7 juli: 

Jag inleder dagen med samma ord som jag slutade gårdagen – det här var verkligen ingen rolig natt. Som om det inte räckte med ben som tokvärkte och en allmän frossa, så började även halsen kännas öm och skrapig. Att det var fler som inte sov särskilt bra hördes för snarkningarna växlades med allmänna suckanden och stönanden. Skönt att tänka på att vi förmodligen slipper gå, och kan åka buss………  Hade satt klockan på ringning redan efter ett par timmar, närmare bestämt klockan 0600. Detta för att vi inte skulle ligga och sova i rummet när personal och frukostgäster började vakna till och anlända. Det var verkligen inget piggt gäng som satt i soffan för att invänta frukosten. Alla var vi trötta, frusna och hungriga, vilket verkligen framgår av bilderna nedan.

  

Så småningom vaknade Glitterheim till och dörrarna in till matsalen öppnades. Nu var det bara att kolla om det gick bra för oss, oincheckade gäster, att äta av frukosten. Och det var inga problem – vi var så välkomna!

Äntligen något varmt att få i sig! Att jag var frusen och ruggig var det nog ingen som tvekade på när jag gick direkt till den varma havregrynsgröten och slevade upp två skopor. Jag som hatar gröt! Men den var varm…. Frukosten satt perfekt, och humöret o krafterna återvände sakta med säkert.  Men vandra var det ingen som kände för, så nu gällde det bara att gå till receptionen och reda ut det här med buss och sen vidare transport ner till Gjendesheim. Det skulle väl inte vara så svårt…….. ” Buss? NEJ här går det inga bussar. Inga fordon får köra längre än bommen 7 km bort. Och där finns inget busstopp”…. VAD sa hon? Uppfattade jag henne rätt? Var tvungen att kolla en gång till. Och det verkade som om den bistra sanningen var att just här och nu, när vi för första gången på 16 år längtar efter en buss, så finns det ingen. Frågade då HUR man kan ta sig till Gjendesheim utan att behöva vandra dit och fick det mycket upplyftande svaret att ”det går inte.”  Nu gällde det att sparka igång hjärncellen och fundera ut en listig plan. Ingen buss ,och vandra vill vi inte, vad återstår då…. Jo Taxi!!!!! Efter en liten diskussion med personalen fick jag en uppgift på att taxi hela vägen till Gjendesheim skulle kosta 2 200 kr. Detta delat på fem personer lät helt överkomligt, så vi bad honom boka en till oss. Sagt o gjort, och så fick vi besked om att den skulle komma till bommen 7 km bort klockan 1030 . Såååå snart…ojojoj, . Nu blev det ju plötsligt bråttom. Fick även frågan om vi ville hyra cyklar, men det kändes som att det inte var ett bra alternativ med stora ryggsäckar på ryggen, så jag tackade nej. Sju kilometrar på landsväg skulle vi väl kunna knata på en och en halv timme. Visade sig vara en mycket dålig plan o tanke…..

Nu fick vi bråttom att lämna Glitterheim. Ett verkligt snabbesök i den här hytten.

Medan jag väntade på att alla skulle bli klara passade jag på att fota vägvisaren utanför hytten.  Kändes verkligen skönt att inte behöva gå åt det håll som pilen visade att Memurubu låg åt.

Det tog verkligen emot när vi började vandra, och kropparna var absolut inte nöjda med att de måste börja jobba igen. Vi började gå i normal promenadtakt längs med grusvägen, och trots att vi var tvungna att stanna och lätta på klädseln tyckte vi att tempot var helt ok. Men det var varmt o jobbigt och det kändes som att vi verkligen inte kom någonstans. Linnéa och Anna verkade vara de som hade mest krafter kvar så de satte en lite högre fart och lämnade snart oss andra tre en bit bakom.

 

Även vi ökade takten och snart knatade vi på med en riktigt bra fart. Ärligt talat låg vi på maxfart, inte ens tanken på att taxin väntade med en tickande taxameter fick oss att kunna röra på benen fortare. Svetten rann i floder. Men det var hemskt vad långa de här kilometrarna var!  Är det verkligen bara sju kilomeer???? Måste vara norska kilometrar, och de är överlag längre än de svenska! Vi skulle ha tagit cyklar i alla fall. Vi mötte många cyklister och det såg betydligt skönare ut än den här snabba marschen vi höll på med.

Äntligen såg vi parkeringen, där Anna o Linnéa väntade tillsammans med två taxichaufförer. Vilken underbar syn! Av med de svettiga ryggsäckarna och in med dem i minibussen. Och sen var det rena himmelriket att få sätta sig själv i bussen

Själva bussturen har vi nog inte så mycket minne av. Vi satt o småslummrade mest hela tiden, så det mest bestående minnet var att det var väldigt små och skumpiga grusvägar. Och det tog lång tid innan vi var framme i Randsverk och kom ut på den större vägen. Och taxametern tickade på…..

När vi efter nästan två timmars taxiresa kom fram till hamnen i Gjendesbu visade mätaren på 4 700 NOKr. Lite mer än de 2 200 som vi fick uppgift på i Glitterheim. Men efter lite muttrande så ändrades beloppet till 3 450 kronor. Och det var det faktiskt värt!!

Nu hade nästan tre timmar att slå ihjäl innan båten till Memurubu, där vi skulle träffa Åse och Siw, gick. Något problem med att slå ihjäl tiden blev det inte. Ett besök inne i hamnkiosken slutade med att vi, förutom båtbiljetter, kom ut med varsin kall öl och en lunchtallrik beställd. Kan inte säga vad som smakade bäst, ölen eller rödingen alt hamburgaren. MUMS!

  

När vi satt här och tittade på vandrarna som kom ner från Besseggen alt skulle starta den turen diskuterade vi om hur vi skulle göra i morgon.  Lisbeth, som innan sagt att Besseggen nog får vara, svängde nu och sa att hon nog hängde på Linnéa. Jag som absolut tänkt gå leden kände nu att det hoppar jag över. Halsen var öm och benen helt avdomnade .Magnus, som nu ringde, fick veta mitt beslut och tyckte det var ett klokt val.  Katarina o Anna kände inte heller för att ge sig på kamvandringen. Katarina som nu piggnat till efter förkylningen gav mig sina kvarvarande halstabletter. Nu ska bacillerna i halsen dödas!

I dag var det inte lika mycket folk med på båten så det var gott om plats ute på däck. En lite mindre båt än i måndags, men nu såg vi fram emot en båttur utan vind.

Samma mäktiga känsla som i måndags infann sig n är vi gled över sjön nedanför Besseggen. Det ser ju hemskt inbjudande ut…… Nu började min beslutsamhet på att inte vandra i morgon, att vackla. Och en sådan här chans kom kanske inte tillbaka. Att vara här vid helt rätt tillfälle när vädret inte kan bli bättre. Dumt, klart jag skall hänga med och vandra på Besseggen!

Ser ju inbjudande ut, och det verkar ju vara ett populärt ställe….

Framme vid Memurubu fick vi snart kontakt med våra semesterfirare, som satt och fikade. Det var bara att checka in, och göra de andra två sällskap i sovsalen nere i källaren. Inte världens bästa rum, men ok det får duga. Lite unken källarluft och väldigt varmt, men tack Lisbeth för att du kom på hur man satte upp fönstren på vid gavel. Ringde Magnus och meddelade mitt nya beslut, och möttes av ett skratt och kommentaren att han inte var förvånad..

Efter att ha packat upp samlades vi nere vid den fina fikaplatsen en bit från hytten. Ja dvs inte alla, Linnéa valde att se matchen mellan Sverige och England i VM, för att ansluta senare. Här satt vi och hade det jätteskönt och pratade om allt vi upplevt både som vandrare och semesterfirare. Lisbeth och jag ägnade oss en stund åt våra ömma benmuskler. Skönt, men oj vilka hårda nyper hon har. Fick i och för sig höra detsamma. Ont, men helt underbart. Nu kanske benen hänger med på en etapp och bestigning till.

I kväll var kvällen när vi skulle genomföra del två på whiskyprovningen. Fem nya whiskysorter hälldes upp och snart smuttades det på de olika glasen. På vår önskan hade Anna den här gången bara hällt upp ca 1cl i varje glas, men efter att ha smakat om på några sorter blev nog den totala mängden lika mycket som 2 cl rakt av skulle gjort.

Det blev en riktigt fin kväll vid Memurubu. Faktum är att det här blev vår enda lugna kväll sen vi gav oss iväg från Gjendebu. Vi hade kommit fram till hytterna alldeles för sent på kvällarna för att kunna sitta o slappa och njuta av omgivningarna. Så i kväll njöt vi desto mer. Men verkligheten kom i kapp oss, det måste ju packas för morgondagen. Lisbeth, Linnéa och jag blev snabbt erbjudna gruppens resurser i form av de små tursäckarna som fanns inom gruppen. Härligt, nu skulle vi slippa dra på våra stora ryggsäckar! Kändes skönt att köpa en båtbiljett till ryggsäcken och sätta på en namnlapp. Nu skulle Besseggen bli betydligt lättar

En lång och varm dusch och sen sängen. Vilken härlig känsla att krypa ner i och sträcka ut den trötta kroppen på ett mjukt underlag.  Som extra energiboot innan natten fick jag ett antal c-vitaminer av Lisbeth, så de ihop med en Ibupren ska nog stoppa förkylningen.

Kvällsbild över Gjendesjön vid Memurubu.