen. Perfekt, efter vad som kändes som en kilometers promenad visade det sig att vi stannat perfekt. Behövde bara gå ca fem meter till vår vagn.

Efter att vi passerat Uppsala började det, allt kaffe till trots, kurra i magarna och vi gjorde en attack på restaurangvagnen. Undrens tid är tydligen inte förbi. Vi lyckades få två bord bredvid varandra, så det blev en trevlig måltid med SJs renskav. I år fyllde vi upp en hel kupé, så resten av kvällen hade vi det mysigt där utan att störa några. Ost, vindruvor, kex och rödtjut smakar alltid lika bra.
En tågtradition som är till för att bevaras!
 
 
 
     
 

TILL NÄSTA DAG

   
       
 

FÖREGÅENDE Sida

   
       
 

Till STARTSIDAN