Brrrrr vad kallt det var i morse. Termometern visade frostigt på – 22 grader, och nere i Storsätern, bara 3 km härifrån, var det – 28. Sista dagen på kursen skulle alltså gå i kylans tecken. Men som tur var började vi med teorilektioner inomhus. Det var Dalapolisen och fjällräddarna som höll en genomgång om fjällräddning. Lena, från polisen, och Arvid, fjällräddare, berättade lite om hur de är organiserade, deras uppgifter och framförallt berättade de om hur vi skall uppträda på fjället för att slippa bli hämtade av dem. Mest uppskattat var förmodligen berättelser från skarpa uppdrag i området. Inomhuspasset avslutades med lite teori om fjällräddarnas sjukvårdsutrustning, och Arvid demonstrerade glatt på några elever.

Mohamed blir spjälkad enligt konstens alla regler

Föreläsningen avslutades med att vi gick ut i kylan för att titta på de stora hjälpmedlen, skoter och kälke med innehåll.

Det blev tom med ”skarpt” uppdrag för fjällräddningen när mina instruktörer inte fick igång skotrarna….

Hmmm.. .. vilka sopor, tänk att behöva kalla på fjällräddningen när man står på parkeringen vid fjällstationen………

Nu var det hög tid att spänna på oss våra lätta civila skidor för att ge oss av mot norgegränsen. Eleverna fick dela in sig i två grupper, en snabb som skulle åka med kapten Einarsson, och en lite långsammare som skulle åka med mig. Redan vid första backen, som ställde till med så stora problem i tisdags, märkte vi skillnaden. Inte en enda vurpa! Vi svischade snabbt ner till Grövelsjön, och idag valde vi vägen över bron för vår vidare färd upp på fjället. Det visade sig vara ett bra val, då vi fick en underbar vy över Grövlan, där det ”varma” vattnet mötte den kalla luften, och resultatet blev ett mäktigt skådespel.

En rykande Grövlan

Vi fick verkligen en underbar sista dag på fjället. Träden var fulla av vindpinad rimfrost med ett lager nysnö ovanpå, och allt var bara vitt. Det var nästan en overklig känsla att skida fram i det här landskapet. Även den tidigare så svåra uppförsbacken gick galant utan vurpor.

Turen fram till den tilltänkta matplatsen gick verkligen snabbt för båda grupperna, och i anlände faktiskt samtidigt in iden fina ravinen

Solen gassade och ravinens drivor på sidan lyste inbjudande till att börja gräva i. Sagt och gjort, oh med rekordfart så var det fullt av fina vindskydd i sluttningen

Idag var det riktig lyxlunch, eftersom vi hade gjort våra egna lunchpaket från fjällstationen. Utöver den klassiska mackan så var det köttbullar, pannkakor och kycklingklubbor. Det smakade verkligen gott att sitta och gnaga på en klubba och njuta av tillvaron.

När lunchen var slut visade det sig att min grupp hade betydligt bättre tidsdisciplin än den snabba gruppen, Vi kom iväg på utsatt tid med sikte på gränsen och gränsskylten. Efter en svag uppförskärning i drygt 700 meter så var vi äntligen framme vid dagens första mål – gränsen.

Passar man tiderna så kommer man först till målet!  Den ”långsamma” gruppen vid gränsskylten.

Efter en stund kom även den snabba gruppen upp till gränsen och det klassiska gruppfotot togs.

Här är gänget – Vinterkursen 2012 vid Norgegränsen. ( Saknas gör Linnéa och två
instruktörer)

Efter gränsskylten skidade vi längs med gränsen (på RÄTT sida) i en kilometer, och vek sen av ner mot ”Apelsinstenen”. Stenen som ligger så majestätiskt mitt på fjället och som syns tom från fjällstationens matsal.

Gränsskidåkning på ett härligt före och med en kanonfin utsikt över både toppar ,norska såväl som svenska, samt Grövelsjön

Framme vid Apelsinstenen

Nu gjorde vi kaptener en ny uppdelning mellan oss, och nu valde tolv elever att åka med Einarsson på hemfärd via skogen, och Grövelsjön, medan resten valde att åka snett ner mot bron. När vi skildes åt var vdet en mäktig syn att se den andra gruppen åka på en lång kolonn med Sjöhöjden i bakgrunden. Det var nästan så det gick en rysning genom kroppen.

Vi var tillbaka på fjällstationen vid 1530 tiden, och sen väntade materielöversyn och avrustning. I kväll har vi avnjutit en superb avslutningsmiddag där alla garanterat var jättemätta. Det finns nog ingen som går ifrån matsalen hungriga efter en Grövelsjöbuffé med en massa läckerheter på bordet.

Nu har klockan passerat midnatt med en halvtimme och jag har äntligen lyckats jaga de sista eftersläntrarna i säng. Tydligen är de inte lika trötta som jag är……….