24 April:  Alesjaure – Tjäktja: 

Det första ljud jag hörde när jag vaknade i morse var vinden som tjöt utanför fönstret. Det lät som om det bästa valet för dagen varit att dra täcket över huvudet och vända sig på andra sidan o somna om. Men nu var ju det inget alternativ, så det var bara att släpa sig upp. En blick ut genom fönstret visade att det inte bara blåste, det snöade även lite. Tur dagens etapp inte är så lång! Men även denna blev jobbig, framförallt pga blåsten och snön som gav Linnéa och mig problem med skidorna. Lite sega var vi nog efter gårdagen, för klockan hann passera nio innan vi var färdigvallade och klara för att ge oss av.  För att slippa upprepa orden, blött, omvallning, klabba på under skidorna, blåsigt, så blir det mest bilder från den här dagen. Tyvärr är de inte av bästa kvalité pga den hårda blåsten. Det gick helt enkelt inte att hålla kameran stilla, och sen blev det massa snö på linsen.

  
Bäst att ta det lugnt ner från stugan till bron!

Efter bron blev det någon kilometer bra skidåkning på jåkken. Tyvärr var tvungna att lämna den ganska snart pga allt vattnet. Efterhand ökade snöfallet och det blev någon grad varmare i snön. Då blev det problem för Linnéa och mig, medan Lisbeth med sina skidor hade det betydligt enklare. Nu växte snölagret under skidorna hela tiden, och det var hopplöst att skrapa av det .

Riktigt spännande blev det när vi passerade de "små" bäckarna som kommer från Unna Visttasvággi. Men med lite tur så kom vi över hyfsat torrskodda.

Första omvallningen, medan Lisbeth ägnar sig åt stretching

Här kommer isen att gå upp vilken dag som helst

Idag blev det ingen lång lunchpaus. Trots att vi hittat lite lä i en svacka blåste det bra.

Den här backen skall väl inte vara några problem, eller…… Nej, inte för Lisbeth, men Linnéa o jag fick slita hårt med våra bakhala skidor på det isiga underlaget.

Runt hörnet mot renvaktarstugan, och sen är det bara ett stenkast kvar, uppför….

När vi passerat renvaktarstugan och bara hade upploppet kvar tilltog snöfallet och blåsten. Nu var jag glad att vi inte hade så långt kvar, och med tanke på sikten att jag hade järnkoll på var vi var. Stighudarna hade åkt på och av ett par gånger men innan själva stigningen upp till Tjäktjastugan gav jag upp och satte på stighudarna för gott. Nu skulle jag åtminstone få lite grepp på underlaget igen.. Snöigt och blåsigt som sagt men även en del fina ljusgenomsläpp följde oss upp genom dalen. Linnea som valt att inte sätta på sina stighudar slet hårt med ömsom bakhalt och underfrysning på skidorna. Inte kul att gå omkring på skidor som liknar styltor.

  

Nu skymtade vi åtminstone stugan genom snöröken

  
Lisbeth, som nästan ser inklistrad ut i foto vilket hon inte är, spanar mot målet

Snart börjar nästa säsong i fjällen…..

Även om vi inte var lika trötta som i går, var det en härlig känsla att komma fram till stugan och mötas av stugvärd med varm saft. Innan jag skyndade mig in till värmen i stugan passade jag på att gå runt och försöka få några foton av stugplatsen.  Men det blev ett kortvarigt försök, och jag anslöt mig snabbt till de andra inne i värmen. Tack Brita och Nils för att ni fixat ett rum till oss och dessutom startat kaminen i det!

  
Även Plupp och kusin Vilse hade hittat hit upp i blåsten.

Trots blåst och snö var det en fin dag i fjällen. Med rätt kläder spelar vädret ingen roll. Och att få pröva på naturens krafter en liten stund är en känsla i sig.