22 April: Abisko – Abiskojaure: 

Det här blev dagen då min tro på att jag kan åka skidor fick sig en rejäl törn….

Planen var att vi skulle komma iväg ganska tidigt eftersom vi hade noll koll på hur fort vi kommer att ta oss fram. Mitt minne från förra gången var ju lite dimmigt, men jag hade för mig att vi åkte vid åtta-tiden och kom fram runt klockan 15. Det var ju ett bra utgångsläge, så kom vi iväg innan 0830 var det bra. Och den planen höll bra, så redan 0815 checkade vi ut från fjällstationen, och med skidorna under armen, promenerade vi upp till Kungsledenporten. Innan vi tog på skidorna var det dock dags för dagens gruppbild. Visade sig dock vara lättare sagt än gjort. Inte lätt att få ryggsäcken att stå stadigt i snön. Blev inte bättre av att jag inte fick fjärrutlösaren att fungera så nu gällde det att trycka av och sen springa fort…. Blev många suddiga bilder och många besök i snön för kameran. Så gruppbilderna blev inte särskilt bra, men får duga som startbilder för turen.

  

Här ute gick det ett fint spår, men….

Vid något tillfälle sjönk vänsterstaven, trots stora trugor, djupt ner i snön vilket fick till följd att hela jag la mig djupt i drivan. Nu tröt tålamodet, skidorna åkte av och jag gick uppför backen. Dock lättare sagt än gjort, eftersom snön delvis inte bar, utan jag sjönk ner långt över knäna på varje steg. Bara att ta på skidorna och kämpa vidare. Nu gav jag dessutom upp försöket att åka på den vallan jag lagt på, så nu åkte hudarna på. Resultatet blev att det var slut på det bakhala, men samtidigt var det även slut på glidet framåt. Snacka om att gå på skidor!

Äntligen ute ur skogen! Nu ska det väl bli bättre! I alla fall lite vidder att njuta av.

Efter att ha slitit ont länge, kom vi äntligen ut från skogen och fick njuta av lite utsikt över fjällen.  Nu blev det även lite lättare att åka eftersom vi så småningom kom upp på skoterleden.  Fortfarande slirigt och halt, men med hudarna på helt ok. Linnéa valde att inte sätta på hudarna, och hade det fortfarande slitigt med bakhala skidor. Lisbeth, som åkte på vallningsfria skidor, förstod inte vari problem låg. Med andra ord hade hon helt rätt laggar på fötterna!

Äntligen dags för lunch och lite energipåfyllning. Att fixa kokande vatten tog betydligt längre tid än på sommaren, eftersom vi nu måste smälta snö och vara noga med att det verkligen kommer i kok. Under lunchen sprack himlen upp och solen kom fram och värmde skönt.

Efter lunchpausen var det inte särskilt mycket småbackar, men jag valde att fortsätta gå på stighudarna resten av dagen. Sög verkligen musten ur mig, men nu var det åtminstone slutramlat. Ju närmre Abiskojaure vi kom, desto mer insåg vi att snön håller på att smälta bort.  Summa summarum blev det en blöt eftermiddag på skidorna.

Mitt minne från år 2000 var att vi fick en härlig skidtur över Abiskojaure i solsken.  Hur blev det nu i år? Jo solskenet var där även den här gången, men någon fin tur över sjön rakt på stugorna blev det inte. De skidåkare vi mött under dagen hade varnat oss för att åka över sjön eftersom vattnet nu höll på att gå igenom. Att det var så syntes tydligt när vi kom fram till sjökanten. Det var absolut inte läge att chansa och ta närmaste vägen. Blev nu en lång och blöt tur längs med sjökanten, och det kändes inte som om vi kom närmre stugan som skymtade långt där borta.

”Vattenskidor!”

Äntligen framme vid STF Abiskojaure. Gissa om den väntande saften som vi fick av stugvärden smakade gott!

  

En jobbig dag, betydligt jobbigare än väntat, tog ut sin rätt.  Efter en skön bastu och middag blev det ingen sen kväll. Till middagen kom vänner till Linnéa fram, så det blev lite glatt pratande vid matbordet. Britta, och sonen Nils med flickvän kom vi sen att ha sällskap med hela turen, även om vi bara träffades på kvällarna. Helt underbart att få sträcka ut sig i sängen och vila sin trötta kropp. En ny dag med turens längsta etapp väntar i morgon.