Nu är kursen på G på riktigt! Temperaturstod kvar på tio minusgrader imorse, men nu var det vindstilla. Fortfarandefanns det små snöflingor som yrde i luften, men dagen såg riktigt lovande ut.

Förmiddagen blev enmjukstart med teorilektion i kylskador och hur man behandlar dem.  Jag hoppas verkligen att budskapet om att ha respekt för kyla och vind har gått hem, liksom budskapet att de skall ut i det vita och ha KUL!

Medan jag hade lektion ägnade övriga instruktörer förmiddagen åt förberedelser. Eftersom det inte blev någon skoterkörning för Mattias i går var det nu hans tur att prova på våra ”smidiga” fyrtaktare.  Eftersom ingen får ge sig ut och köra själva, skickade jag med Martin så han fick poliseskort ut på fjället. Fick sen höra att en av hans stora drömmar gått i upplevelse – Att få köra ifrån en polis……….  Grattis Mattias, men låt det inte bli en vana!

Efter lunchen var det hög tid för eleverna att träffa sina nya kompisar – Vita blixten. De flesta skidorna gjorde skäl för sina namn, åtminstone innan de blev vallade.

Eleverna har jobbat i sina tre grupper, och har under eftermiddagen hunnit med att valla skidor, ställa in bindningarna,och hur man använder en vindsäckoch testa på hur det är att tina upp kalla händer och fötter. Att få kompisens kalla fot uppkörd i armhålan är inte det mest behagliga, men nöden har ingen lag. Och våra adepter gick in för uppgiften med stor energi. Ett och annat hojtande hördes, men jag tror att alla har förstått innebörden av övningen

 När fötterna blivit varma var det bara för alla att kavla upp ärmarna och köra ner handen i snön.Men den här gången var det upptining i den egna armhålan som gällde

Efter den praktiska delen av kylskadeutbildningen fick eleverna stifta bekantskap med vindsäcken. Ett hjälpmedel som kan vara ack så viktigt ute på ett blåsigt fjäll.

De eleverna som vallade skidor hade det betydligt varmare.  Det här året hade Stefan på fjällstationen hjälp oss med att ploga upp ett område på asfaltsparkeringen där vi kunde ha våra eldar. Så nu slapp vi problemet med att eldarna sjönk ner i marken och det blev svårt att komma åt värmen på skidorna. Ännu en gång TACK STF!

En härlig lukt av tjära spred sig snart över området, och som vanligt dök det upp äldre gentlemän som blev nostalgiska och ville prata gamla minnen.  Eleverna jobbade på ordentligt och skidorna blev väl intjärade på både undersidan och översidan. Så det där med Vita blixten stämmer inte riktigt längre…..

Även instruktörernas skidor skulle vallas. Men ibland såg det ut som om ”kapten överlevnad” hellre ville ägna sig åt att använda skidorna som ved………

För att det skall fungera riktigt bra att åka på skidorna krävs det även att bindningarna är rätt inställda. Beväpnade med skruvmejslar fick de under Mattias vakande öga skruvat till bindningarna så det passade.

Medan övriga instruktörer syselsatte eleverna under hela eftermiddagen passade jag på att ge mig ut på fjället för en rek inför fredagens skidtur. Till sällskap hade jag Kristina och en överlycklig Atlas som äntligen fick springa sig trött i snön. Men han mattades snart och slutade jaga våra skidspetsar .Vi fick i alla fall en härlig skidtur upp till norska gränsen och vidare bort mot Apelsinstenen, innan vi vände hemåt. Det känns skönt att ha gjort turen och dessutom finns där nu ett par spår att åka i, även om de hinner bli lite översnöade.

På RÄTT sida om gränsen. Det var bara Atlas som gjorde ett litet besök i Norge.

I kväll har vi repeterat hur man skall handskas med kniv och yxa, utan att blodvite uppstår. Eleverna fick även pröva att göra upp små eldar av de stickor de huggit till. Snart var det fullt av små mysbrasor på gårdsplanen.

Jag ser med spänning framemot morgondagens premiärtur på Vita blixten. Kommer säkert att bli en jobbig men rolig dag för dem, och den kommer att sluta med träningsvärk och et och anat blåmärke.