18 juli:

NEJ!!! Vaknade även i år med bultande tinningar – migrän. Lyckades få i mig medicinen hyfsat tidigt så det värsta bultandet försvann relativt tidigt. Hoppas bara att det inte kommer tillbaka senare idag, som det blev förra året.
Vid halvniotiden var det hög tid att få kontakt med Linnéa som satt i sittvagnsavdelningen. Jodå hon var vaken och bjöd dit oss på medhavd frukost. TACK Linnéa, det smakade jättegott!

Kändes onekligen lite konstigt att se alla kända stationer som Murjek, Gällivare och Kiruna fara förbi utan att hoppa av där.  När vi tom passerade Abisko kändes det verkligen som om vi skulle åka till världens ände. Dessutom blev det mörkare o mörkare på himlen, och snart var det något otäckt vått utanför fönstren. Högtalarna fungerade inte i vår vagn, så vi stod verkligen i högsta beredskap för att inte missa den stora metropolen Katterjåkk.

  
En liten skylt vid en jåkk talade om att vi var framme i Katterjåkk

Efter lite tumult med låsta tågdörrar stod vi äntligen på perrongen. Nu hoppades vi bara att det skulle vara öppet någonstans så vi kunde köpa något att äta. Men tji fick vi. Katterjåkks turiststation var öde och låst. Bara att fixa till packningen och göra oss klara för avmarsch.

Mot Ritsem!!

Även om det inte ösregnade så var det ett lätt duggregn som välkomnade oss till den Lappländska fjällvärlden. Vi kunde i alla fall inte klaga på vägvisningen, utan det var lätt att ställa in kursen mot dagens etapp – Katterjaure.

De inledande två kilometrarna var riktigt tråkiga att gå, en grusväg som ledde upp mot skidbackarna. Dessutom var det riktigt jobbigt o svettigt. Ju mer pulsen ökade ju mer bultade det i tinningarna, men det var bara att bita ihop och hoppas på att pappas starka Alvedon skulle göra susen. Som tur var vek stigen så småningom av från grusvägen och den riktiga fjällvandringen kunde börja. Tydligen är Katterjaure ett populärt mål för dagsetapper för det var en synnerligen vältrampad och stor ”stig”.

Här syns stigen slingra sig uppför berget

Det var inga problem att följa stigen, men lite jobbigt att se den slingra sig uppför berget framför oss. Bredvid oss forsade Katterjåkk fram, så med lite sol hade det nog varit väldigt vackert. Men nu låg all vår fokus framåt o uppåt. Och så, efter ett litet krön, öppnade sig vyn över sjön.

Här ligger även Fjällklubbens stuga, och det var nästan så jag ångrade att jag inte lånat nyckeln dit. Hade varit väldigt skönt att komma in från det blöta, istället för att fortsätta gå till andra sidan av sjön.

Bron över Katterjåkk med FLKs fjällstuga

Men de tankarna försvann snabbt när jag gick över bron och fick en bättre överblick över den härliga fjällvärlden som låg framför oss.

Efter bron ägnade vi oss åt att läsa in lite kultur och historik om området. Tydligen hade krigsåren satt sina spår även här uppe.

      

Nu slutade det regna, och det var fascinerande att studera molnens ständiga formationsförändringar på den norska sidan av sjön.
Vi fortsatte längs med sjön och här var det verkligen blött. Skulle vi lyckas hitta någon tältplats som var hyfsat torr?

Jodå, en liten udde verkade hyfsat torr så vi satte kurs mot den. Inte helt torrt men tillräckligt bra. Nu skulle tälten upp. Eftersom förra årets tältlag nu var uppbrutna tog det lite tid innan vi fått till ett bra samarbete. Linnéa skulle bli min nya sambo under den här vandringen, och Anna skulle leva singelliv i ” Hilleberg Hilton” som hon lånat av Lisbeth. Men snart var tälten uppe och vi kunde äntligen tänka på middag. Kan lova att det kurrade ganska bra i våra magar nu.

Att en ”grönpåse” , som i det civila är orange, kan smaka så gott! Som en extra belöning för vårt slit upp till Katterjaure lyckades ett par solstrålar slå sig igenom de mörka molnen och lysa upp vår tältplats. Just nu känns livet helt klart värt att leva!  Tur att jag inte hade någon nyckel till fjällstugan!

Trötta efter resan och den lilla uppvärmningsturen hit upp bestämde vi oss för en tidig kväll i sovsäckarna. Kvällsrutinerna från förra året satt i ryggraden, så snart pumpades det liggunderlag för fullt…..

FILMSEKVENS där Eva pumpar liggunderlag (Öppnas i nytt fönster)

Trots tröttheten kändes det lite tråkigt att krypa in i tältet för det var väldigt fint över sjön. Mörka moln ihop med solstrimmor är effektfullt. Men snart hördes små snarkningar från Anna och då kändes det som att det nog var läggdags även för lilla mig.

 
En trolsk kväll vid Katterjaure, där gränsen mot Norge går rakt genom sjön