2 September:   Hemavan

Inget hårt bröd och kaviar här inte.

Efter att ha ägnat morgonen åt lite material- och kroppsvård, skulle vi göra Hemavan. Egen guide hade vi ju med oss, så lite skulle vi väl lära oss.

Klara för sightseeing i den stora metropolen Hemavan

Det kändes väldigt konstigt at ge sig ut utan ryggsäcken på ryggen. Något fattades onekligen! Vårt första mål var att promenera uppför den branta backen vi igår gick nerför, för att ta oss upp till naturrummet.  Svettigt och varmt var det men vi tog oss upp genom områden där man som bäst höll på at bygga nya fina fritidshus. Det är ju inte för inte, som Hemavan lever på sina vinterturister. Att skidåkning är stort i byn märktes förövrigt vid brevlådor och blomsterplanteringar.

Naturrummet med guldkupolen

När vi kom upp till Naturrummet skulle vi givetvis köpa märken och vykort. Men det var lättare sagt än gjort. Det märktes verkligen att det var slutet på säsongen, det mesta var slut. Märkena räckte inte ens till alla, utan Linnéa fick beställa ett från Ammarnäs naturrum. Sen blev det en stund inne i utställningen, där vi lärde oss ”allt” om djur och växter i området. Speciellt intressant var det att läsa om vår kompis Fjällämmeln.

Skylt från Hemavans Naturrum

Efter att ha varit kulturella gjorde sig kaffesuget gällande igen. Enda stället som var öppet var Värdshuset, så det var bara att gå ner dit igen. Men belöningen i form av kaffe och våffla resp lunch för de av oss som var mer hungriga, gjorde rännandet i Hemavans backar väl värt mödan. Vi var nöjda med vår förmiddag, där enda besvikelsen var att kapellet var stängt. Ingen kyrklig kultur här inte!

Vy upp över Hemavan

Kapellet som så snöpligt var stängt

Eftermiddagen tillbringade vi med fortsatt sightseeing, och tog vi oss an det gamla FBU lägret. Numera finns bla STFs vandrarhem i byggnaderna.
Vykortskrivande – en ack så viktig del av en vandring. Det gäller ju att tala om för alla hur härligt vi haft det och at vi nu är välbehållna framme. Vi saknade ju flera av våra vandringskompisar, så utöver familjen plitades det ihop kort till Katarina, Siw, Kristina och Christina. Hallå tjejer vi saknar er. Häng med nästa år!

Linnéa och jag tog en liten promenad till ICA butiken igen för att komplettera frukostutbudet. Nya färska bröd! På vägen dit var jag bara tvungen att fota byns blomsterplanteringar. Onekligen har man tillvaratagit byns specialitet….

                    

På kvällen var det fest. Nu skulle vi avnjuta vår traditionella avslutningsmiddag, och det här året blev det på Hemavans värdshus.

  
  

Mätta och belåtna lämnade vi värdshuset för att gå ut och göra byn. Vi blev rekommenderade att gå till Stig Strands pub – Stig Inn. Trots att den låg bredvid Sibylla hade vi missat den igår kväll. Vi måste varit trötta! Men nu skulle det smaka gott med något gott efter middagen. Döm om vår förvåning när vi kom dit och det faktiskt var slalomstjärnan som stod bakom bardisken!

Eftersom det var EM kval i fotboll på TV så blev vi sittandes här en bra stund. Det blev både kaffedrinkar och en mer traditionell Kosterdrink. Stig visade oss också sina stugor och hotelldelen. Här skulle vi givetvis ha bott! Vilka fina stugor, och till samma pris som vi betalade. Det blev en fin avslutningskväll på årets vandring.
Nästa gång vi kommer bor vi naturligtvis hos dej Stig!