| |
10 augusti:
|
|
| |
|
|
|
| |
|
|
| |
|
|
| |
|
|
| |
Det kändes faktiskt lite konstigt att sova i en säng i natt, även om vi har sovit gott. Morgonen var precis lika fin som gårdagens kväll, så vi skulle få en fin dag vid fjällstationen. |
|
| |
|
|
| |
Morgon vid Langas
|
|
| |
|
|
| |
Vi hade bestämt att vi skulle äta frukost klockan halv nio, men det visade sig vara en missbedömning. Frukosten var öppen till kl 0900, men redan nu var det mycket som var slut. Katastrofalt dåligt av fjällstationen. Att betala fullt frukostpris och sen bara få en knapp tredjedel av det som skall serveras är bedrövligt!!!!
Efter frukosten var det bara att ge sig i kast med städningen av rummen vi haft. Med tanke på att vi fick börja storstäda när vi flyttade in i går så var det inte så motiverande att göra det nu igen. Men städat efter oss har vi alltid gjort så det var bara att sätta igång.
Efter städningen och utflyttningen ur stugan satt vi utanför fjällstationen och hade det allmänt skönt i solen. Jag ägnade mig åt vykortsskrivning, några löste korsord, och så var det ju våra soldyrkare.. |
|
| |
|
|
| |
 
Datumet på kameran Linnéa!!!!
|
|
| |
|
|
| |
Efter lunchen blev det lite turistande ner till kyrkkåtan. Ett ställe vi brukar besöka när vi är i Saltoluokta. En liten stund av ro, som alltid är lika skön. |
|
| |
|
|
| |
|
|
| |
Efter kyrkbesöket var det dags att dra oss ner mot båten, för att starta hemresan. Det var mycket folk på bryggan, men vi skulle säkert få plats på Langas. |
|
| |
 
En sista blick bakåt mot Saltoluokta och fjällen
|
|
| |
|
|
| |
När vi hoppade i land hade inte bussen kommit ännu utan där fanns bara bussen till Ritsem. Fem minuter senare kom bussen och det stora kaoset uppstod. Om detta skulle jag kunna skriva en hel roman, men skall sammanfatta det i några korta punkter: |
|
| |
|
|
| |
- När bussen kom fanns det bara fem lediga platser
- Vi var 25 st som skulle med från Kebnats
- Chauffören konstaterar att det blir problem, men börjar lasta i allas packningar
- När fem personer gått på bussen säger han stopp.
- Går sen ut och börjar lasta AV packningen igen.
- Resterande blir mer och mer arga (läs förbannade)
- Chauffören talar då om att vi kommer att missa tåget i Gällivare, och tar först DÅ upp telefonen och ringer efter en extrabuss
- Han kör och där står vi lätt förvirrade, och ännu mer förbannade, resenärer kvar och har tusen frågor.
- Jag ringer hem till Magnus och ber honom kontakta SJ (jag hade dålig täckning och svagt batteri). Hänvisa till Res Plus säger jag.
- Efter att ha suttit 20 min i telefonkö hos SJ får han beskedet att det här löser dom. De tar alla extra kostnader och fixar nya biljetter. Vi andas ut.
- Fem minuter senare ringer Magnus och säger att SJ beklagar, men de kan inte hjälpa oss eftersom felet ligger hos Länstrafiken. Fast egentligen ligger felet hos STF Saltoluokta som inte meddelat antal passagerare till Länstrafiken…. Får telefonnummer dit, och Magnus fortsätter ringa.
- Ytterligare resenärer försöker få kontakt med Länstrafiken som nog börjar förstå att de har ett problem på halsen….
- Ann-Sofie på Länstrafiken gör ett jättejobb och håller Magnus ajour med allt som händer. De skall höra om SJ kan hålla tåget i Gällivare
- SJ skyller på Länstrafiken, som skyller på STF Saltoluokta som inte meddelat att så många gäster skall vidare med bussen…. ( Verkar som om STF gjort en ”liten” miss….)
- Militärisk ordning uppstår i Kebnats när beskedet kommer att extrabussen snart är där. En kolonn där alla är beredda att påbörja lastningen SNABBT.
- Bussen kommer och inom två minuter är allt lastat och luckorna stängda samt alla passagerare är på bussen. KÖR!!!! Säger (skriker) vi till den stackars chaffisen.
- Ann-Sofie fortsätter jobba och ringer flera gånger till Magnus, och så småningom till mig. Får beskedet att tåget kan vänta till 1825, men inte längre pga malmtågen. Skulle vi inte hinna skulle bussen fortsätta till Boden där tåget (förhoppningsvis) kunde vänta.
- Blir allmänt jubel i bussen när jag meddelar detta. Chauffören gasar på och Kristina kopplar snabbt bort polisblicken, (muttrande något ohörbart om rapporteftergift).
- Den oskrivna lagen, störst = först, gäller när vi dånar in i Gällivare och dess rondell…..
Med tre minuters marginal kommer vi till stationen och konstaterar att tåget har inte kommit ännu så vi hann!!!!! Heder till busschauffören och ett STORT TACK till Ann-Sofie! Tack även till dig Magnus som hjälpte oss med att tillbringa lång tid i telefonen. |
|
| |
|
|
| |
Oberoende vem som skyller på vem så anser jag att felet låg hos den första busschauffören. Han borde redan innan Kebnats ha anat att bussen skulle bli full, och ringt in en extrabuss. Under alla de gånger jag åkt från Kebnats så har vi varit minst 10 personer som hoppat på bussen där. Sen borde han ha ringt OMEDELBART när han såg invasionen vid Kebnats och inte väntat så länge. Har även lärt mig att SJs ”Resplus” inte är värt namnet. Ingen garanti att du kommer dit du ska! |
|
| |
|
|
| |
 
I full fart mot Gällivare. Dundret, nu är det nära!!!
|
|
| |
Vi hann!!!!
|
|
| |
 
Gällivare station med tåget som hade kört riktigt sakta fram till Gällivare för vår skull. Tack SJ!
|
|
| |
|
|
| |
Det var verkligen skönt att kliva på tåget och installera oss i våra kupéer. Svettig och helt matt av spänningen, sjönk jag ner på mitt säte och bara njöt av att vara på tåget. |
|
| |
|
|
| |
|
|
| |
Mil efter mil la vi Gällivare och fjällen bakom oss. Efter att vi passerat Boden var det dags att göra en attack på restaurangvagnen som kopplades på där. Och det blev en ny historia i kaos, för vi var långt ifrån de enda som var utsvultna på tåget. Men den historien orkar jag inte dra här o nu, det får bli i mina memoarer…. Vi blev i alla fall mätta så småningom och kunde nöjda och glada gå och lägga oss. |
|
| |
 
Det norrländska landskapet svepte förbi utanför fönstren på vår väg söderut och hem.
|
|
| |
|
|
| |
|
|
|
| |
|
|
|
| |
|
|
|
| |
|
|
|
| |
|
|
|
| |
|
|
|
| |
|
|
|
