26 augusti:  Framme i Ammarnäs

Väcktes strax innan klockan 0600 av mobilens hurtiga lilla trudelutt Jessica Anderssons ”wake up”. Jag hade för ovanlighetens skull sovit riktigt bra på tåget och kände mig riktigt utvilad. Efter diverse gymnastiska övningar då vi klädde på oss i mörkret i kupén, vi ville ju inte väcka de två som låg underst och som inte skulle stiga av i Östersund. Då kom en verklig överraskning.

När jag förtvivlat låg på knä på golvet och letade efter min svarta bh i mörkret kom en förvånad röst från underslafen – ”men är det inte kapten Eva”.  Med förvånad blick stirrar jag ner i underslafen och möter blicken från min kompis Stellan, som var med oss 2006 när vi gick Kebnekaise runt. Snacka om att världen är liten! Vi hann prata lite innan det var dags för oss att samla ihop oss och kliva av tåget i Östersund.

Här fick vi nu vänta ca en timme innan vår lååånga bussresa började.  Det var verkligen segt, och inte blev det bättre av att vädret var mulet, blött och trist. Vi konstaterade att det måste vara dödande tråkigt att vara busschaufför på den här sträckan eftersom vägen var spikrak. Någon har lagt ut en linjal på kartan och sen har vägen byggts efter det sträcket.  Visst åkte vi igenom några små samhällen, men Norrlands inland är väl inte direkt känt för att vara särskilt blomstrande….
Klockan ett fick vi äntligen en liten paus i bussåkandet. I Storuman skulle vi byta buss men först efter en paus på en dryg timma. Något matställe hittade vi inte, så det fick bli en attack på ICA affären . Till vår stora glädje hittade vi goda sallader och köttbullsmackor, som vi med största förtjusning stoppade i oss.
Ombord på bussen till Ammarnäs konstaterade vi att det nu ”bara var drygt åtta mil kvar. Bussen var även postbil, så det blev ett antal stopp vid brevlådor längs med vägen. Men till slut rullade vi äntligen under vägporten med Ammarnäs. Nu var det bara att plocka ihop sina grejor innan vi var framme vid busstationen…………

Nu visade det sig inte vara så bara……… ja ,plocka grejor gick fort, men att vi var framme fattade vi inte.  Bussen stannade i en T-korsning med ett litet busskjul och släppte av några, medan vi glatt satt kvar. Men det visade sig att den lilla busskuren var ändhållplatsen………

  

 

När vi checkat in på vandrarhemmet blev vi varse vad Linnéa roat sig med medan hon väntat på oss. Resultatet visar att hon väldigt gärna får vänta på oss fler gånger…… Inne på rummet möttes vi av en härlig syn. Bordet var dukat med champagneglas och lite kex och grönsaksstavar med dipp. Nu skulle här firas 60-åringar!  Grattis Anna och Åse som håller på att bli vuxna! Det var bara för mig, ”lillflickan” i gänget, att ta fram ytterligare en flaska med skummande innehåll. Med andra ord en perfekt start på årets vandring!

Vi blev sittande på vårt lilla cocktailparty en bra stund, så någon sightseeing i Ammarnäs blev det inte. Första gången vi inte utforskat startplatsen ordentligt. Efter ett tag började det kurra i magen och vi gjorde en attack på självhushållsbyggnaden. De medhavda ingredienserna till en förträfflig sillamiddag dukades fram. Här fanns allt: färsk potatis, sillar, lök, mörk kavring, Laholmsvatten (med utbytt innehåll i flaskan) gräddfil mm. Som kronan på verket plockade linnéa fram hennes och min middag- mandelpotatis och surströmming! En härlig doft (obs EJ odör..) spred sig i rummet VI njöt för fullt, men …… Förlåt Lisbeth, vi skall aldrig göra om det!

Mat och dryck tog ut sin rätt så det blev en tidig kväll. Men innan John Blund kom så njöt vi av den fina vyn utanför fönstret.