7 juli: 

När vi vaknade i morse möttes vi av ett grått landskap, där regnmolnen hängde i luften- Desto roligare var det att mötas av Linnéas glada ansikte i tågkorridoren. NU var gänget komplett! Efter besök i Bistron för lite frukostätande var det dags att börja samla in våra prylar och packa ihop oss. Den här resan går nog till historien i punktlighet för SJ, för 1 minut för tidigt gled vi in på Kirunas station. Saknar verkligen den gamla stationen med det fina stationshuset.  Nu kändes det som att vi klev av mitt ute i ingenstans.

Jag hade planerat att ta en taxi till biluthyrningen för att sedan plocka upp de andra, men till vår stora glädje gick det en matarbuss in till centrum. Perfekt! Bara att lassa in ryggsäckarna och hoppa på.  Framme vid busstationen lastade de andra av medan jag frågade chauffören om vägen till biluthyrningen. Givetvis låg den på andra sidan stan! Men här uppe är det service som gäller. Hon erbjöd sig att ta med oss nästan ända fram, eftersom hon ändå skulle köra den vägen. TACK!! Nu blev vi avsläppta vid en stormarknad, där de andra stannade kvar. Siw och jag vandrade iväg för att leta upp biluthyrningen. Trots att jag hade adressen så visade det sig vara lättare sagt än gjort. När vi väl letat oss fram till adressen, fanns där ingen biluthyrning….. Vi blev nu visade till den nya adressen, som turligt nog inte låg så långt borta. Men klart irriterande att de inte hade rätt adress på Vouchern! Bilen, en nästan ny minibuss var i alla fall helt ok.

Efter att ha plockat upp de andra så tyckte vi att vi skulle lägga lite tid på turistande i Kiruna. Efter att ha drällt omkring i största allmänhet på gatorna och uppträtt som riktiga turister blev det ett besök i Hemslöjden. En klar favorit från våra tidigare besök i stan.  Här finns det mycket att beundra, allt från kåsor, knivar, smycken till dukar. Lisbeth köpte en fin duk medan vi andra nöjde oss med mindre inköp.  Nu hängde verkligen regnet i luften, så det var hög tid att börja vår bilresa till Kilpisjärvi. Men innan vi körde ut ur stan var vi borta och tittade på de nya delarna av staden, Snacka om byggarbetsplats. Man får verkligen hoppas att järnmalmen fortsätter att vara lönsam när man nu gör sig sådant besvär med att flytta stan.

  

  
Varning på stan! Här kommer sju förvirrade turister!

Bilresan blev en ganska långtråkig historia. Naturen ändrade sig inte särskilt mycket, och vi blev ganska snart trötta på all tallskog. Ett skönt avbräck blev lunchstoppet i Vittangi på pizzerian. Lite mat sitter alltid bra, och här höll maten riktigt bra klass.  Men lite turistande tyckte vi allt att vi skulle ägna oss åt. Så när vi såg en vägskylt om sevärdhet och kyrka, så svängde vi in.  Efter en m il kom vi så äntligen fram till kyrkan, och då var vi i den stora metropolen Lannavaara. Kyrkan, som inte såg särskilt mycket ut för världen utifrån var dock väl värd ett besök. Vi fick i alla fall en påminnelse om att vi var i Laestadius trakter.

  

Efter att ha varit lite kulturella ägnade Anna och jag oss åt Geocaching en stund. Jodå vi hittade cachen, men sen fick vi fly till bilen pga alla myggen. Verkar onekligen vara ett myggår i år. Tur jag köpte nytt myggmedel!

Loggad och klar!

Nästa stopp på vägen blev i Karesuando. Även här var det hemslöjden som hägrade, vi var väldigt imponerade av den butiken sist vi var här. Men Tji hemslöjd! Den fanns inte kvar, och turistbyrån som skyltade med souvenirer stängde framför näsan på oss. Snopet! Det kändes även lite nostalgiskt att stå och titta ner på campingen och de gula stugorna där vi sov 2004.

Men något som inte var stängt var kyrkan. Den här gången skulle vi inte vara så okulturella att vi missade ett besök i den omtalade kyrkan. Vi hade turen att kyrkan var öppen med guider fram till kl 1800, så vi fick även lära oss lite om byggnaden. Vet inte om det var tillåtet, men jag tog chansen att även slinka upp i kyrktornet. Vilka mäktiga o fina kyrkklockor! Hade gärna hört dem ringa, fast inte när jag var där uppe.

  

  

Karesuando kyrka är Sveriges nordligaste kyrka. Kyrkan är från 1905, då den ersatte den gamla förfallna kyrkan. 
Men även den nya kyrkan höll på att gå samma öde tillmötes, men rustades upp 1954 till dagens utseende.
Det var även här som Lars Laestadius startade sin väckelse 1845.  En kyrka väl värd ett besök i alla fall!

Kyrkan ligger alldeles bredvid Muonioälven och bron med Riksgränsen mot Finland. Det var skönt att sträcka på benen lite, så vi vandrade runt i området en liten stund, och givetvis gick min kamera varm. Måste ju få leka och experimentera lite……

 

Nu kom vi ju inte så långt, eftersom det skrek i kaffetarmen igen. Straxt efter korsvägen mot Kilpis fanns ett matställe (vi åt där 2004), så där stannade vi. Styrkta av kaffe och finska bullar (hittade inga Finska pinnar…) gjorde vi en attack mot souvenirshopen –” Lapland Shop” ,som låg precis bredvid. Här var det verkligen ingen hemslöjd utan mycket tingel tangel till hutlösa priser. Om vi köpte något? Nej! Men trärenarna utanför butiken var i och för sig trevliga.

Nej Siw! De får inte plats i bilen!

Nu var det bara den sista sträckan kvar till Kilpis. Om det var tråkigt att köra i Sverige så var det här om möjligt ännu värre. Snacka om raksträckor…

Vi var framme i Kilpisjärvi vandringscentrum – Kilpisjärven Retkeilykeskus- vid 19-tiden svensk tid. Snabb incheckning, även om det fick bli på engelska, för svenska pratade tydligen inte personalen. Nycklarna till två stugor, karta över området och instruktioner på finska. Vad mer behövs för att hitta till stugorna och vad som gällde?

  
Kanske inte de mest välskötta stugorna vi sett, men invändigt var de helt ok, bortsett från vissa detaljer

Lisbeth, Katarina, Linnéa och jag fick snabbt problem i vår stuga. Lisbeth stängde dörren till toan och klick….plötsligt gick inte toalettdörren att öppna. Ingen var där inne, men låst enligt konstens alla regler var den. Det var bara att ta fram stora fickkniven och skruva sönder låset. Fick upp det så småningom, men nu blev det totalförbud att stänga dörren till toan. Tur vi hade köpt fina hemvävda band på hemslöjden i Kiruna, så vi kunde binda fast dörren som envisades med att öppna sig själv.

Efter att ha installerat oss, i resp stuga träffades vi inne hos oss. Osten och kexen från tåget måste ju ätas upp. Men till Annas stora förvåning dök det plötsligt upp mer godsaker och till detta tre flaskor skumpa. Anna fyller ju vuxen i slutet av månaden och det måste firas.

     
  
Skål och GRATTIS Anna!

Resan tog ut sin rätt, så det blev inget långvarigt firande. Dessutom skulle ju packningen fixas till, och de prylar som inte skulle med lämnas i en väska för förvaring i bilen.  Min målsättning var att vi skulle komma iväg vid 0830 nästa dag, så klockan sattes på 0600. Nu gällde det bara att få till det med svensk och finsk tid. Inte så lätt när båda tiderna fanns på startskärmen på telefonen……..