2 augusti: 

 

När jag vaknade i morse var det med diverse tankar i huvudet.

• Hade årets uppläggning med träningen varit rätt, och framförallt tillräcklig? Inte en minut på gymmet utan bara träning i skogen, med och utan ryggsäck. Jobbiga pass har det varit, men kroppen bör inte protestera alltför mycket vid vikten. Men det kommer att ge sig ganska snart….
• Har jag glömt packa ner något viktigt? Att man alltid ska ställa sig denna fråga trots att man kollat femtioelva gånger.
• Alla adresser inlagda till de som vill ha SPOT information från vår vandring.
• Är allt gjort som måste göras här hemma innan vi åker?????

Det blev i alla fall en lugn morgon och vi kunde i lugn o ro vinka farväl av Martin som lastade in barnen i bilen för att tillbringa två veckor hemma hos föräldrarna. Som vanligt ville jag köra via kyrkogården på väg till stationen, för att sätta en ros hos pappa och be honom hålla ett vakande öga över oss.

Kvart i elva var vi så samlade på centralen i Halmstad. Ja, dvs alla utom Linnéa. Hon hoppar som vanligt på tåget mitt i natten när vi passerar i närheten av Ö-vik.

Den stora diskussionen direkt vad respektive ryggsäck vägde. Det verkar som om alla lyckats slimma ner packningen hyfsat, och som vanligt var det jag som hade viktrekordet. Någon gång ska jag slå rekordet på lättast ryggsäck…… Lisbeth hade fått krypa till korset och övergivit sin nya ryggsäck till förmån för den väl ingångna. Den nya var 10L större, men av en väldigt slimmad typ så den funkar absolut inte på tälttur i Sarek.
Kors i taket SJ!! Vi anlände till Göteborg två minuter innan beräknad ankomst, och likadant var det när vi så småningom kom till Stockholm.

Vi hade planerat in att äta middag på Stockholms central, men med tanke på alla goda bullar vi ätit på tåget, sköt vi upp maten till tåget.
När Norrlandståget rullade in och den lysande skylten vid spåret talade om var respektive vagn befann sig i tåget blev det lite oroligt, Vagn 32 fanns inte!  Men vis av erfarenhet så vet jag att liggvagnarna finns längs bak, så jag föreslog att vi går längs tåget och letar. Vagn 30, 31 och där var den. Vår vagn nr 32!!! Nu gällde det bara att få in och upp ryggsäckarna på ett bra sätt. Kristinas och min rygga som är lite större lyckades vi knö in i bagagefacket direkt i början av korridoren, medan de andra försökte lyfta upp sina på hyllorna i kupén. Det gick så där, och slutade med att skidfacket i korridoren fick användas.
När vi passerat Uppsala började det suga lite i magarna och vi hoppades hitta några sittplatser i bistron. Lisbeth o Anna satte full fart mot maten, och lyckades lägga beslag på ett bord. Bra jobbat!

Att välja mat var inte så svårt. Ska man till Norrland för att vandra så är det givetvis renskav som gäller.  Nu visade det sig dock inte vara så lätt. All mat var märkt med vegetarisk någonting. Så vi klämde på förpackningarna och försökte gissa vad som var i. När vi kom fram till kassan blev vi dock lovade att det var renkött i lådorna.  Så kom maten och Kristina öppnade sin och konstaterade att det stämde. Jag hade däremot fått korvgryta, så det var bara att göra sig populär och gå och reklamera maten. Fick då till svar att det spelar väl ingen roll………. Men efter lite diskussion, medan kön växte, fick jag mitt renkött.

Och till renskaven en passande öl, eller mjölk

Tillbaka i kupén smakade det alldeles utmärkt med lite efterrätt. Fram med vindunken (av mindre modell i år), ost, kex och vindruvor. Mumsandes på godsakerna njöt vi av den fina solnedgången som visade sig utanför fönstret. Försökte fånga den på bild, men resultatet blev ganska surrealistiskt…. Men häftigt.