20 – 21 April  Uppresan, Abisko: 

Den här gången har det varit ovanligt lätt att boka biljetter, förmodligen beroende på att jag bara behövt boka till Lisbeth och mig.  Eftersom vi bara var två skidåkare här nerifrån bestämde vi oss för att åka lite lyxigare och valde sovvagn med egen kupé. För att gardera mig mot ev tågförseningar redan från Halmstad hade jag tagit i lite och valt en avgång från Göteborg som innebar lite väntetid där uppe. . Men hellre det än att vi missar tåget vidare till Stockholm.
Första etappen från Halmstad till Göteborg gick helt enligt plan.  En snabb blick på avgångsskärmen visade att tåget till Stockholm 1340 skulle gå från spår två.

  För att slå ihjäl lite tid i Göteborg valde vi att lämna in vår packning för förvaring på stationen, för att sen gå ut och njuta i den härliga vårsolen.  Det blev en skön tur inne på Trädgårdsföreningen.

En lite konstig känsla att promenera runt inne på trädgården iklädd varma skidkängor och lånbyxor när alla andra göteborgare gick omkring i T-shirt och några hade tom shorts. Som sagt en strålande varm vårdag, och blommorna lyste fint i rabatterna. Vi var supernöjda med vårt beslut att lämna in skidfodral och tunga ryggsäckar så vi slapp släpa runt på dem.

  
Göteborg visade sig verkligen från sin bästa sida, och vi fick uppleva stadspulsen med både spårvagnar och Paddan.

Tillbaka på stationen tog vi en enklare lunch och satt sen och småpratade tills det var dags att hämta ut packningen för att sen gå till spår 2 och Stockholmståget. Och nu slutade allt gå enligt plan……. För att göra en lång historia kort så var vi inte med tåget till Stockholm klockan 1340, som avgick från spår 10…. Efter ”lite” panik och en svettig stund lyckades vi i alla fall klara oss från den totala katastrofen och blev inbokade i en sovvagn som skulle avgå klockan 1800. Då hade vi även undersökt möjligheten att ta flyg till Kiruna, så desperationen var stor. Slutet gott allting gott, så det var bara att ringa Linnéa och meddela att vi inte kommer upp till Abisko med samma tåg som hon, utan först ett antal timmar senare på eftermiddagen.  När vi satt och tog en kall och läskande öl på en servering skrattade vi gott åt skylten vi satt mitt emot och som pekade ner till godsförvaringen i källaren på stationen:

Väl installerade i vår sovkupé var det slut på oplanerade händelser, och sen följde en helt normal resa upp till Abisko

Desto längre norrut vi kom, desto sämre blev vädret. Solen såg vi inte röken av, och efter Kiruna möttes vi tom av lite regn, och det var mycket barmark utanför tågfönstret. Kändes nästan som om det var en sommarvandring vi var på väg till. Hoppas verkligen att det finns lite snö kvar längs med Kungsleden!

När vi äntligen kom fram till Abisko möttes vi av Linnéa som hälsade oss välkomna till fjällvärlden.  Superkul att träffa henne igen! Men som sagt VAR var snön?

  

Efter att ha installerat oss på vandrarhemsdelen Keron, samlade vi ihop de prylarna vi inte behövde längs med leden och lämnade in dem i mitt skidfodral för bussgods till Nikkaluokta. Måste erkänna att det kändes lite pirrigt inför morgondagen. Det är ju trots allt 17 år sedan jag gjorde den här turen med Kristina och Fredrik.

Kvällen avslutades med en god tre rätters middag, och det blev verkligen inte sent i säng.