Så var då avskedets stund inne.  Att en vecka kan gå så fort! Fast en liten plump i protokollet blev det eftersom flera rum bestämt sig för att ta en sovmorgon och helt förtränga det där med morgonvisitation.

Direkt efter frukosten blev jag varse att det skulle bli en struldag. Lastbilschaufförerna kom och meddelade att de inte kunde dra upp containern eftersom vinschanordningen hade frusit (hydrauloljan?) De tog lastbilen för att köra ner och försöka tina upp den i Särna….

Instruktörsgänget, tillsammans med två reptiler, lämnade fjällstationen 0815, och sen var det bara att vänta in Fjällexpressen. Bussen var som vanligt i god tid, så det var bara för våra elever att ta sina väskor och gå ut i den bistra kylan, idag -23 grader.

Jag vill framföra en hälsning till alla elever från personalen här på fjällstationen med platschefen Charlie i spetsen, att ni har varit helt underbara. Artiga, trevliga och alltid ett vänligt leende. Kocken Erik hälsar även att det lilla ”tack för maten” gör köket jätteglada.

Tack ungdomar för att jag får höra de orden!

Jag vill även framföra mitt stora TACK till det härliga instruktörsgänget. Magnus, Torbjörn, Thomas och Mattias, tack för er insats här uppe. Det har varit jätteroligt att jobba med er!

Och TACK Kristina och Martin som ställt upp ideellt med handräckning vid de flertalet tillfällen det behövts hjälp.

När eleverna åkt ägnade jag en dryg timme till att gå runt i alla rummen och torkrummen för att plocka kvarglömda prylar. Och som vanligt blev det en liten kasse full av hittegods. Sen var det dags för en liten skotertur, där målet var isvaken nere på sjön. Men först blev det en tur upp till stugan mot Hävlingen.

Långfjället i kall vinterskrud

På hemvägen passerade vi lunchplatsen för onsdagens skidmarsch. Nu såg den så tom och övergiven ut, men fortfarande lika kall.

Kylan drev oss ganska snart ner från fjället och vi körde ner mot det riktiga köldhålet, själva Grövelsjön. Markeringarna för vaken var lika fina som i tisdags, och när jag försiktigt testade den nya isen över vaken var den tjock och jättefin. Perfekt skridskois! Den klarade tom ett litet hopp från en mycket välklädd kapten. Nu är alla punkterna i riskanalysen avklarade!

Vid tvåtiden hade jag ännu inte hört något från mina FAK-chaffisar, så jag var orolig att de gick och väntade i Särna. Men icke! De var i Malung och hade själva fattat beslutet att ta lastbilen och åka hem….så nu står jag i Grövelsjön med en container full med materiel som skall lastas av på tisdag, men har just nu ingen aning om när och framförallt hur jag skall få hem eländet. SUCK!!!!!!!!!!!

Efter det telefonsamtalet skulle vi ”bara” köra tillbaka snöskotrarna till Sågliden. Men idag är tekniken verkligen emot oss. På den lilla stund det tog för oss att käka lunch hann skotern frysa sönder. Motorn startade så fint men sen var det stopp. Den drev inte alls. Det var bara att ringa till skoterfirman och begära hjälp. Så för andra gången den här veckan fick uthyraren åka upp hit för att bärga en skoter.

En skoter kunde i alla fall Martin och jag köra tillbaka, och det var riktigt kallt. Tom Martin som åkte baktill frös, och då ÄR det kallt.

Vi var i alla fall helt eniga om att vi nu var värda varm choklad och en våffla. MUMS!

Medan vi åt våfflan kunde vi njuta av Blå timmen, och det var verkligen en blå lyster utanför fönstret.

Nu skall vi gå och ta en varm bastu och bara slappa i kväll. Inga krav och måsten! I morgon blir det avslutande samtal med björn här på fjällstationen. Han vill veta vad som varit bra resp dåligt, och att hitta det sistnämnda klarar jag inte. VI ÄR SUPERNÖJDA, och hoppas att få komma tillbaka.

Dagboksskrivandet tar nu paus tills det är dags att lasta av containern, och när det blir står just nu skrivet i stjärnorna.

Jag hoppas ni har fått ut mycket nöje av att följa våra ungdomars vedermödor här uppe i Dalarna. Tack för mig!

Ett STOORT tack till STF. Charlie, Björn och ALLA ni andra som gjort vår vecka här så lyckad.