26 - 27 Maj
Hemresa

 
 

Precis som förra gången har hela rummet och sängen gungat i natt. Dock inte riktigt lika mycket som sist. Men har vaknat flera gånger i natt av känslan att vara ombord på ett stormigt hav. Risken för sjösjuka är större här på fast mark än ute på havet….

Samma tråkiga väder idag, men nu flög det faktiskt lite snöflingor i luften också.
 
     
 
 
     
 

Försökte ringa taxi för att förboka en till resan ut till flygplatsen, men det funkade inte. Beslöt mig därför för att ta flygbussen nere vid Base Camp. För att slippa att dra på alla mina väskor, som nu utökats med ett skidfodral, packade Linda in allt i sin bil och tog det med till jobbet. Sen skulle jag få hämta det hos henne. Skönt slippa dra på det! 

Marken gungade inte fullt så mycket när jag var i rörelse så det fick bli en liten bypromenad. Blev bla ett nytt besök vid lavinområdet, samt en liten geocachrunda. Det sista gick inte så bra, men det ger mig ytterligare en anledning att komma tillbaka hit.
 
     
 
 
     
 

Efter en kokkefrukost på KROA, gick jag in till Linda i hennes sy butik och hämtade packningen. Jisses så mycket det blev, och så tungt och otympligt!

 Återigen TACK för att jag fått bo hos er!

 
     
 
   
Ute vid flygplatsen, och trots dåligt väder, verkade det inte vara några större förseningar.
 
     
 
Det var en mycket konstig, nästan obehaglig känsla att flyga samtidigt som stolen gungade. Som tur var somnade jag dock ifrån gungandet ganska snart. Vaknade till en stund innan vi landade i Tromsö, och kunde konstatera att här var vädret fint. Kameran var ordentligt nedpackad i kameraväskan som låg på bagagehyllan, så jag fick nöja mig med en mobilbild rakt in i solen.
 
     
 
 
     
 

Nu hade jag ett par timmars väntan framför mig i Tromsö. Träffade till min stora förvåning på Audun vid uthämtningen av specialbagage. Vi hade flugit med samma plan från Longyearbyen. Jag skulle hämta skidorna och han sin hund. Vi småpratade lite innan han skulle ge sig ut på en längre hundpromenad. Hoppas hans tenta gick bra!
Det blev ett par sega timmar innan det äntligen var dags att boarda flyget till Gardermoen. Även den här flygningen sov jag mig igenom, så jag slapp gunga så mycket. Framme i Gardermoen väntade ytterligare en lång väntan. Nu för att vänta in Freddes plan från Budapest. Jag skulle sova över hos honom, och då tänkte jag att han skulle hjälpa mig med packningen. Blev ett par koppar kaffe innan han dök upp ett par timmar senare, och då var klockan nästan midnatt.
Efter flygtåg, promenad, försök att hinna med sista tunnelbanan, taxi och sen en jobbig trappbestigning upp till hans lägenhet (att bo på fjärde våningen i ett gammalt hus utan hiss är inget kul med tung packning att släpa på), slocknade jag snabbt.
Redan vid sjutiden fick jag väcka sonen, som i ett svagt ögonblick lovat att hjälpa mig med packningen till bussen. Tack för hjälpen! Den var guld värd, annars hade jag nog dött av värmeslag. Det var varmt i Oslo och jag hade min tjocka varma arktiska parkas på mig samt skidpjäxorna som jag inte lyckats hitta någon plats för i packningen.

Buss till Göteborg, byte av buss och sen var jag äntligen hemma. Här var det ännu varmare så det fick bli ett snabbt ombyte från parkas till shorts och T-shirt.
 
     
 

På återseende Longyearbyen!
 
     
 

Någon som blivit sugen på att göra en liknande resa?

Kommer en ny chans i augusti 2017. Då anordnar Jens och Arctic Adventure
en ny tur under perioden 19 till 29 augusti.

En tid då midnattssolen försvinner och ljuset blir väldigt speciellt.
På programmet finns då även glaciärvandringar.


Ev kommer det även en tur i skiftet sept/oktober, då solen ligger lågt
och ger ett ännu mer spännande ljus.

 

Jag kan VARMT rekomendera en resa med Arctic Adventure!

 

För mer info följ denna länken och klicka på Arctic Adventure, eller kontakta mig.

 
     
     
 

Det har tagit lång tid innan jag smält alla upplevelserna och fått sorterat alla bilderna. När sen inte hjärnan orkar jobba särskilt effektivt så tar allt tid. Men nu är äntligen sista kapitlet i mina Svalbardsupplevelser skrivna, men det kommer med all sannolikhet att bli fler i framtiden.

Det var en fantastisk resa, med många oförglömliga minnen. Är så tacksam att jag fick chansen att följa med på det här äventyret!
 
     
 
 
     
 

Atlas är inte lika förtjust som jag i mina isbjörnar. Han blänger på dem och är nog lite svartsjuk. Men jag och barnbarnen älskar dem!
Att det skulle dröja fram tills att höstlöven virvlade runt på marken innan jag var färdigskriven trodde jag inte, men NU är det klart. Påminner om att det är en subjektiv beskrivning sett med mina ögon.

Känslan jag fick på Origo när jag satt o njöt i solen följde mig hem, nu har jag åter hoppat i uniformen och börjat jobba så smått.
 
     
 
Resa tillbaka till Svalbard kommer jag garanterat att göra igen. NÄR står dock skrivet i stjärnorna, men jag hoppas kunna återvända någon gång under 2017.
 
       
 

Berätta gärna vad Du tyckt om min berättelse från Svalbard
Vår GÄSTBOK

 
       
       
       
 

Gå tillbaka till 25.e MAJ

   
       
 

Gå tillbaka till 2016 STARTSIDA

   
       
 

Tillbaka till Svalbards STARTSIDA