Planen för dagen var att testa Vasaloppsspåret mellan Risberg och Evertsberg. Att det blev den här sträckan är att jag behöver jobba bort min motvilja mot den (får alltid en dipp här) och att det inte är så mycket folk här utan det blir lätt att ta med Atlas.

Det var verkligen en skön känsla att äntligen få åka i vasaloppsspåret igen. Spåren var jättefina, hårda och fasta, och ingen hade åkt i dem sedan de drogs under natten. Nu känns det som att målet med att komma i mål på måndag är inom räckhåll. Sträckan fram till Evertsbergssjöarna gick snabbt (för snabbt tyckte Atlas som inte riktigt hängde med alltid), men sen blev det ett litet stopp. Mitt på spåret låg stora snöhögar som skulle köras ut. Skidor av, och lite pulsande i snön, innan vi åter var på spåret. Tydligen räknar arrangörerna med att man inte kan köra över sjöarna utan även i år får följa vägen. Synd!

Idag fungerade vårt samarbete mycket bättre, och eftersom han kunde springa lös stora delar av sträckan blev det inte så många ryck i linan.  Även om det absolut inte var med någon större hastighet så tog vi oss fram till Evertsberg utan några större incidenter. Bortsett från hostan så kändes det bra i kroppen. Men det var fascinerande hur lite snö det var i markerna. På flera ställen kom blåbärsriset fram i spåret, så jag hoppas verkligen inte att det blir tö i veckan.