Kårsejaure
Framme vid Abisko östra och med rensamlingsplatsen framfö oss.
Jag hade ju inte riktigt räknat med att vi skulle landa vid Abisko östra, så nu gällde det att se till att Anna, Bozz och jag kom fram till Turiststationen på ett så smidigt sätt som möjligt. Att gå var uteslutet… Men efter att ha pratat snällt med killarna vid basen (och pratat militär helikopterflygning och utbildning med piloten) så lovade de skjutsa oss upp till Turiststationen. Bussigt! Anna fick sitta fram hos föraren, medan Bozz och jag med viss svårighet tog oss in i skåpet på bilen där vi satte oss bland diverse skräp och sopor. Men inte läge att klaga, och vi skulle ju inte så långt. Färden gick bra, och jag fick bara en gasflaska i huvudet en gång….
Framme vid STF Turiststation checkade Anna in och fick ett dubbelrum. I väntan på att det skulle bli färdigstädat ringde jag Åse och meddelade att två av hennnes kompisar nu fanns på fjällstationen. Hon kom snabbt ner och tog hand om Anna så hon fick frukost, medan jag gick bort till tältplatsen för att slå upp mitt tält.
Övriga gänget hade beslutat sig för att avbryta vandringen och ta sig fram till Abisko via leden. Ringde Kristina när jag var klar med tältet (tog tid för marken var stenhård) och bestämde att jag skulle gå och möta dem. Men hade inte alltför bråttom iväg, tyckte att det räckte om jag mötte dem halvvägs ungefär. Fick bli en kopp kaffe med Åse och Anna först.
Här är lite bilder från deras vandring fram till att vi möttes.
Bra Kristina! Kan inte mamma fixa dagens gruppbild så gjorde hon det.
Blev några vattenpassager under färden. Den första ganska nära stugan
Blev ett fint möte längs med vägen med en liten dunboll.
Naturen längs med leden mellan Kårsevagge och Abisko var onekligen betydligt mer blomrik och grön än etappen till Kårsevagge.
Abisko nationalpark – en av Sveriges 30 nationalparker. Parken grundades 1909 och är 7 700 hektar stor.
När Kristina ringde och sa att de var vid bron fick jag plötsligt bråttom. Tyckte det hade gått fort dit, men det var kanske väldigt lättvandrat….. Bozz blev överlycklig när han fick på sig linan och förstod att vi skulle ut o gå. Gick nu för första gången igenom den nya starten på Kungsleden, och den var betydligt finare än den gamla porten man gick igenom innan. En välskyltad och vältrampad led ledde oss mot Kårsevagge, och det var verkligen lätt att gå, framförallt som jag bara hade min lilla minimala säck på ryggen. Efter nya kontakter med Kristina insåg jag att de inte var så långt framme som jag trodde. Kartorna stämde helt enkelt inte överrens. Där hon hade en bro fanns det ingen på min karta………. Så när jag passerade skylten ner till Kårsajåkkafallet så bestämde jag mig för att gå ner dit och titta.
Blev lite besviken då jag trodde att fallet skulle vara större. Men ett vattenfall/fors är alltid fint. Tillbringade ca en halvtimme vid fallet och satt o njöt på stenarna.
Tillbaka uppe på leden behövde jag bara gå ca 1 km innan jag hörde gänget komma. Och när jag hörde dom så hade Bozz markerat för länge sedan att något var på gång. Och där kom de ut från en liten björkdunge och över en myr. Härligt att se dem igen, var ju flera timmar sen sist…
Kändes skönt att vandra tillbaka med hela gänget, även om det kändes konstigt att gå med endast något kilo på ryggen medan övriga slet med sin tunga packning. Fick bli ett par vilopauser innan vi kom tillbaka till Abisko.
Att testa vågen utanför Turiststationen var ett måste. Tror dock inte att den är särskilt säker, eftersom Kristinas säck nu vägde 2 kg MER än när vi åkte hemifrån ….. Eftersom vi inte hade något boende bokat den här natten i Abisko fick alla checka in sig som tältare. Jag hade tidigare på dagen betalt 200 kr för min tältplats och trodde i min enfald att det var det priset som gällde/tält. Men det var det INTE, det kostade 200 kr/person att nyttja tältplatsen. Svindyrt, framförallt med tanke på den dåliga servicebyggnaden som fanns. Visade sig nu att det inte bara var jag som fick kämpa med att få ner tältspiken, alla tältplatserna var stenhårda med sten under markytan. Vi beslöt nu att jag skulle ligga inne hos Anna i natt vilket medförde att Kristina skulle få överge Ulrika och dela tält med Bozz.
Blev en lite kylslagen kväll vid ”middagsbordet”, men det hade säkert blivit både varmare och mindre mygg om brasan hade varit tänd ……. Vi var några som gick lite längre, närmare bestämt till vandrarhemmet Keron, och lagade maten inomhus. Åse fick stå för den köksbokningen eftersom Keron inte ingår i tältavgiften. Det gör inte dusch o bastu heller, så även den satte vi upp på våra hotellgäster. Var i alla fall väldigt skönt att ägna sig åt lite vattenorgier och avsluta med en varm bastu.
Blev en ganska tidig kväll, men när jag gick ut på kvällsrundan med Bozz kunde jag njuta av en fin solnedgång över Torne träsk. Blev sen en mycket förvånad hund som insåg att matte var utbytt mot Kristina, men det fann han sig snabbt i..
