23 Februari – Smågan:

   
     
Vilken underbar morgon! Jag njöt i fulla drag under morgonpromenaden med Atlas. Nu längtade jag verkligen ut i skidspåret! Det var verkligen läge att köra upp till Smågan och sen skida därifrån till Mångsbodarna. Det måste vara fantastiskt fint uppe på myrarna en sådan här kanondag!
 
     

Lugnet före stormen vid kontrollen i Smågan. Om en vecka är här betydligt mer folk….
 
       
 

Kom igen matte, nu ökar vi!!!

Orörda myrar, sånär som på lite djurspår
 
       
       
 

Hallå! Vart tog du vägen?
Och du kallar Mig för ankarkätting o bromskloss……
 
     

Under själva loppet är det inte tal om att stanna och fota de fina vyerna, så nu gällde det att passa på. Tyvärr bestämde sig solen efter en stund att gömma sig bakom lite moln, men vad gjorde det. Skidorna var bra med ett superglid och kroppen protesterade inte så mycket. Så hade det inte varit för hostan så hade allt varit perfekt. Den kan ställa till problem på måndag…

När vi närmade oss Mångsbodarna blev det mer folk i spåret, så då fick det bli löplina på Atlas. Men vi börjar bli rätt samspelta i spåret nu, även om det ibland slutar med att jag får linan under skidorna eller runt foten. Och vad det resulterar i kan nog alla gissa.  Vid sista, hyfsat branta, nerförsbacken till kontrollen vågade jag inte ha honom bunden i midjeselen, utan han fick springa lös. Annars hade det garanterat slutat på ett av två sätt:

  1. Jag glider ifrån honom, och trots att han springer allt vad de fyra benen klarar av så slutar det med ett brutalt stoppryck mitt i backen.  Garanterad vurpa bakåt….
  2. Han sätter full fart och jag far helt okontrollerat efter honom. Då blir det näsan som får ett smärtsamt besök i snön.

Nu kom vi lyckligt o väl ner, och jag vann med säkert 50 m. Det var bara att vänta in honom och sen koppla honom. Men när Atlas fick syn på husse i kontrollen blev det full fart och han drog mig de sista metrarna.

 
       
 

Hej husse! Nu vill jag inte springa
någe mer

Om matte får proteindryck vill jag också ha mellanmål. Jag har sprungit mycket längre
 
       
 

Även i Mångsbodarna rådde lugnet före stormen. Det är svårt att tänka sig den trängseln och fulla aktiviteten som råder här under loppen. Men jag ser fram mot att komma hit på måndag.

Även i kväll blev det en tur ut med kameran, och nu var det Dysån som var målet. Vi kom lagom fram till dagens sista solstrålar, och många minnen väcktes till liv. Här har vi flera somrar rott, fiskat och tittat på bävrar.
 
 
 

 
   
     
   
     

Till STARTSIDAN 2016