15 - 16 juli: 

Så var det då dags att börja vår hemresa. Packat hade vi ju gjort i går, så efter en snabb frukost var det bara att sopa ur stugan. Skulle vi för en gång skull komma iväg före tidtabell?

Nej, men nästan på utsatt tid kom vi iväg. Tur vi har hyrt en stor bil, för vi fyllde lätt upp bagaget.

Nu lämnar vi Kilpisjärvi för den här gången.

När vi kom till Karesuando var det skönt med en liten bensträckare. Nu var det öppet på turistcentrat så där fick det bli ett besök.

Efter vår lilla promenad tillbaka till Finland stod vi och beundrade gränsskylten igen. Anna hade missat den på uppvägen.

Nästa stopp blev Vittangi, där vi den här gången var nyttiga och tog en sallad på fiket. Det kan varmt rekommenderas.

Jag skulle lämna bilen klockan 1500 så vi hade en liten tidspress på oss, och det krävde lite logistik tänk. Det slutade med att jag åkte till stationen och lastade av all packning, samt Anna, Katarina och Siw. De andra fick åka med in till Kiruna, och sen fortsatte jag till andra sidan av stan för att lämna minibussen. Nu var jag på helt fel sida av stan, så det fick bli taxi tillbaks till stationen. Nu kan jag sitta här o ha det skönt, med en glass och dricka tänkte jag. Men icke! Kiruna station har inget man kan köpa. Ingen kiosk, inga automater för dricka/smörgåsar eller biljettautomater. Kom fram flera utländska turister och frågade var man köper biljett. För det kan man INTE göra på tåget….. Om ekvationen går ihop? Fråga SJ och Kiruna kommun!

Ett litet hus långt fråncentrum och utan service = Kiruna station

Det enda positiva med stationen var att de flyttat med rallarna från den gamla stationen

Det var skönt att äntligen efter ett par timmar få hoppa på tåget mot Stockholm. Nu borde ju allt flyta på, bara att luta sig tillbaka. Men icke….

Strulet började ganska omgående. Eftersom vi var hungriga begav vi oss mot restaurangvagnen. Där var det kö, det är ju många som hoppar på i Kiruna. När vi kom fram var maten slut…. Men de lyckades hitta några byttor med renskav längst in underst långt borta.. Mitt gäng var de sista som fick varm mat, och då var kön lång bakom oss. Framme vid kassan kom nästa motgång. Ölen var slut…..  Inte särskilt välplanerat av SJ. Nya vagn med nya varor skulle kopplas på i Boden, men det var ju flera timmar dit, och kl 2200 tror jag inte det är så många som vill äta mat.

Tillbaka till kupén där vi nu läste slut på alla skvallertidningarna från uppresan. Några nya hade vi ju inte kunnat köpa i Kiruna.

Landskapet som passerade utanför fönstret blev mörkare ju längre söderut vi kom, och det hela kröntes med en fin solnedgång. När vi bäddat och var klara för sängen var det tyvärr dags att säga farväl till Linnéa. Hon ska ju som vanligt hoppa av tåget mitt i natten.

Även nu på hemresan hade vi ett par timmar att slå ihjäl i Stockholm. Vi kände inte för att sitta inne på centralen, utan tog sikte på vattnet och en glasskiosk. Det var verkligen inte skönt att gå med ryggsäck på hård asfalt. Kniven under foten skar in djupt på varje steg. Men glassen hägrade och då får man ju offra sig.

Bilder från en civiliserad hovudstad

Vår ”handväsketant”. Ve den som försöker sno något…..

Bortsett från en oerhört oförskämd konduktör på tåget så fortsatte resan lyckligt o väl söderut. Till nästa år skall jag köpa egen biljett med sittplats till min ryggsäck…..

Sista biten blev lite av Tio små negerpojkar. Linnéa sa vi hej till i natt, Siw hoppade av i Alvesta och Åse och Katarina försvann i Lund. Vi var sex personer som lämnade Halmstad för en dryg vecka sedan, men bara tre som kom tillbaka……

Alltid lika skönt att komma hem och mötas av Magnus och lite gott.

 

Tack alla mina härliga vandringskompisar för en fin tur och för att ni är ett så härligt gäng!