31 Augusti: Syterstugan  – Viterskalet:   12km

När jag kom ut i morse var det en fantastisk soluppgång, medan mörka dimmoln effektivt dolde Sytertoppen. Det var verkligen kontraster! Givetvis skulle dagens tur inte leda oss mot solen, utan vi skulle upp i molnen….

 

I våra planer låg en bestigning av Sytertoppen, men jag ville göra det från nästa stuga Viterskalet. En brantare stigning men inte så lång etapp. Med tanke på de låga molnen kändes det helt rätt att inte sikta på toppen den här dagen. Jag höll en kortare genomgång om hur jag tänkt mig dagen, dvs att vi skulle snedda, och mina planer godkändes av alla. Tydligen skrämde jag inte livet ur dem helt förra året.  Efter dagens bild på gänget var vi klara att gå klockan 0815.

Etappen inleddes med att vi gick över bron som jag fotograferade i går kväll. Därefter kom dagens pulshöjare direkt, i och med stigningen upp till fjällplatån Sjul-Olsaxeln, där vi skulle bryta av från leden
Backen var relativt lättgången, och givetvis kunde vi stanna till då och då och fylla magarna med blåbär. Det var verkligen synd att vi inte såg något av Sytertoppen som fanns bredvid oss. Däremot var utsikten tillbaka ner mot stugan bättre.

Så det fick bli helt om vid andhämtningspauserna så vi fick något fint att titta på. Efter ett tag började backen kännas och en och annan svettdroppe tittade fram i våra pannor. Tur det fanns gott om friskt vatten i bäckarna!

      

Efter ett tag började Lisbeth muttra om att hon var trött på den här förbaskade stigen. Ingen utsikt och bara enformigt .Då kändes bra att glatt kunna meddela att vi skulle bryta av från leden och gå på frigång. Fram åkte kartan och kompassen, och GPSn ställdes om till kartinformation. Jag hade lagt in kursen mot raststugan Syterskalet, och blev inte sikten sämre så borde vi se den från platån.

Jodå, jag ÄR säker. Vi SKALL gå åt det hållet.

Det kändes verkligen skönt at slippa leden och gå på den mjuka fjällheden, och humöret steg snabbt. Ännu bättre blev det när jag började prata om kaffe.

Sa någon kaffe!!!!!!

Efter en stund hade vi avancerat fram på platån så långt att vi nu kunde se ner i dalen – Syterskalet. Och där låg stugan. Vi hade gått precis enligt ritningarna och nu var det bara att fortsätta på vår genväg. Men först var det det där med kaffe.

Raststugan Syterskalet.

Syterskalet dit vi är på väg.

Fika på Sjul-Olsaxeln. Låga moln men kaffet med tillbehör värmde gott

Vandringen genom Syterskalet var verkligen fin, men återigen, tänk om vi fått se topparna på fjällen som omgav oss. Det var oerhört lättrampat, och till vår stora glädje var det en lagom nedförslutning hela vägen. Lunchplats hittade vi på en relativt torr gräsplätt i närheten av en större bäck. Nu började det bli kris med gasen för flera av oss.

Det blir nog sista vandringen med gas. Det är alldeles för känsligt på yttertemperaturen.

Bilderna nedan visar vår sköna dag i Syterskalet:

 
 

Klockan var bara ca 1445 när vi fick syn på Viterskalsstugan. Nu började det blåsa och våra följeslagare, de mörka molnen, kom ikapp oss. Dessutom släppte de av lite vatten så det var verkligen skönt när vi var framme. Till vår stora glädje hade stugvärden här anammat seden från de norra delarna av Kungsleden - hon bjöd på varm saft. Gud vad gott!!!!

 

Bland det första vi gjorde var att sätta på vatten till eftermiddagskaffet, och det var riktigt skönt att sitta inne och fika när det regnade utanför fönstren. Bra tajmat! Styrkta av denna ädla dryck var det bara att ge sig i kast med stugsysslorna, där en viktig del är vedsågning.

Att såga gick väl bra, men alla skarpa yxor hade fått ben så vi gav snart upp försöken att klyva veden. Men vi hade i alla fall försökt!

Efter middagen enades vi om att vi nog inte kunde gå och lägga oss redan klockan 1800, så nu var vi tvungna att hitta på något kreativt. Speltajm!  Som tur är finns det gott om spel i STFs stugor men vi var rörande eniga om att det inte fick vara för avancerat. Lätta spel till trötta fjällvandrare.  Vi startade djärvt upp med Memory….för att sedan övergå till en riktig klassiker – Fia med knuff. Bara att enas om reglerna tog sin tid…… Med stor energi gav vi oss sedan i kast med detta ädla tärningsspel. Mest energi hade Linnéa som knuffade ut våra duttar i parti och minut, vilket framgår av videoklippet. Inget kompistänkande här inte!

http://www.youtube.com/watch?v=7lVKTokq5EA

       

Längre än till klockan 2030 orkade vi inte spela, och som sagt Linnéa vann överlägset. Sen höll vi andra på att harva runt brädan en bra stund efter hennes målgång. Men sen tog tröttheten överhand och vi förberedde oss för en skön nattsömn. Men en blick ut genom fönstret visade på att solen brutit igenom lite och nu färgade himlen röd. Detta måste förevigas. När jag kom in hittade jag Lisbeth som i stearinljusets sken satt och läste om Sydpolen. Visst ser det mysigt ut.