27 augusti:   Ammarnäs – Aigertstugan: 8,7 km

När vi vaknade möttes vi av ett riktigt hyfsat väder. Lite morgondimma över sjön, men det såg helt klart lovande ut.

Men medan vi fixade frukosten och gjorde oss iordning försvann det lovande vädret och ersattes av tunga moln och duggregn. Nu blev den stora frågan regnkläder eller inte. Det valet slutade efter mycket velande med ett väldigt klokt beslut – regnkläder på!

Jag hade planerat att vi skulle ge oss av vid nio-tiden, och bara någon minut efter 0900 var vi klara för vår färd ner mot Hemavan. Men först det obligatoriska gruppkortet.

Den första kilometern var ganska tråkig eftersom det var en ren förflyttning på asfalt tills vi kom fram till Kungsledens parkering.

      

Framme vid parkeringen hade det slutat regna så regnkläderna packades snabbt ner och det blev en allmän lättnad i klädseln. Det märktes snart att det varit en regnig sommar, för det var väldigt gyttjigt och kladdigt på stigen som slingrade sig genom skogen. Efter ca en timme tog vi rast, och det var hög tid för lillkåsan att komma fram.

Linnéa kunde inte bestämma vilken hon skulle välja, så hon försökte få en slurk i alla tre…. Men tji fick hon!

Leden gick stadigt uppför genom skogen, och här och var syntes det lite höstfärger.

Uppför, uppför.  En svettig etapp genom skogen som nu började glesa ut.

Snart kom vi fram till en större bro, där mat-och sovklockan gjorde sig gällande att nu var det kaffedax. Lisbeth och jag tog fram våra kök och snart var vattnet kokande hett. Att pulverkaffe kan smaka så gott!

Tyvärr kunde vi inte njuta av den omtalade utsikten ut över Ammarnäs deltaland – Tjulträsk, eftersom dimman låg tät över dalen.

Men vi kunde beundra vattenfallen vid bron desto mer. På höger sida fanns ett litet fall, medan vattnet till vänster om oss ,kastade sig ut på många meters fritt fall. Själva vattenfåran var inte särskilt bred, men det gav ett väldigt mäktigt intryck.

      
Det lilla vattenfallet ,  samt det häftigare” fria fallet”.

     

Efter rasten startade den riktigt tunga stigningen. Pulsen ökade och det var riktigt svettigt. När värsta stigningen var gjord var vi framme vid den platsen där jag planerat in lunchen. En härligt öppen plats med utsikt över deltat. Men eftersom vi inte såg särskilt mycket beslöt vi oss för att hoppa över lunchen och gå vidare mot stugan. Nu när vi kommit upp ett antal hundra meter var det ibland verkligen som att gå i molnen. Dimman var en ständig följeslagare, och ibland drog den ner sikten till endast några meter. Tur att Kungsleden är en så vältrampad stig, annars kunde det blivit problem med orienteringen.

Men ibland lättade den och bjöd på den här fina naturen.
   

När GPSen talade om att vi nästan var framme möttes vi av ett mäktigt skådespel. Ena sekunden såg vi ingenting, sen syntes plötsligt stugan helt klart ett par 100 meter framför oss, för att i nästa sekund svepas in i dimman igen. Mäktigt - mäktigt. Filmsnutten här visar lite av det skådespel vi upplevde:

http://www.youtube.com/watch?v=6d4OrgYcfBE

Trots att vi ”bara” gått 8,79 km så var det väldigt skönt att komma fram till stugan och bli mött av stugvärden. Ännu en gång välsignade jag mina damasker. Det kom diverse avundsjuka kommentarer från mina kära kompisar som fick gå ner till vattnet och skura byxben.

Välkomna till Aigetstugan!

Medan Åse, Anna och Lisbeth ägnade sig åt mindre viktig kroppsvård (stretching) passade Linnéa och jag på att ge kroppen en ännu bättre vård. Jag som tappat bort min lilla flaska vid eftermiddagsskålen hade nu hittat den, och den drack vi nu upp. Gott, men blev ungefär en
munn /man.

Aigertstugan SKÅL!

Eftersom vi hoppat över lunchen började det nu kurra ordentligt i magarna, så köket intogs och middagslagning påbörjades med militär disciplin. Vatten kokades, torrfoderpåsar och andra delikata läckerheter plockades fram.  Nu var det matdax!!!

   

Efter middagen var det dags för dagens  höjdpunkt – bastubad. En vedeldad fjällbastu är outstanding bland alla typer av bastuar! Vi fick en härlig stund i värmen blandat med ett uppfriskande dopp i den lilla sjön.

   

Från bastufönstret kunde vi sedan njuta av en härlig solnedgång över Storaigert.