22 juli

Hela natten lyckades jag inte sova utan avbrott. Att ligga och dricka vatten första delen av natten får konsekvenser. När jag gick ut ur tältet vid tre-tiden var jag inte ensam, utan blev totalt uttittad av ett hundratal renar som betade runt tälten. En mäktig syn och känsla!

Till vår stora förvåning regnade det inte på morgonen, utan det var t.om så att vi med lite god vilja kunde skymta en solstrimma. Efter lite velande bestämde vi oss i alla fall för att börja gå med regnbyxorna på, och det visade sig vara ett klokt beslut. Inte för att det började regna, utan för alla blöta videsnår.

Det blir en ganska jobbig vandring på ett sugande underlag. Inga höjdskillnader, men det kändes rejält i våra redan så misshandlade ben. Så när vi kom fram till Gállanjohka (Gálan = vadställe) och det var dags för dagens vad var det skönt med en liten paus.

 
En blöt o seg fjällmyr framför oss som såg oändlig ut

 

Anna o Linnéa börjar nu få en vana att ta av sig och sätta på sig vadarsandalerna medan jag varje gång välsignar Lundhags Cover boots. Även om de samstämmigt hävdar att de nu vant sig vid kylan i vattnet och inte tycker det är så farligt, är jag inte avundsjuk på dem (men jag tror de är lite avundsjuka på mig….)

 
I Norge märks vadställena ut ordentligt. Här är Linnéa och jag vid vadskylten

När vi kommit över jåkken var det dags att fatta ett beslut. Skall vi snedda ner mot Čáihhajohka och ta en genväg, dvs spara ca 2 km (= vad över älven), eller  skall vi följa leden och använda bron över älven?  Vi beslöt oss för att inte chansa, så det blev kurs mot nästa spännande norska bro……

Bron över Kalikselva/Čáihhajohka

PÅ mitten av bron får man ta ett långt steg mellan de olika brohalvorna

Den här såg lite mer stabil ut, men jag kan tänka mig att en o annan kippar efter andan när de kommer fram till mitten av bron. Jag som tycker det är lite roligt med gungande broar tyckte dock att den var lite för stadig.

Välbehållna på andra sidan bestämde vi att nu var det lunchdax. Fram med köken och på med vattnet. Medan vattnet kokade upp passade jag på att leka lite med kameran. Vatten är alltid ett lockande motiv.

Ett litet försök att fånga vattnets framfart med olika slutartider.

 
MAT!!!!!  Och en liten koll på kartan är ju aldrig fel

Medan vi ätit hade det blivit ett väderomslag. Från kallt o mulet till strålande sol och varmt. Men eftersom skylten mot Caihnavaggi pekade rakt mot videsnåren så beslöt vi att behålla jackorna på. För nu kom första möte med fjällets vilda djur – MYGGORNA.

 

Nu blev det bara jobbigt ett tag. Som man kan se på den högra bilden så var det inga små videsnår vi skulle forcera, och dessutom gick det uppför. Kanske att packningen nästa år skall utökas med en machete? Till råga på allt så sken solen allt intensivare så svetten sprutade. Bara att ta av jackorna också, så välkomna myggen, smörgåsbordet är dukat. Nu blev det inte så farligt med myggen, åtminstone inte för Linnéa och mig, eftersom Anna drar till sig alla myggen.

Som tur var tog videsnåren slut efter en knapp kilometer, och vi kunde äntligen ta av våra jackor. Det snabba väderomslaget blev nästan en chock för kroppen, så vi svettades floder när vi jobbade oss upp genom Caihnavaggi. Vi fick nu en fin överblick över området vi vandrat igenom igår eftermiddag och i förmiddags.

En liten tillbakablick

Med facit i handen kunde vi konstatera att det gått alldeles utmärkt att snedda och vada över Čáihhajohka, eftersom det inte var särskilt mycket vatten i älven. Men genvägar kan bli senvägar, så det kändes ändå som ett klokt beslut (fast lite surt var det…)

Vandringen upp genom Caihnavaggi. var otroligt vacker, och vi fick en ”Sound of Music” känsla. Trots att det var mycket uppför kändes det ändå helt ok. Den värsta stumheten i benen var borta, men det hade varit en klar överdrift att säga att benen var fulla av spring.

  

Om det var värmen eller en allmän utmattning vet jag inte men jag fick plötsligt problem med urinvägarna. Ständigt kissenödig, och då var det bråttom, och det sved. Urinvägsinfektion eller överaktiv blåsa? Sak samma, jag förbjöd omedelbart ordet kissenödig, det räckte med att någon av de andra muttrade ordet så var det kört igen. En liten oroskänsla hade jag eftersom penicillin var något av de få piller som inte fanns i medicinpåsen. Bestämde mig i alla fall för att försöka dricka mycket och knipa så mycket det bara gick.
Som tur var fanns det gott om små rännilar med vatten, så någon vattenransonering var det aldrig tal om.

Med svetten fullständigt sprutande så kom vi äntligen upp på platån som innebar slutet på den stora stigningen upp genom dalen. Och nu glömde vi snart all trötthet för det var en fantastiskt fin syn som mötte oss. Framför oss låg en liten glaciärsjö med sitt blågröna vatten och längre bort syntes snöklädda toppar. Men framförallt, nu såg vi dagens mål – Caihnavaggihytten. .

Stärkta av de fina vyerna travade vi nu på längs med sjön och såg stugorna komma allt närmare. Men så hojtade Anna till att hon behövde en rast, så det fick bli ryggsäck av i 15 min. Jag som satt med kartan framför mig fick nu ganska roligt när jag hörde de andra två diskutera om ravinen de såg framför sig skulle vara jobbig. Försökte säga att det inte fanns någon utan att det nu var helt slätt (ja så slätt som det nu kan vara i fjällen) fram till stugan, men de stod på sig om att de såg en ravin…

När vi började gå igen tog det knappt tio minuter att komma fram till stugorna, UTAN att passera någon ravin. Fast de andra båda spanade frenetiskt hela tiden, vi såg ju den……..   Jag frågade lite fint om de hört talas om hägringar….

Framme vid Caihnavaggihytten. .

Stugan var verkligen fin, en storstue och ett sovrum. Efter en liten diskussion kom vi fram till att Linnéa o Anna delade på sovrummet och jag tog bäddsoffan i storstuen. Det är ju inte bara det där med snarkningar vi har diskussioner om, utan även mörkt eller inte i sovrummet. Nu kunde Linnéa mörklägga helt medan jag hade full utsikt över fjälltopparna hela natten.

Överst på vår prioriteringslista stod torkning av materiel. Snart låg det sovsäckar, strumpor, kängor mm på de flesta stenarna runt stugan, och solen var stark o intensiv så det torkade bra. Som nr två på listan stod tvätta. Fram med alla underkläder, och sen blev det stortvätt.

Med lite uppfinningsrikedom hade vi snart fixat till torklinor utanför knuten, och tvätten torkade fint i solskenet. Som vanligt hade det tagit under en timme att göra vårt läger till ett zigenarläger med prylar på tork överallt. Nu hade vi varit duktiga så nu var vi väl värda en middag.

Depåerna skall fyllas på inför morgondagen. Skönt att sitta vid ett bord o äta samtidigt som vi kunde njuta av utsikten

Kvällen tillbringade vi med att bara gå och njuta av livet i allmänhet och av den här fina platsen i synnerhet. Kvällssolen som lyste så fint gjorde det svårt att gå in och lägga sig. Jag bjuder på några bilder som talar om hur skönt vi hade det.