ETAPP 4 (11 juli)

 

Det lustiga är att jag har absolut inget minne av den här bron sedan 2004. Antingen fanns den inte och vi vadade eller så var den inte så hemsk. Men det här fixar vi!
Efter att ha kommit över så fortsätter leden uppför i närmare 5 km. Ingen häftigare stigning men ändå uppför. När vi startar i Rostahytta är vi på 464 m öh, och när vi slutat stiga efter 5,4 km är vi uppe på 662 m öh. Men terrängen är lättvandrad, och vi har en fin utsikt in över Isdalen.

Min tanke är att vi precis som förra gången skall gå över den lilla kullen Adjávardu,och ta sikte på den lilla stugan som finns i närheten. Här rastade vi även förra gången .Det innebär att vi kommer att gå norr om Moskanjávri. Sen blir det kompasskurs mot leden och gränsen. Marken består av fjällhedar, men kan vara lite blöt. När vi lämnat sjön bakom oss börjar marken luta uppför igen. Vi skall över en liten ås, och under stigningen kommer vi åter att passera riksgränsen. Åter i Sverige!

 

Uppe på krönet kommer jag ihåg att det var fina rastplatser, så här blir det eftermiddagsfika. Vid fint väder har vi nu en magnifik utsikt över Pältsatoppen. Nu har vi ca fem lättvandrade kilometer nerför mot Pältsastugan, som vi kommer att ha i blickfånget nästan hela tiden.

Innan vi är framme vid stugan skall vi gå över Bealčánjohka, men den här gången är det på en svensk stabil stålbro.

Pältsastugan har en historia från andra världskriget där den tjänstgjorde som bas för norska motståndsrörelsen.

Stugan tillhör STF, så nu möter vi vår första stugvärd. Här finns även bastu, och det gissar jag att alla vill vara med på. Fjällbastu är något speciellt!