5.e mars minus 8,8 grader

Av marktjänstansvarige Magnus

Så var dagen för vår avfärd här. Först skulle stugan i vanlig ordning städas, så att vi med gott samvete kan komma tillbaka även nästa år. I år blev vi lite sena, vi hade ju inte förberett någonting dagen före. Vi brukar ju alltid göra det, så att det bara är kvar det sista som vi behövt för natten och morgonens bestyr. Men på grund av att vi varit så förfärligt förkylda, var vi lata och hade inte fått något gjort i går.
Hur som haver ..... Med jag lastade in i bilen, städade Eva av efterhand som vi tömt rummen och hyllorna i köksskåpen. Det var nära att vi glömt maten som fanns kvar i frysen men även den kom med i lastningen. När vi kom till nummerlapparna som hängt i fönstret kunde Eva inte motstå att posera med årets "skörd". Även Atlas kläddes, till sin STORA fasa, i en nummerlapp. Nåväl ..... Den satt inte kvar särskilt länge.

Från vänster, KORT-, STAFETTvasan och Öppet spår

HUR gick detta till??? JAG har ju inte åkt något lopp!!!!

MYCKET bättre!!! Här kan jag hålla koll på att dom där "tvåbeningarna" inte åker från mig. Och så slapp jag den där konstiga tyglappen på ryggen.

På bilden här ovan kan man också se hur lite snö det var i år. Eva säger att hon ALDRIG sett så mycket barmark framför stugan vid tiden för hemresan. Detta TROTS att vi till exempel i fjorl åkte hem först den 8.e mars. Det vill säga tre dagar senare än i år.

NÅVÄL!! Städningen och skåpstömmningen gick bra. Vi tror inte att vi glömde något (inget viktigt i alla fall). Detta inkluderar diverse klädesplagg som var kvar som minne av de olika lagmedlemmarna i "Lag Järkenstedt". Däremot blev vi betydligt senare än tidigare år. Vi var inte klara att komma iväg förän klockan var en god bit efter ett på eftermiddagen. I vanlig ordning avslutades allt med att Eva för 21.a året skrev i gästboken och tackade för oss i år.
När vi hade kört ca 5 km, kom Eva på att kolla sin mobil, OCH SE!!!!! Där var ett sms från Fredde. Som svar till Eva om ett par hörsnäckor, som upphittats i stugan, meddelade han glatt "Dom är mina!!!" - Det var bara att vända, åka tillbaka till stugan, och hämta de glömda hörselmojängerna.

När vi körde genom Mora för att tanka, passerade vi den, för många i allmänhet (och Fredrik I SYNNERHET), så förhatliga nya backen på upploppet - "Blueberry Hill". Det krävdes lite fantasi för att kunna se hur det såg ut tidigare under veckan, när tusentals åkare åkte över den nybygda undergången under upploppsrakan.

Här passerar vi UNDER det som under veckan varit upploppet.

Här ser man ingången av den undergång som skapades i år

Så här såg det ut när vi passerade den 22.a februari, när "Blueberry Hill" var under uppbygnad.

Efter tankningen påbörjades den långa, 60 mil långa, hemresan. Lite sena blev vi som sagt, men resan gick bra, och på vägarna var det sommarväglag. Vår älskade Atlas är en underbar hund, som inte propsar på ständig passning. Han låg så fint där bak, och var tacksam när vi stannade på de vanliga rastplatserna i Prästbäcken och Hestra.

Vi kom hem till Haverdal vid tio-tiden på kvällen, och det var inte så illa i alla fall. Nu valde vi att lasta ur bara det allra viktigaste.Skidorna och annat "skräp" fick stanna kvar i takboxen till morgonen därpå. Lite "persisk marknad" var det över huset, när allt låg framme. Jag brukar kalla det "Amerikansk ordning" = Allting överst!!   Behöver jag säga att det inte blev en sen kväll???? -  Antagligen inte!!

tacka för oss i år. Vi hoppas att ni vill komma tillbaka och läsa mer om våra framtida äventyr i fjällen, vasaloppsspåren mm mm. Alla är välkomna att läsa vad vi skrivit om tidigare äventyr.

Till FÖREGÅENDE dag