Inte har det blivit särskilt mycket sömn i natt inte. När jag kom upp till tältet vid midnatt var det riktigt varmt och skönt i det, så förhoppningarna om en skön tältnatt infann sig. Men, men jag borde ha lärt mig vid det här laget. Efter att förgäves försökt hitta en bekväm liggställning med höft och huvud nerkörda i två djupa gropar lyckades jag i alla fall somna till, men vaknade snart av att det var kallt. Ingen rödglödande kamin här inte. Efter lite muttranden från kaptenen blev det snart varmt igen, ända tills jag vaknade av att det var riktigt kyligt i tältet. När medvetandegraden ökade insåg jag dessutom att hele tältet var fullt med rök. En förtvivlad eldpost försökte förgäves att med våld tvinga ner stora vedträd utan att de fick plats. Resultatet var att de brann för fullt i dm ovanför kaminkanten.  Jag insåg snabbt att om vi inte skall evakuera hela tältet sä fick det bli ett ingripande vid kaminen. Sen tog det ca 1 timme innan askan i botten av kaminen dragits ur så det blev plats i kaminen samt bättre drag. Med rinnande ögon kröp jag ner igen och vaknade faktiskt inte förrän 0630 av att jag frös igen. När jag träffade på de andra befälen som sovit ute med eleverna, visade det sig att vi alla tre haft samma rökövning vid nästan samma tidpunkt. Så ett är då säkert, alla har samma utbildningsstatus på det där med att elda i kamin…….

Klockan 0945 skulle alla vara klara med att ha rivit sona förläggningar, och ätit frukost. Oj vad förvånad jag blev nä det visade sig att de inte var klara….. Bla blev det bakläxa på iordningsställandet av grupperingsplatsen.

Temperaturen i morse var -17 och det hade kommit ca 5 cm nysnö under natten.

Något efter tidsschemat skidade vi iväg, och nu började solen bryta fram. Det började se lovande ut att vi skulle få ännu en härlig dag på Grövelsjön.

Framåt marsch. Mot sjön!

Turen genom skogen blev härlig och vi hade en underbar natur runt oss, där träden böjde sig av den tunga vita snön. Trots att det ar många nerförsbackar gick det relativt fort att komma ner till sjön. Övning ger färdighet, men framförallt beror det nog på att eleverna nu vågar lita på skidorna i backarna. Jag låter bilderna från vår tur ner till isen tala för sig själv.

När vi skidat en stund på Grövelsjön och närmade oss Sjöstugan stannade vi för lunch på en liten udde, som var härligt belyst av solen. Fram åkte spadarna och snart grävdes det för fullt. Att maten sen smakade mums behöver väl knappast berättas.

Vyerna över sjön och upp mot topparna var jättefina och allt såg så varmt och inbjudande ut. En förrädisk känsla eftersom det var – 18 nere på sjön, men i solen kändes det som bara några plusgrader. Varning för förfrysning!

Vy över Långfjället med en svag månstrimma över sig

Äntligen får jag sittplatsen för mig själv. Har ni lämnat några smulor till en utsvulten liten Atlas?

Efter lunchen kom belöningen för elevernas kämpande, nu skulle det få prova på att köra skoter och att tolka. Sen får det ju vara lite allvar också, så det blev en lektion där de fick pröva på lite hjälpmedel när det gäller att hitta människor som dragits med i en lavin.

Nu har jag precis kommit in i värmen igen efter att vi har genomfört vårt traditionsenliga fackeltåg. Den här ceremonin blir den officiella avslutningen på den militära delen av kursen, eftersom morgondagen innehåller en skidtur med civila skidor. I kväll var det riktigt kallt ute, -20 så något långt avslutningstal blev det absolut inte. Det är en oerhört mäktig syn att se ungdomarna komma marscherande med sina facklor i handen på vägen upp mot fjällstationen, på en väg som är kantad av tända marschaller. Att det är en tradition som även ungdomarna känner av stämningen  under syns i deras ansikten när de står uppställda med sina brinnande facklor. Utöver ett par korta ord av mig så blev det även  en hyllning av kursens födelsedagsbarn. I år har vi bara haft ett , Alice ,som fick komma fram och hämta en liten present.

När kapten Einarsson fått order att avmarschera med truppen, kändes det lite vemodigt, för nu är vår vecka här uppe snart slut.