| |
24 Februari – Risberg igen:
|
|
|
|
|
|
En ny dag med ett fantastiskt vinterväder! I dag hade jag tänkt åka starten på halvvasespåret från Oxberg och via Viadukten tillbaka till Oxbergskontrollen. Det var ju sagt att infarten till kontrollen var lite ändrad i år, och det ville jag givetvis reka. Dessutom tycker jag väldigt mycket om de första kilometrarana längs med Oxbergssjön, så jag såg fram mot en härlig dag. Men säg de planer som varar. När vi kom ner till Oxberg visade sig att alla spåren nu var borta och marken hårt pistad. Tusan också! Det fick bli en snabb omplanering, och valet föll på etappen Risberg-Evertsberg igen. Jag skall mosa ner mitt motstånd till den sträckan!
Nu har tydligen Atlas fattat det här med att springa, och han sprang glatt före nästan hela tiden. Tempot var betydligt högre än sist, och det var verkligen full fart vid sjöarna när vi såg Magnus stå och vänta på oss. |
|
|
|
|
| |
|
|
|
|
|
|
|
Till Atlas stora besvikelse fick han inte följa med husse till bilen för lite mellanmål och vila. Efter en snabb drickapaus fick han vackert springa vidare med mig. De första hundra metrarana sprang han nästan baklänges innan han resignerade.
Från sjöarna är det sju km kvar till Evertsberg, och idag var de dryga. När det började gå uppför protesterade mina luftrör ordentligt, och det blev många hostpauser. Då var det skönt att Atlas ville framåt och drog i linan. När vi kom upp till kontrollen fick han äntligen sin belöning, varmt täcke, lite proteintillskott och en skön fäll i bilen. Men eftersom det var så fina förhållanden valde jag att fortsätta en bit till. Backarna ner från Evertsberg älskade jag de första åren. Att bara få stå och åka i flera kilometrar var härligt. Men efter alla mina olyckor med att slå högeraxeln ur led så har jag de senaste åren fått stora skräcken för backarna. Min axel klarar förmodligen inte en vurpa till, så stora fegheten har drabbat mig. Därför ville jag nu i lugn o ro ta tag i mina backfobier och testa backen. Spårens kondition gjorde att det gick ruskigt fort, så jag vågade inte stå på hela vägen. Det fick bli lite bromsningar på vägen ner. |
|
| |
|
|
|
|
Till skillnad mot hur det ser ut under loppen var ”benbrytarbacken” ner mot viadukten fin, och spåren var intakta. Här fick det bli full fart ner. Lättnadens suck – det gick ju bra! Men det var skönt att ha åkt dem innan det blir allvar. |
| |
|
|
|
| |
Så var det ju det där med Oxbergskontrollen. Lika bra att testa den också när jag nu ändå höll på. Magnus fick släppa av mig två kilometer innan kontrollen, och det var verkligen inte skönt att börja åka igen. Musklerna hade stelnat till och jag frös lite. Inte blev det bättre av att få börja i den jobbiga uppförsbacken. Men någon större förändring upplevde jag inte när jag så småningom ”susade” ner mot kontrollen. Här var det verkligen fint, solen dränkte kontrollen i ljus och värme, och allt såg så inbjudande ut. |
|
| |
|
|
| |
|
|
|
|
Nu fick det verkligen vara slutskidat för idag. Min planerade åksträcka på 14 km hade blivit lite drygt 2 mil, men det kändes ok. Hem, stretcha, duscha och äta lite, och sen var det dags att åka in till Mora för att lämna in skidorna för stenslipning, och hämta nummerlapparna. En snabb och enkel procedur, borde gå fort… Men nu blev det inte riktigt så. För att göra en lång historia kort blev det ingen stenslipning av mina skidor, utan det slutade med att jag köpte ett par nya… Det går ju inte att motstå en REA på 50%, och drar man dessutom bort kostnaden för slipningen så blev det ju nästan gratis……..
När vi nu var inne i Mora och den stora åkarinvasionen ännu inte brutit ut passade vi på att gå in på Vasaloppsmuséet, men det blev en besvikelse. Förra gången jag var här, för ca 15 år sedan var det mycket mer innehållsrikt och sevärt. Lite tråkigt! |
|
| |
|
|
| |
Inne i mässtältet var det full fart, och det gällde ju att smaka på allt (allt gratis är gott), och testa lite prylar. Givetvis var jag bara tvungen att testa stakmaskinen (skidskytte) för att som belöning få ett par trugor. Det var jobbigt värre, och pulsen flög snabbt i taket. Som avslutning var det ju det här med att skjuta…… Tur ingen visste att jag är officer…… Stor beundran till våra skidskyttar!
Vad kvällen ägnades åt? Skidvallning givetvis. Men tack o lov är det inte klister i år!
|
|
|
| |
|
|
|
| |
|
|
|
| |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
