|
| |
|
|
|
| |
Att göra en slutsummering av årets vandring blir inte så svårt. Mycket beroende på att det varit en enkel stugtur, så har vi inte haft några incidenter. Det har heller inte varit några häftigare vad eller äventyrliga roddturer. Som jag inledde med sätter jag svårighetsgraden tre kängor av tio på turen.
Vi har haft hyfsat tur med vädret. Tyvärr var det då dagen i Isdalen som drabbades av vädergudarna, men i övrigt har det varit bra vandringsväder. Det har varit mycket mygg, och har man ont av sticken så bör man nog gå med mygghatten på hela tiden. I år blir bara reflektionerna några få punkter:
- Vikten av att förbereda sig måste vara bättre. Alla drabbas om någon slarvar med den förberedande träningen
- Att kolla utrustningen…. Ja Anna, här kopierar jag förra årets punkt.(smile): Kontrollen av utrustningen hemma är viktig.. Dessutom viktigt att nyinköpt utrustning kollas, och att man har koll på hur den funkar.
- Med tanke på punkten ovan. Lita inte på butiken. Kolla att ni fått vad ni köpt, och i rätt antal!
- Dagsetapper på 20 kilometer är helt ok om det är en stugtur. Men då krävs det ett högre tempo.
- Bra myggmedel. Detta är givetvis individuellt, men jag rekommenderar det jag använde.
|
|
| |
|
|
| |
|
|
| |
Hur blev det då med mina personliga målsättningar med vandringen. Ja långt ifrån alla punkterna infriades, tyvärr bara två av sju. Men det har ändå varit en härlig tur. Och topparna finns ju kvar.
- Att komma till Treriksröset två gånger, första och sista dagen
- Att få se Treriksröset i sol, åtminstone en av gångerna
- Komma upp på följande toppar:
Pikku-Malla, Pältsa och Saana
- Bra väder när vi går genom Isdalen, så vi verkligen kan njuta av den mäktiga naturen som det skall vara där
- Att alla har tränat upp sig så vi kan hålla ett bra och jämt tempo hela tiden och komma fram tidigt till stugorna.
- Att gruppen kan hålla ihop under etapperna
- Slippa skador och sjukdomar, samt strul med utrustningen
|
|
| |
|
|
| |
En annan reflektion är skillnaden mellan de norska hytterna, DNT, och de svenska STF-stugorna. De norska är mysigare, hemtrevligare och här finns betydligt mer/olika typer av glas och tallrikar. Är dessutom mycket billigare. Här betalar vi 150 NOK i (dagsläget ingen skillnad i kurs) och pensionär 60NOK, medan vi i Pältsa betalade 360 kr. Och då var det samma pris för pensionärer. Nej, norrmännen vet hur de skall få ut sitt folk i fjällen och gå på tur. Är det värt mer än dubbla priset bara för att där finns en stugvärd? NEJ det är det inte. Venda fördelen är att man kan slänga sina sopor i de svenska stugorna, men det är också enda fördelen. En veckas vandring för två personer i Sverige kostar 5 320 kr. Väljer vi istället att vandra i Norge blir priset 2 100NOK, och hade en av oss varit pensionär hade vi bara betalt 1 470 NOK. Det är en sjuhelsikes skillnad!!! Nej då väljer jag hellre att skaffa en nyckel till de norska hytterna och bo billigare och bättre! Har bott mycket i norska hytter, och de är minst lika välskötta, städade och vandrarna lämnar dem i fint skick. |
|
| |
|
|
|
|
| |
Nu ska jag försöka kurera min trasiga fot (ja det var lite trasiga muskler och senor i den), för om tre veckor ska kängorna på igen.
Jag har ju stämt träff med en liten varelse med blått hår, som har en ren och en lämmel till kompisar, i Grövelsjön. |
|
| |
|
|
| |
|
|
| |
Jag hoppas ni har haft en trivsam läsning om vår vandring i norra Norge, Sverige och Finland. Skriv gärna in en kommentar i gästboken om blogginnehållet eller andra synpunkter på vandringen.
Det underlättar vid kommande planeringar. |
|
| |
|
|
| |
På återseende 2017!
|
|
| |
|
|
| |
Och då blir det som sagt en jubiléumsvandring – 15 år sedan första turen, Karolinermarschen. 2017 siktar jag på Kebnekaiseområdet, med möjlighet till bestigning av Sydtoppen. |
|
| |
|
|
| |
|
|
|
| |
|
|
| |
|
|
| |
|
|
|
| |
|
|
|
| |
|
|
|
| |
|
|
|
| |
|
|
|
| |
|
|
|
|
